Vad gör Lomma kommun med våra skattepengar?

 

Här sitter jag sjuk hemma i stugan med mina tankar. Grunnar över vad Lomma kommun gör med våra skattepengar? 

Skulle egentligen uppvaktat Storsonen på hans 47-åriga födelsedag. 

Då blir jag sjuk. 

Inget märkvärdigt alls. 

Är bara sjuk. Ingen feber, värk eller annat strul. 

Bara sjuk. 

Orkeslös, helt enkelt. 

Mår inte direkt bättre av Lomma kommun storslagna annons i lördagens Sydsvenskan. 

Sidorna 18 och 19 i B-delen. På journalistspråk kallad för ett falskt mittuppslag. 

Bläddrar i Sydsvenskan prislista för annonser. 

En helsida i B-delen kostar 147 216 kronor. Två helsidor det dubbla, alltså 294 432 kronor. 

Om jag nu har räknat rätt. Prislistan rörig för en amatör som jag. Dessutom en sjuk amatör. 

En sak vet jag. 

Det är vansinnigt dyrt med en sådan jätteannons, så helt fel ute kan jag inte vara. 

Vad får då läsarna för information om Lomma kommun för det priset? 

Dessutom betalt med våra skattekronor. 

Det berättas om sommar i Lomma kommun. Finns en sommargågata. Du kan cykla till stranden och sprida ut dig. Du kan känna dig säker. Brottsligheten låg. Skräpfria stränder. Tågstopp i Lomma. I Lomma är det bäst att leva. Markeras med en bild på kommunhövdingen, Robert Wenglén, som sitter barfota i kostym i sanden. Du kan också få tips om spara på vattnet m m. 

Allt detta för 294 432 riksdaler (hoppas jag har fel). 

Förstår ni att jag sitter här och grunnar. Mina sura skattekronor åt helvete. 

Inte mår jag bättre av min lilla stund vid köksbordet. 

Snarare sämre. 

Känns som jag fått feber.

 

I Lomma är Sverigedemokraterna osynliga

Sverigedemokraternas stora kommunalpolitiska problem blir i Lomma synliga. Trots att de i själva verket är helt osynliga. 
Den senaste mätningen som bedöms av förståsigpåare som tveksam, ger SD över 25 procent av väljarkåren. 
Ingen blir egentligen överraskade, mer än de etablerade partierna. Manegen är krattad åt Sverigedemokraterna med både tiggare, flyktingar och sommarens våldsdåd. 
Partiledningen behöver knappt lyfta ens ett finger. Allt tycks gå deras väg. 
Det är nu som SD:s problem tornar upp sig. 
På det lokala planet. 
Hur ska man hitta de kraftkorn som är beredda ta strid för partiets politik i landets kommuner? (texten fortsätter efter bilden)

Helt enkelt ta steget från att vara osynliga till att bli synliga. 
Lomma kommun är ett bra exempel. 
Vid det senaste valet fick Sverigedemokraterna tre mandat i fullmäktige. Nu har det gått en vinter/vår med fullmäktigemöten. 
Inte någon gång har partiets företrädare varit upp i talarstolen. Några motioner har man inte lämnat in. 
Sverigedemokraterna i Lomma har fått 28 035 skattekronor i kommunalt partistöd för 2015 (6675 kronor i grundstöd och 21 360 kronor i mandatbundet stöd). Uppgifterna har jag fått från Lomma kommun. 
För dessa sura skattekronor har Lommas politiska liv fått tre Sverigedemokraterna som är helt osynliga-men finns ändå. 
Fullt synliga som åskådare i det kommunalpolitiska livet i Lomma kommun, men helt tandlösa. Värmer endast stolarna i plenisalen.
Tänkte man på det när man lade sin röst på SD i kommunvalet i samband med riksdagsvalet förra hösten? 
Jag tror knappast det. 
Lurad är ett annat ord. 
Här nedanför har jag i alla fall gjord de osynliga Sverigedemokraterna i Lomma politiska liv synliga, fr v Lina Jonsson, Per Jerlenäs och Åsa P Wittenfelt. 
FOTNOT. Miljöpartiet har/har haft samma växtvärk i det kommunalpolitiska livet. Fast då möjligen i mindre skala.