Kaos! Bomber och bengaler när lag från Stockholm och Göteborg kommit till Malmö

 

Det har så att säga hört till dagordningen. Stök och bök och kaos. 

Avbrutna allsvenska matcher. 

Bomber, bengaler och huliganer. 

Det började redan för 40 år sedan. Nu skulle det tas krafttag som blev till ”sillamjölk”. Främst är det lag från Stockholm som utmärkt sig. Det började med AIK:s Firman Boys som snart blev till Black Army. 

Sedan har den här vidriga supporterkulturen spridit sig som en löpeld. Det nya i år är att Elfsborgs supportrar gått från Astrid Lindgren land till maskerade idioter. 

Var kommer dessa ifrån? 

Borde vara enkelt plocka bort.

Inget har gjorts åt skiten.

GAIS finns med i nästa års allsvenska. De har stadigt cirka 3000 supportrar som redan i år spridit skräck i Superettan. Räkna med nytt kaos. 

Bomber, bengaler och vilda huliganer när GAIS kommer till Malmö. 

Här nedanför en lista på mina publicerade blogginlägg genom åren. 

Stök och bök, bomber och bengaler. 

Tyvärr så är det supportrarna som äger klubbarna. Det borde vara tvärtom.

Skärpning!

Tack.

 

Skyddsrum Lomma: ”Hönsnät” skyddar mot bomber och granater

 

Viss är det så att jag överdriver till viss del. Det jag kallar ”hönsnät” skärmar av de boendes förråd, som är en byggnad i tegelsten. 

Ett av dessa förråd är också ett skyddsrum för de boende i brf Skrattmåsen nere i hamnen i Lomma. 

Det är mitt s k skyddsrum. Sanktionerat av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB). Det känns minst sagt kymigt med ”hönsnätet”. 

Andra sidan är det vad 90 personer har att ta skydd bakom om det värsta skulle inträffa. I veckan gick MSB ut med att tillgången av skyddsrum i landet är god. Inget om utrustningen som hör hemma i första världskriget. 

Upptäcker också att Lomma Vårdcentral är ett skyddsrum för 60 personer. 

Hur tänkte man här? 

Lomma Vårdcentral borde raskt göras om till en akutmottagning. OM bomber och granater börjar hagla över byn (förfärliga tanke). Någon person på MSB har gått vilse i skyddsrumshetsen. 

I juni 2018 genomförde vi en inventering av vårt skyddsrum i brf Skrattmåsen. Det blev en sällsam upplevelse med många skratt. Skrev om det på bloggen. 

Ännu skulle det dröja några år innan Putin invaderade Ukraina. Idag skrattar vi inte längre. 

Vi fann en 50-liters toatunna utan handtag för ettan och tvåan. 

En brandyxa för kunna hugga sig ut. 

En liten spade som mer hörde hemma i barnens sandlåda. Skyddsfilter med ett telefonnummer som inte existerar i verkligheten(jag ringde och kollade i morse). 

En liten tub med vattenreningstabletter samt en flaska blågult diskmedel, för bara nämna några saker. 

Sveriges beredskap är god. 

Jaså? 

Bildsvep av antikviteterna här nedanför:

 

