Indiantuppens sista strid i livet

I Astrid Lindgrens sagovärld, lever alla djuren i lycklig harmoni med omvärlden. Några dödliga faror hotar sällan eller aldrig någonsin. 
Den minnesgoda läsaren av min blogg minns kanske när jag förra sommaren skrev om tuppen Leos besvär. 
Han hade blivit hes efter allt galande. 
En hes tupp får problem med ordningen i hönsgården. 
Nu är det så att tuppen Leo tillsammans med sina hönor verkligen levde i harmoni med naturen. 
Friheten stor. 
Astrid Lindgren skulle varit hur nöjd som helst. 
Säg den glädje som varar. 
Först upptäckte Micke Räv dessa pickande middagar. 
Flera hönor försvann. 
En annan dag seglade kungsörnen eller om det var en havsörn in och körde sina sylvassa klor djupt in i tuppen Leos ömma rygg. 
Lyfte med bytet och flög iväg med tuppen Leo som blev en brakmiddag för havsörnen eller om det nu var en kungsörn. 
Tyckte naturligtvis det smakade fågel. 
Återvände och snodde åt sig även en höna. 
Snart nog tömde Micke Räv också hönsgården. 
Verkligheten är inte alltid som i Astrid Lindgrens sagovärld. 
Bara nu inte hövding, Red Wind, från indianstammen Wyandotte i Oklahoma, USA, blir purken. Trummar igång och går på krigsstigen. 
Tuppen Leo härstammar nämligen från Wyandotte. Är alltså av rasen Wyandotte.
Bilden här nedanför är Leo under in storhetstid, tillsammans med hövdingen, Red Wind, med-naturligtvis-tuppfjädrar.