Ogräset har invaderat Lutande Torget i Lomma

 Det finns en mängd olika sorters ogräs. Vid den här tidpunkten på året invaderar ogräset mer än gärna våra rabatter och trädgårdar. 

En riklig provkarta av hela rasket finner du strax intill det nya stationshuset i Lomma. 

Kronan på verket är tistlarna. 

Det Lutande Torget som skulle bli en pärla med blommig inramning dränks av allt ogräs. Det sköts minst sagt illa för inte säga alls. Det är sådant som kan få ett bondehjärta att brista. Jag körde den slingrande stigen nedför. Omgärdades av ogräs. Inget kul alls. 

Hade jag ägt ett blödigt sinne, hade en tår rullat nedför min kind. 

Nu blev jag istället förbannad och besviken. 

Hösten 2020 anlades härligheten. Då jämförde jag det trotsigt med Lutande Tornet i Pisa. Det var hur galet som helst. Definitivt ingen turist söker skåda ogräset i vitögat. Skärpning. 

Rensa upp skiten.

Tack!

 

Dagens solskensnyhet: Lomma-Ali får stanna

Här höjer, Ali Burhan, en pelargon i luften som segertecken. Flera års kamp för sin populära verksamhet, Alis Frukt och Grönt, har gett resultat. 
För två sedan såg framtiden dyster ut. Orsaken kommunens framtida detaljplan för området i centrala Lomma. 
Alis verksamhet skulle bort. 
Planerna var att allt skulle rivas. 
Till slut blev det en uppgörelse på två år. Efter det skulle Alis allt mer expanderande verksamhet avvecklas på platsen. 
Nu har tiden runnit ut. 
Då visar det sig att detaljplanen fortfarande är under arbete. En lucka öppnades för blomster-Ali som han numera också kan kalla sig. 
Jag träffar Ali utanför butikens enorma blomsterhav. Han strålar med hela ansiktet. Hans verksamhet får vara kvar. 
”Jag har nyligen skrivit ett kontrakt på fem år med fastighetsägaren. Visst, jag är mycket nöjd, berättar Ali och så skrattar vi. 
Det är en riktig solskensnyhet, mitt i alla bedrövelse med det där förbannade viruset. För inte tala om Amerikas president med sina skjutglada poliser. 
Såg för övrigt en dokumentär på Netflix. 
Fyra poliser i New York, sköt 1999 en obeväpnad invandrare från Guinea vid den västafrikanska kusten till döds med 41 skott (!). 
Nä, då är det allt mysigare med Alis fredliga blomster som slutvinjett. Ali Burhan-en invandrare som verkligen lyckats i mellanmjölkens land. 
Jag tar av mig hatten och bugar.

Just nu: Lomma pollineras

”Knäppgök”, sa hustrun och tog bilden. 
Jag står med huvudet inkört i Täppans Paradisbuske. 
Något ska man göra en hygglig dag i juni. 
Varför inte spana in humlornas pollinering? 
En riktigt stjärna till humla kan pollinera flera tusen blommor varje dag. 
Just nu är det högsäsong i Lomma kommuns blomstrande trädgårdar-se där en liten rar nyhet. 
Det pollineras som aldrig förr. 
Tala om slit och släp. 
Surr i busken dagen lång. 
En blomma hit, tusen blommor dit. 
I Sverige finns det 40 arter av humlor. 
Denna förtjusande dag synar jag trädgårdshumlan. Något annat alternativ fanns av naturliga skäl inte. 
Humlor-märkliga små insekter som ständigt hotas av växthusgaserna i klimatförändringens tidevarv. 
Jag har i alla fall inga fisande kor i Täppan. 
Alltid något. 
Humlan äger utan tvekan sin bzzz..det finns till och med en bok om humlor i Sverige. Ja, om man nu vill ägna sommaren åt en överkurs. 
Fast med jämställdheten mellan könen är det lite si och så. Jordbruksverket skriver, att efter humlor parat sig på sensommaren dör hanarna. 
Ack så sorgligt. 
Efter en fröjdefull lycka. 
Stendöd. 
Drottningarna däremot övervintrar nergrävda i marken. 
Säg för jösse namn inget till Gudrun Schyman. 
Bzzz...på er. 
FOTNOT. Bin är också arbetsvilliga med pollineringen. En liten bisak i det hela.

Trots terrordåd i London-visst händer det roliga saker

Säng, Säng, Säng...som Galenskaparna & After Shave sjöng en gång i tiden, skulle man kunna sjunga. 
Vi tar det från början. 
I inlägget om terrordådet i London här nedanför, skrev jag att jag kände för gå och lägga mig igen. 
Bedrövad.
Jag gjorde så...Säng, Säng, Säng. 
Då dyker Flax plötsligt upp i sovrummet med en stadig blombukett. Flax är vår omtyckte ordförande i min bostadsrättsförening, Skrattmåsen i Lomma. 
I går firade föreningen 30-års jubileum. Jag och hustrun var först på plats i det nybyggda området för 30 år sedan. 
Då blev det blommor i sängen som tack för lång och trogen tjänst. 
Så trots allt elände med islamistiska terrorister, ond bråd död i London-visst händer det roliga saker här i livet. En slogan som Kvällsposten körde med på 1970-talet. 
Snacka om glädje mitt i all bedrövelse. 
Hustrun ville inte vara med på bild. Hon föredrog fotografera de rara glada gossarna.

Det våras för jordgubben-rekordår på gång?

