I denna ljuva sommartid: När jag fick en pausfågel på riktigt

 

Hustrun slog larm för en tid sedan om en liten pippi flaxade omkring i mitt lekrum. Jodå, fågeln slog sig ner på toppen av bokhyllan. Parkerade sig på året 1954 av min samling När-Var-Hur böcker. Möjligen pippin var intresserad av den uppblåsbara bysten för 8 kronor och 75 öre. 

Snart nog steppade min egen pausfågel vidare. Slog sig ner år 1991.Tydligen var det mer spännande med Berlinmurens fall. Det kan man gott hålla med om. 

Vad göra? 

Jag öppnade fönstret på vid gavel. Klappade försiktigt med händerna. En klapp visade sig räcka. Min gäst tackade för sig och flög ut. 

Hur den kom in i denna ljuva sommartid? 

Tydligen genom den öppna altandörren i köket. 

Kommunornitologen i Lomma, Lars-Göran Lillvik, fick se bilden jag tog av besökaren. 

"Det ser ut som en ung gråsparv. De är ju ganska hudnära.” Kort och gott så. 

Pippi på loftet. 

Visst. 

På riktigt. 

Inte bara det. 

Vår vän hade tidigare varit inne och hälsat på hos grannfrun, Boel. Passade på dra i sig hennes tåbira, så det så.

 

Landa

Landa. Gå ner. Ta mark. Fångad i flykten. Inte ens en sekund tar inflygningen.Klipper med vingarna. Snabbare än en propeller. Landningen många gånger säkrare än ett jaktplan. Eller en Boeing 787-8.
En vanlig liten gråsparv eller kanske en pilfink. Jag vet inte så noga. En pilfink har svartare hätta, så det kanske är en helt vanlig liten sketen gråsparv. 
Men ändå. 
Klassar ut allt annat flygtyg som en mänsklig varelse uppfunnit. Med hästlängder, om uttrycket tillåts, när det ändå handlar om en liten pippi. 
När jag nu är en stadig pensionär sitter jag gärna i Täppan och matar mina små kära fåglar. Den här pippin är alltså på väg att landa mitt i frukostbordet. Där börjar det redan bli trångt. Inte ens en sekund av ett vackert litet liv. 
Kan dagen börja bättre?
Knappast.