Konsument Lomma: Varför blir vi blåsta på tandkräm?

Nu har vi retat oss på den där förbannade coronan i snart åtta månader. 

Det är tid skifta fokus. 

Vi kan i alla fall försöka. 

Därför kastade jag mig över min nya tandkrämstub. En 125 ml Colgate med karries kontroll. 

Amerikanska Colgate är världens största företag inom munhygien med en årsomsättning på över 160 miljarder svenska riksdaler. 

Bortsett från tandborstar, tandtråd, tandstickor och munvatten, är just tandkrämen företagets draglok. 

Varför måste då detta jättelika företag blåsa oss konsumenter på tandkrämstuben? 

När jag öppnade min nya tub hälsade den på mig med en tydlig hög suck-poff, paff, piff och puff. 

Och sjönk samman som en mjölnarsäck i gamla tiders kvarnar-se bilder. 

Jag vet, så är det varje gång. Bara det att jag inte brytt mig om det tidigare. 

Tack vare covid-19 bryr jag mig numera om en lurifax till tandkrämstub som tydligen blåser oss alla. 

Konsument Lomma låter bra som en hälsning till alla som har sina egna tänder kvar. 

PUFF, på er.

 

 

Familjen Rockbäcks coronaplåga: 135 dagar i bild!

Den översta bilden tog farfar en solig dag, med en bitande vinternarig vind den 24 mars i år. Rekommenderat avstånd 1 meter. 
Den understa bilden tog farfar idag, den 6 augusti. 
Värmebölja. 
Rekommenderat avstånd 2 meter. 
Samlingsnamnet coronaviruset, covid-19. 
Det har gått 135 dagar mellan bilderna. 
Fortfarande vet inte farmor och farfar när de får krama sina barnbarn som kikar fram mellan blomster, buskar och blad. 
Vet vi då mer idag den 6 augusti, än vi visste den 24 mars? 
Då trodde vi, att det där förbannade viruset skulle ge med sig efter den annalkande påsken. 135 dagar senare vet vi bättre. 
Tror vi i alla fall. 
Det blir ingen ordning och reda på covid-19, förrän vi får ett fungerande vaccin. Säkert som amen i kyrkan.
Efter nyår? 
Våren 2021? 
Ingen vet. 
Tusen och en spekulerar. 
Säger sig veta. 
Trots att ingen vet ett skit, när vi får fram ett vaccin. Inte ens Anders Tegnell som faktiskt borde veta. 
Däremot tycks pajasen Jonas Gardell ha klart för sig: 
Avskeda folk i frontlinjen. 
Folk blir som galna i coronatider. 
Farmor och farfar håller ut. Håller avstånd. Karantänliv. Luftpussar familjen Rockbäck utanför staketet. 
Snart är vi värda en medalj.
Bloggpuss på er alla. 

Lomma tisdag natt: Mardrömsviruset drabbade mina grannar

Det här är buspojken Bill. 
En populär pojkbokserie när jag växte upp under 1950-talet. 
I natt dök plötsligt Bill upp i vår hall. 
Där stod nämligen grannen mr B lös i magen. Det rann utefter ena benet på honom. Mr B såg på pricken ut som buspojken Bill. 
Hans hustru, mrs B, for som en vessla mellan alla andra nedskitna grannar. Mrs E försökte torka sin make, mr F, så gott det nu gick. 
Kaos är det rätta ordet. 
Mrs K försökte bringa ordning och reda mitt i allt med sitt eget magproblem. Mr P skulle hämta sin husbil och skrek: 
”Hör upp alla, snälla ni. Jag kör oss alla in till sjukhuset.” 
Hustrun, Mrs K, som är ordning och reda, började dela ut svarta plastpåsar. En miljöpartistisk insats: 
”Dra på er påsarna, så ni inte skitar ner husbilen. Möjligen kan vi återvinna, det som kan återvinnas,” sa hon, snörpte på munnen och harklade sig. 
Vi hade alla drabbats av covid-19 som gav oss lösa magar.
Diarre.
I parti och minut.
Mitt i allt kom mr B som alltså såg ut som buspojken Bill, farande med en säck toapapper. Exakt då vaknade jag helt förvirrad. 
Tittade efter Bill, men såg endast hustrun sussa gott vid min sida. Ingen morgonrodnad ute. Klockan endast 03.00. 
Mardröm om det där förbannade viruset. 
Så långt har det alltså gott. 
Tack och lov är alla grannar friska. 
Försökte somna om, men det var svårt. 
Hur har det då gott med Folktandvårdens kundtjänst som skulle ringa upp mig? Jag fick turnummer 134 igår morse. 
Nej, ingen har ringt. 
Världen är fan i mig galen.

Coronapappan Anders tar semester

Ni vet hur det är när pappa tar semester. 
Det är så mycket som ska göras. 
Lasta in familjen i bilen. Målet är en hyrd lägenhet utanför Barcelona eller köra åt andra hållet till Nordkap. 
Längdmässigt går det på ett ut, med ca 180 mil från Lomma. 
Alla lyckliga. 
I alla fall i starten. 
Sämre med glada tillrop, när vi kommer fram. 
Motorstopp både i ett semesterrusigt Frankrike och på Finnmarksvidda, en ödemark med 50 000 renar i Nordnorge. 
Det är sådana äventyrliga resor jag sitter och tänker på, när jag lyssnar på Anders Tegnells sommarprogram i P1. 
Mannen som blivit något av allas vår coronapappa, sedan det där förbannade viruset för flera månader sedan flyttade in i våra liv. 
Under lång tid, meddelade Anders Tegnell från Folkhälsomyndigheten dagligen oss drastiska beslut som inkräktade på våra liv. 
Han fick en tung börda. 
Direkt i TV.
Dra ett tungt lass som våran coronapappa. 
Talade forskarens språk. 
Sa bara det som han visste var alldeles sant. 
Bland politikerna rådde borgarfred. 
Alla höll käften. 
Det var partiledaren Ebba Busch (KD) som till slut bröt tystnaden. Anklagelserna haglade. Hon visste mest och bäst och pratade en massa strunt. 
Sant eller inte? 
Skit samma. 
Politikerna tog över ruljansen. 
Samhället öppnades upp. 
Nu blev det plötsligt farligt på riktigt för oss medborgare. 
Anders Tegnell, våran coronapappa, fick mest stå och dra en massa kurvor för oss i TV. Politikerna käbblade om vilken som hade ansvar, för att gamla människor dog som flugor av covid-19. 
I sitt sommarprogram meddelade ”pappa” Anders, att han ska gå på semester. Han ska safta, sylta och jobba i sin trädgård hemma i huset i Vreta kloster som är hans barndomshem med en tomtstorlek på över 12 000 kvm. 
För övrigt är Anders Tegnell som jag född i Uppsala, så det så. 
Trevlig semester.