Jag saknar riktiga kriminalreportrar

En riktig kriminalreporter av den gamla skolan, rundar hela smeten av babblande politiker och polisens informationsdöda presskonferenser. 
Jag lärde mig som reporter av den gamla skolan. När polisen kallade till presskonferens, gällde det vara på hugget ute i verkligheten och skita i polisens mörkläggning. 
Det var då det hände saker. 
Det var då polisen genomförde husrannsakningar. I bästa fall greps misstänkta mördare och banditer. Kanske t o m ett lik i ett skogsbryn. Något man helst ville sköta utan pressens medverkan. 
I bästa fall dundrade jag fram med en pressfotograf. Det gällde gå vidare i en story och inte fastna i polisens eller politikernas famn. 
Jakten på en egen nyhet, var alltid det viktigaste för mig. Då fick man se sådant som andra inte såg. 
Pulsen, mina vänner, nyhetspulsen. 
Det där saknar jag bland dagens unga reportrar. 
I Malmös fall måste det finnas väl gömda knarkdepåer. Så kallade springpojkar sköter försäljningen på gatunivå. 
Den som krånglar, skjuter man. 
Kungar styr och ställer. 
Befattar sig aldrig med knarket, men tar hand om sedelbuntarna. 
Kriminella familjer från Mellanöstern, tar sig enkelt in i landet. Större pengar på knarket att hämta hem. Ett fängelsestraff rena semesterhemmet, mot kåklivet i förslagsvis, Bagdad eller Teheran. 
Bombtillverkning är man väl förtrogen med från sina hemländer. 
Inget konstigt med det. 
Nej, jag saknar riktiga kriminalreportrar. 
I stället har vi fått klimatredaktioner. 
Inget fel i det. 
Fast en kula i huvudet eller bomber som briserar på trottoaren, känns något tyngre. Och angelägnare.

Flydde från sönderbombade Aleppo till Lomma-överlevde dödens hav

Vi glömmer aldrig bilderna med de överfulla eländiga flyktingbåtarna som började rulla in över oss hösten 2014. Gummibåtar som inte höll måttet. Människor drunknade. Vi satt förstummade av fasa. 
Vad händer? 
Sedan de förfärliga bombningarna. Städer som Aleppo i Syrien förvandlades till smulor. 
Människor flydde i panik till vad som helst, bara man kom undan det förbannade kriget. Vi minns också bussarna som körde ut flyktingar till nödbostäder i något svenskt skogslän. Det rådde kaos. 
Sedan då? 
Svaret fick jag en vacker sommardag i år. Utanför Täppans staket stod Hussein med sin familj-se bilderna på löpet. 
Vi hälsade.
Språkade knaggligt.
De hade fått en lägenhet en bit bort från där vi bor i Lomma hamn. Utplacerade av Lomma kommun. 
Hussein visade mig bilderna i mobilen. 
Han och dottern samt en bild han tog på den överfulla gummibåten som tog familjen från Libyen till Catania i Italien. 
Världens dödligaste flyktingrutt. 
Hussein med familj överlevde. 
Nu stod familjen utanför mitt staket. 
Jag kände marken gunga under mig. 
Stort på något vis. 
Här framför mig fick jag svaret en vacker svensk sommardag. 
Idag-lördag-kom Hussein hem till mig. 
Han berättade sin historia-från Aleppo till Lomma. Det var en resa som fick mig tappa andan. 
Vi tittade tillsammans på den omskakande dokumentären om Aleppos undergång: De sista i Aleppo, en prisad dokumentär om de vita hjälmarnas räddningsinsatser.(texten fortsätter efter bilderna)

Familjen bodde där då. Levde ett stilla familjeliv. Hussein arbetade som målare. Hantverkare, helt enkelt. 
En dag exploderade tillvaron. 
Bomberna. 
Hussein tar fram sin mobil. Visar mig en kartbild över Aleppo. 
Se den här nedanför. 
Vid tvåan som jag lagt in, den lilla gula punkten, bodde familjen. Vid ettan som jag lagt in: Hussein pekar ut exakt ställe där de dödande bomberna föll som ni kan se från dokumentären här ovanför. 100 meter från deras hem.
Ur ruinerna grävdes döda människor fram. 
Många var barn. 
Jag hade fått mer än ett svar. Nu vet jag mycket bättre. 
Tack för du ställde upp och berättade, Hussein. 
Hoppas Lomma tar väl hand om er.
FOTNOT. Bilderna från gummibåten fick jag av Hussein. Därför är bilderna på löpsedeln från min dator. Hussein pekar ut sig själv tillsammans med sin dotter. 

