Rapport från Lomma: Va` Har Du Under Blusen Rut-slår Eurovision Song Centest

 

Nej, det är inte Rut på bilden. Tyckte en bild på Julia Caesar (1885-1971) som illustration passade bättre. Vi som har lite minne kvar minns henne, vill säga. 

Hon var 82 år när hon hamnade på Svensktoppen 1968. Åldersrekord än i denna dag. Julia rev av, "Annie från Amörka", så det stod härliga till. 

Läser låtlistan inför kvällens första semifinal i Eurovision Song Centest från Malmö. 

Den blir man inte direkt glad över. 

Nej tacka vet, Julia Caesars, ”Amörka”. 

Jag dök ner i Svensktoppen i april för 50 år sedan, alltså 1974. Det var namn och inga visor. 

Ann-Louise Hanson sjöng om, Klämmiga Katrin. Lars Berghagen bjöd oss på, Hålligång I Skogen. Icko-Icko, hette låten den gamle rockkungen, Little Gerhard, rev av. Så där höll man på. 

Den ena roliga låttiteln efter den andra. 

På den tiden stod artisterna rakt upp och ner. Spektakulära scenshower eller utflippade låtar fanns inte. Inte ens, Va` Har Du Under Blusen Rut, med Streaplers speciellt utflippad. Däremot satte den sig i våra arma huvudet. 

Rätt kul jag fick med Julia Caesar på ett hörn. Hon var med i över 150 svenska filmer samt otaliga revy-och teateruppsättningar. Det fanns ingen som kunde och kan spela ett rytande fruntimmer som hon. 

Inte ens Rut med den putande blusen. 

 

Schlaget-EM: Musiken har blåst förbi mig

Precis så är det. Musiken, sången, röken och tingeltangel, har blåst förbi mig. Jodå, jag har lyssnat och sett (noga) samtliga 26 låtar i Eurovision Song Contest från Tel Aviv. Det är bara en som inte blåst bort för evigt, nämligen John Lundviks, Too late for love. Resten har blåst mig förbi. 
Märkligt. 
Under 1960-talet blåste alla låtarna i Eurovisonen, åt andra hållet. Det var på den tiden ens kropp var fylld av Elvis Presley och merseybeat soundet med The Beatles i spetsen. Då tyckte vi ungdomar schlagerfestivalen var snömos med tjong i kastrullen. Det var något mamma, pappa och moster satt framför den svartvita rutan och trånade efter. Jag måste erkänna att på den tiden var det stormstyrka i kastbyarna. 
Numera över 50 år senare, blåser det åt andra hållet. 
Håll med om att det är en märklig utveckling. 
När jag kollar med min egen generation, håller de med som tacksamt nog har minnet kvar. Lördag kväll ska vi alltså malas ner av 26 låtar. 
Några är värre än värst-som Island. 
Andra sidan. 
De isländska sagorna handlar ofta om släktfejder, med blodiga strider, dråp och hämnd. Så varför inte? 
Bara jag slapp se Hatari. 
Ge mig en kanelsnäcka, så blir jag glad igen.

Robin Bengtsson till final!

Första kvalomgången i Eurovision Song Contest handlade bara om en sak: skulle motocrossföraren, Robin Bengtsson, från Svenljunga gå till lördagens finalspektakel i Kiev? 
Det gjorde han. 
Jag kunde andas ut. 
Enligt mitt sätt och se på det hela hade Robin den bästa låten. Andra sidan finns det många som har en annan åsikt. 
Min drivfjäder däremot glasklar. 
En final utan Robin och jag hade släckt ner TV-apparaten på lördag. Jag är säker på att fler än jag hade spolat EM i sång som numera har blivit en svensk uppvisning i ljus-och färgfladder. Det är inte lätt för en åldersman med trötta ögon redan klockan halv fem, att hänga med i all flash och allt vad det nu är. 
För övrigt bjöd tävlingen på många fina röster som lyftes till himmelska skyar på grund av all eko som lagts på. 
Sämst var utan tvekan de svenska TV-kommentatorerna, Edward af Sillén och Måns Zelmerlöw. Alla var sååå...bra, men så har båda två hela kroppen fast i den aktuella schlagersmeten. 
På lördag håller vi tummarna för Robin.

Mello final: Frans kom svävande över rapsfältet

Jag var egentligen ute och jagade jordgubbsblomster. Körde behagfullt genom de ljuvliga skånska rapsfälten som blev gulare i sin färg av den skarpa vårsolen. 
Vägen skar mellan två rapsfält med en paradisisk känsla. Lät blicken vila på det vackra livet som vår Herre bjöd mig på. 
Det var en sådan där stund av välbefinnande som alltid är så korta. Plötsligt hör jag Frans Jeppsson Wall från Ystad sjunga, If I Were Sorry, på bilradion. 
Jag skruvar upp ljudet. 
Lyssnar. 
Det är som om Frans svävar fram över rapsfältet till vänster om mig. Upplever ett reningsbad i huvudet som misshandlats av 36 andra Mello bidrag under veckan. 
Jag har väl tyckt sådär om Frans låt tidigare. 
Nu förstår jag. 
Ystadspågens låt sticker ut. Skåne kan ta hem hela rasket igen. 
I nästa sekund är Frans borta. 
Låten är slut. 
Rapsfältet tomt. 
Ingen Frans där. Bara vackert gult. Precis som en bit av svenska flaggan. 
Jag nynnar, If I Were Sorry, och kör vidare mot soluppgången (stämmer inte, soluppgången, tyckte bara det passade som avslut på texten). 
Route 66. 
Visst.  
Det passade, däremot.
FOTNOT. Tippar Belgien, men hoppas på Frans.