Utsikt från ett köksbord i Lomma-Raqqa dödens boning

Medan vi i Sverige brottas med kåta TV-pajaser, bombas en stad lika stor som Uppsala kommun (ca 220 000 inv.) åt helvete. Husen som står kvar är smulor som obegripligt nog orkar stå upp. 
Vi sitter i köket hemma i Lomma. Tittar på Sydsvenskans dragarbild över det som en gång var staden Raqqa vid Eufrats strand. Floden vars namn vi en gång i skolan lärde oss traggla som flöt genom Raqqa. 
IS kalifat har knäckts med 9300 stridsuppdrag och 36 000 bomber, läser vi i Erik Olssons text i Sydsvenskan. 
36 000 bomber! 
Erik drar liknelser med Dresden i Tyskland under andra världskriget. En stad som de allierade brittiska-och amerikanska bombflyget raderade ut från jordens yta. 
”Ni brände ner hela stället, gjorde det till en enda pelare av eld. Fler människor dog där, i den där eldstormen, än vad som dog i Hiroshima och Nagasaki tillsammans.” Kurt Vonnegut i boken, Slakthus 5. 
Över 70 år senare är det syrianska Raqqa som förvandlats till slakthus nr 6. Döden kom väldigt nära oss hemma i vårt stillsamma kök i Lomma. 
Raqqa-ca 400 mil bort från köket. 
Om du kör A9 och E80 samt lite krokiga vägar sista biten med försåtlig minering. En resa på närmare 50 timmar. Lycka till. 
Så tänkte vi på alla som är på flykt i regionen. 
En rysare.
Fasansfullt.
Människosläktet är fan i mig tokiga. 
Nej, nu får vi kolla om det i dag dyker upp några nya kåta TV-pajaser i Sverige.

Ett rop från Syrien-filmen fick mig blunda och gråta

Sent i söndagskväll visade Dokument Utifrån den Oscarsnominerade dokumentären, ”Ett rop från Syrien”. Förstod att filmen innehöll hemska bilder som jag inte ville ta med mig in i nattsömnen. Såg den i stället i går-tisdag- eftermiddag. 
I min egen sagolund-Täppan-utanför fönstret knoppades våren i paradisbusken. 
Jag sjönk tillbaka i den bekväma TV-soffan. Det rådde en förtätad stämning av den sockervadd vi svenskar trots allt är inlindade med. 
Den idyllen skulle snart brisera. 
Gå upp i bombrök samt tunnor fyllda med giftgas som släpptes från helikoptrar. Ryska plan med Putins goda minne, bombade sönder och samman vårdcentral efter vårdcentra, sjukhus efter sjukhus. 
Lemlästade kroppar från barn, unga som gamla, virvlade runt i luften. Det var något så fruktansvärt att jag till slut satt och blundade. Tårarna rann. 
Jag visste inte var jag skulle ta vägen med min bekvämlighet och förtvivlan. 
Vi pratar om att Donald Trump måste vara knäpp, men det här då? 
Putin och Syriens president, Bashar al-Assad, är för fan lika hemska som Hitler-se den lilla bilden till höger, min illustration. 
Världen är komplett galen. 
Nej, jag ångrar inte jag tittade på filmen. 
Den fick mig tänka på alla flyktingar som kommit från Syrien till vårt land. Vi har inte förstått ett kattskit av vad dessa människor gått igenom. 
För efter infernot i Syrien kom flykten. 
Gummibåtarna. 
Dessutom. 
Alltsammans pågår just nu. Senare på kvällen läste jag om att 40 000 människor flyr syriska Hom. 
Se filmen på SVT-play.

EFTERTANKE 
Möjligen är det så, att stridande från de andra parterna, Nusrafronten, Is eller den Fria Syriska armén, försöker gömma sig på vårdcentraler och sjukhus. 
Därför blir dessa målet för bomberna. 
Det kan inte vara för skrämma befolkningen. Den kan inte bli mer skrämd än vad den redan är.

Bomber fick mig lägga ner MFF-BLOGGEN

Jag startade upp MFF-BLOGGEN inför säsongen 2009. 
Det var kul. Till viss del stökigt. För samtidigt skulle jag hålla igång min huvudblogg som du just nu kollar in. Det inträffade svettiga dubbelpass. 
Den 30 juli 2011 skrev jag mitt sista inlägg på MFF-BLOGGEN. Spiken i bloggkistan blev matchen mellan MFF-Djurgården IF dagen innan. 
Djurgårdens supportrar kastade in bomber. Domaren Martin Hansson tvingades för allas säkerhet avbryta matchen. 
Redan i maj samma år hade mitt intresse med MFF-BLOGGEN kommit i gungning. Det var när en idiot bland MFF-supportrar rusade in mitt under matchen mot HIF på Swedbank Stadion. Han attackerade HIF:s målvakt Pär Hansson. 
Idioten övermannades. 
Matchen bröts. 
Jag blev besviken.  Fast helt rätt att avbyta matchen.
MFF-BLOGGEN kändes plötsligt alldeles för mycket. 
När sedan smällen kom mot Djurgården fick det vara slut. Jag lade ner MFF-BLOGGEN som faktiskt börjat bli populär. 
Sedan dess har jag lärt mig att bomberna heter Bangers-se bilden här nedanför. 
Dagen efter matchen mot Djurgården skrev jag ett inlägg om dessa förbannade små tingest. Du kan klicka HÄR. 
Min MFF-BLOGG får sedan dess vila i frid. 
Efter gårdagens händelse i Göteborg känner jag mig luttrad. 
Det kommer inträffa igen. 
Och igen. 
I all evighet.

Vem vill spränga Värnhemstorget i Malmö i luften?

Två gamla vykort i min samling av Värnhemstorget i Malmö. 
Från en tid som flytt all världens väg. 
Den svart vita bilden från i början av 1950-talet. Kan också vara 1940-talet. 
Det var på den tiden bilarna såg ut som rullande bullar. 
Färgbilden från ombyggnaden i slutet av 1950-talet, eller in på 1960-talet.
Spårvagnar, bussar och en gles trafik. 
Det vilar något av ”Barnen i Bullerbyn” över bilderna. 
Mitt Värnhemstorg som jag lärde känna det. 
Det var ett nav ut i den stora världen för oss barn och ungdomar. 
Vi tog spårvagnen upp i stadens hjärta för gå på bio. Söndagarna tog vi bussen ut till Malmö Stadion och såg MFF. 
Klockan 13.30. 
Exakt. 
Började matchen. 
I dag finns inte mitt Värnhemstorg kvar som det en gång var.
Någon spränger bomber. 
Kriminalpolisen bedriver dörrknackning i området. Lägga puzzel. Mitt i letande efter passande bitar sprängs en ny bomb. 
Denna gången på Fredsgatan. Några kvarter bort. 
Jag saknar mitt Värnhemstorg. 
Det var en tid, då man kunde springa på män som påminde om Emil i Lönnebergs pappa, Anton, i korvkön mitt på torget. 
Frid över detta minne som sprängts i bitar.

Malmö FF en främlingslegion-bryter en 70-årig tradition

Kom nu inte och tjata om, att det är bra för integrationen i det svenska samhället. Ingen av spelarna i dagens MFF från sex av flaggornas länder kommer från de svenska förorterna med bomber och bilbränder. 
Svenska flaggan som jag hängde in lite på sniskan, kämpar en ojämn kamp. Dagens egna MFF-produkter kommer i framtiden inte att ha en chans och ta en plats i laget. 
Ja, så vida det inte är en Zlatan-talang som möjligen dyker upp om 100 år igen. 
MFF har till årets lag köpt in spelare för, låt oss grovt uppskatta det till svindlande belopp. 
I laget lirar nu och ska, spelare från Uruguay, Peru, Serbien (två), Norge (tre kan bli fyra), Island och i viss mån från Sverige. 
De unga talangerna som Pa Konate, Franz Brorsson, Simon Kroon, Erdal Rakip, Erik Andersson och Pawel Cibicki-se bild här nedanför- kan börja se sig om efter andra klubbadresser. 
Därmed bryter MFF en fin ljusblå tradition som inleddes i början av 1940-talet med Sven Nilsson mfl: satsning på den egna ungdomen. 
Sorgligt men sant. 
Vems felet är? 
Sportchefen Daniel Andersson som blivit helt överkörd av tränaren Åge Hareide. 
I dag match borta mot Örebro SK. Vinst en nödvändighet. 
Hoppas den norska flaggan får ordning på benen. Flaggan från Peru slutar göra enkla misstag. Premiär för Island och Uruguay och Serbien med vissa frågetecken. Ghanas flagga får inte spela. Han är inte tillräckligt tränad.
Klubbens unga talanger här nedanför får kanske en plats på bänken. Någon t o m ett inhopp. Suck! 
Hur kunde det gå så här?