Mello semifinal 1: Saknade lägerelden

Hela 18 länders låtar har tröskats igenom. Mellan tongångarna sjönk jag allt djupare ner i TV-soffan. 
Av dessa gick 10 vidare till finalen på lördag. 
Jag fann två guldkorn. 
Holland. Västern. Saknade lägerelden. Svag för stuket. Gillas. 
Österrike. Mjuk fin låt. ZOË sjöng dessutom på franska. Gillas. 
Malta låg på randen. Min rand. Inte helt fel. Faktiskt. 
En vacker kvinna är Ira Losco också. 
Gillades klart mindre:
Ryssland. 
Favoriten. 
Både jag, TV-soffan och sångaren drunknade i den överdrivna grafiken. Tänkte ni på att Sergey Lazarev låter som ett bandynamn? 
Dessutom hade han vissa drag av Janne Josefsson (hipp). 
San Marino. Serhat får ett extra plus för, just det, hatten. 
Tjeckien. Gick också till final, men jag minns den inte alls. 
Kroatien. Nina Kraljić såg ut som sitt efternamn. 
Estland. Gossen behöver ta sånglektioner. 
Ja, så där kan man hålla på. 
Strålande var programledarparet. 
Måns Zelmerlöw. Pratade till och med franska. Snyggt.
Petra Mede. 
Ryggen höll. 
Jag pustar ut.

Melodifeztivalen Friendz: Franz för hela Zlanten

Det talaz redan om en jordzkredzzeger för Franz på Zlatan Arena i Ztockholm. Ett dygn före zjälva tävlingen. 
Det var arrangörerna zjälva, ZVT, zom zkrev ut Franz jordzkredzzeger, efter generalrepetitionen i går. 
Alla röztningar på webben, i tidningarna hoz Gud Fader zjälv, pekar ut en zjälvklar överlägzen zegrare i kvällenz Mellofeztival: 
pågen från Yztad. Franz Jeppzzon-Wall. 
Ärligt talat. 
Pågen är ingen större sångare. Sånglektioner rekommenderas. Låten är inte heller något att skriva hem om. 
Nu till hemligheten (1). 
Det var Frans som fick en monster-hit med Zlatanlåten för tio år sedan. Då var Zlatan stor. Alla barns idol. Ingen har glömt. 
I dag är Zlatan ännu större: större, störst, vackrast, ungefär. 
Fortfarande alla barns idol, men i dag också alla vuxnas idol. 
Magiskt. 
Nu till hemligheten (2). 
Frans är lika cool på scenen som när Zlatan utför sina konststycken på fotbollsplanen. Frans äger helt enkel den där specielle Zlatancharmen som tränger genom alla hinder och förför oss i TV-sofforna. 
Det brinner i Sverige. 
På Melodifestivalscenen. 
Zlatans Arena. 
Var zå zäker på det. 
FOTNOT. Detta publicerade jag på bloggen kl. 11:26 i dag på förmiddagen. Det blev som jag skrev. Frans vann. Det finns ingen anledning till att ändra något i texten. Bra va?

Finland öppnade upp för mums-mums Måns seger

Rysaren började med Montenegro. 
En dam i glittrigt svart gav Albanien 10 poäng och Serbien 12. 
Full pott. 
Rakt ner i graven. 
Kändes det som.
Snart nog ordnade det upp sig. 
Krista Siegfrids från Finland rättade till haveriet och skrek rakt ut; ”MUMS-MUMS MÅNS!" 
Och gav Sverige kvällens första 12 poäng. 
Den poängskörden öppnade upp för en svensk segerkväll i Wien. Några ord om mums mums efter bilden, här nedanför.

Den 14 mars skrev jag i ett blogginlägg om Måns brakseger på hemmaplan. 
Jag berättade om varför Måns kallades för just mums-mums. Skapade bilden här ovanför. Den enda i sitt slag. 
Google har placerat den som första bild.  Därför har bloggen i natt fått drös med besökare. Tack för titten in.
Jag var också faktiskt först med att berätta storyn. 
Nu ser jag i TV finska Krista stå och skrika mums-mums rakt ut inför några hundra miljoner TV-tittare. 
Gissa var hon hittat den mumsiga pärlan? 
Jag fick nästan på storhetsvansinne i TV-soffan. 
Krista tävlade för övrigt för Finland i Malmö 2013 med låten Merry Me. Slutade på 24 plats av 26 startande länder. 
En sådan här kväll spelade det ingen som helst roll. 
Mums på dig Krista. 
FOTNOT: Länken till mitt inlägg den 14 mars i år. Klicka HÄR!