Skakande TV-inslag: Bär sin sjuka mamma bort från krigets bomber

Jag hade svårt att sova i natt. Rapports bilder från mannen som bär sin sjuka 92-åriga mamma på ryggen bränner. 
Bilderna sitter som en svidande tatuering i varje por. Det är SVT:s utsända Samir Abu Eid och Niclas Berglund som ger oss historien och bilderna som bränner sig fast för alltid. 
Jag tänker på min gamla mamma innan hon dog. Hon var också över 90 år gammal. Minst lika skröplig som kvinnan på bilden. 
Tänk om jag skulle blivit tvungen att bära min mamma på ryggen? 
Bort från bomber och dödande kulor. Från vårt hem i Lomma till en oviss trygghet i Malmö. Visserligen hade min mamma i alla fall haft skor på fötterna, men ändå. 
Förfärliga tankar. 
I gränslandet mellan Turkiet och Syrien blir den svidande tanken till sanning. 
Med eller utan skor. 
Ursäkta kraftuttrycket, men för jävligt är det. 
Fattar vi egentligen så bra vi har det? 
Tack Samir och Niclas för att ni finns. Och vågar. 
Länken HÄR!

Benglar och bomber skickade MFF-BLOGGEN till kyrkogården

Bilden här ovanför är en illustration av Internets väldiga kyrkogård över nedlagda bloggar. Den 20 mars 2009 startade jag upp MFF-BLOGGEN. Den 31 juli 2011 avbröts matchen mellan MFF-Djurgårdens IF. 
Bengaler och bomber. 
Just då främst från Djurgårdens supportrar. 
Jag tröttnade. 
Fick nog. 
Min MFF-BLOGG skickade jag till kyrkogården.

Det har i dag gått mer än 3 år sedan min MFF-BLOGG gick till de sälla jaktmarkerna. 
Har det då blivit någon bättring på arenorna i Stockholm, Göteborg och Malmö? 
Knappast. 
Nu har UEFA satt press på MFF. 
”Inga fler bengaler, för då”. 
Nu på söndag möts MFF-HIF på Swedbank Stadion. 
Derby-time. 
Vilket betyder stök, bök och bengaler. 
MFF har redan i år fått böta hundratusentals sura pengar för bränneriet. Därför laddar polisen upp som aldrig förr inför derbyt. 
Jag har hört det förr. 
Många, många gånger. 
Numera skriver jag om Malmö FF i mycket mindre omfattning på min huvudblogg som du läser just nu. 
Efter 278 inlägg, två år och fyra månader, tröttnade jag alltså på mitt skötebarn. 
MFF-BLOGGEN. 
Tacka bengaler och bomber för det. 
Må den vila i frid.

Hallå Syrien! Nu kommer vi

Det är bara en tidsfråga innan USA och dess allierade, går till attack. En militär insats mot Syrien närmar sig med stormsteg. Den amerikanska utrikesminister John Kerry, har talat klarspråk: 
"Dödandet av kvinnor och barn med kemiska vapen är en moralisk obscenitet. President Obama är fast besluten om att se till att det blir konsekvenser för den som använder de mest avskyvärda vapen världen känner." 
Kan det sägas tydligare? 
"Hallå Syrien. Nu kommer vi"
 Är det fler än jag som känner en hopplöshet?