Det blommar så långt ögat når. Det kan blir rekordgubbar till midsommar. Jag tog bilen och körde en bit utanför Lomma. Ville kolla läget för den eftertraktade midsommarpärlan, svenska jordgubbar. 
Jodå, som ni kan se på löpet kan det bli rikligt med jordgubbar till midsommar. Jättefält med gubbar i blomning. 
Bara det inte blir en frostnatt. Eller annat otyg som stör grödan. (texten fortsätter efter bilden)

Orsaken till min lilla utflykt, är ett blogginlägg från den 22 juni 2010-se bilden här ovanför. 
Plötsligt är det ett lämmeltåg in på bloggen till jordgubbsinlägget med Lommahandlaren, Lars Mårtensson. 
Han skrattar gott när jag berättar om det stora intresset för inlägget som publicerades för snart sex år sedan. 
Inte nog med det. 
På Facebook som brukar frossa i jordgubbsbilder till midsommar, är Josefin först ut. 
Jo, det är samma söta Josefin som jag skrev om i samband med Vasaloppet. Redan då hade hon en jordgubbstopp på huvudet-se den lilla bilden till höger. 
Men som sagt var. Bara det inte blir frost eller annat otyg. Det våras för jordgubben. Här Josefins inlägg på Facebook. 
FOTNOT. Sugen på läsa jordgubbsinlägget på bloggen? Klicka HÄR.

Flaggan i topp! Till alla som hört av sig efter min olycka

Den 3 april ramlade jag raklång i asfalten. Jag skulle parkera bilen i garaget. En vardagsolycka, kan tyckas. 
För mig blev det starten till ett helvete. 
Allvarliga yttre som inre skador. 
Det höll på kosta mig livet. 
Efter veckor på sjukhuset, är jag numera hemma och lappas samman så gott det går. 
Det mest fantastiska under resan, har varit alla färgstarka medmänniskor som hört av sig. Oroliga över mitt liv. 
Saknaden efter mitt bloggande uppenbar. 
Det värmer min trasiga kropp.

Blomster. 
En storslagen bukett röda rosor från Boel och Benny. 
Boel, Kerstin, Caroline har varit ett viktigt stöd för min hustru. Underbara grannar. 
Oro. 
Ovissheten som tär. 
Alla telefonsamtal. 
Vännerna på Facebook. 
Mail från när och fjärran. Plus många, många fler. 
Jag borde räkna upp namnen på er alla. Ingen nämnd och ingen glömd. Ett underbart stöd. För inte tala om min egen familj. 
Flaggan i topp över hela Sverige. 
Enbart för er. 
Tack.

Winnie som själv är nyopererad i ryggen, tittade in på kryckor och ett glatt humör. Gav mig en MFF-dress i miniformat. 
Att hänga i bilen. 
Bara en sådan sak. 
Åter värme, Gott Folk. 
Läkande värme som sprids i min dränerade kropp.

Storfiskaren Peter som t o m hamnat på bloggens löp, slängde ut badkaret. 
Hur skulle jag annars kunna duscha med alla handikapphjälpmedel? 
Det finns mycket att berätta. 
Ta bara bilden här nedanför.

Det är den 8 april. Under fem dagar har den svenska akutsjukvården vänt ut och in på mig. Letat efter skador. Hittat allvarliga skador. Tömt magsäcken på flera liter blod. 
En dag försvann både blodtryck och puls m m. Iltransport från ortopeden till kirurgens akutavdelning, KAVA. 
Till slut sätter jag ner foten. 
Skriker: 
”Jag orkar inte mer!” 
Nu till mitt GULD. 
Hustrun. 
Utan hennes insats, den svenska akutsjukvården samt hemsjukvården i Lomma kommun, hade jag varit en död man i dag. 
Tack älskade hustru. 
Och GRATTIS på din födelsedag. 
Flaggan är också i topp enbart för din skull. 
PUSS!

Birgits Hage i Lomma raserad och skövlad

Tiden läker alla sår, heter det som bekant. Men i bland blir man tveksam. 
Titta på den understa bilden. 
Birgits Hage blomstrar i våryster dans. Någon har tagit över och sköter Birgits Hage, när nu inte Birgit längre finns med bland oss. 
Det var då det. 
Titta nu på översta bilden. 
Så ser Birgits Hage vid gröningen ner mot badet vid Lomma Centrum: skövlad och raserad. Allt borta. Rena terrordådet. 
Sorgligt. 
Tårar.
FOTNOT. Tack Boel för bilderna. 

Anonyma Lommabor vårdar Birgits Hage med kärlek

Det började för en hel del år sedan. 
Plötsligt en vårdag började det spira av livets alla vackraste blomster bland buskarna på andra sidan dammarna vid Lomma Centrum. Det här pågick år ut och år in. 
Någon odlade sin egen lilla blommiga hage, till oss andras stora förtjusning. 
Fast en annan dag gick Birgit till de sälla jaktmarkerna. Bara så där. Tyst och stilla slocknade ett rikt liv mitt i blomsterprakten som varje år lindar in Sverige. 
Framtida vårar och somrar i buskens glänta riskerade därmed bli tom på lust och fägring stor. Men ack nejdå, anonyma Lommabor fångade snart upp Birgits Hage. 
I dag blommar åter gullvivor, viol, tusensköna och många andra sköna blomster i hagen. Birgit ler förnöjt i sin himmel. 
Bättre än så här kan inte en Valborgs-hälsning bli.
Välkommen du vår! 

Memoarflik: Små barn ska inte gå på begravningar

Den lilla pojken på bilden håller sin pappa i handen. Snart ska gossen, uppleva sitt livs första trauma. 
Bilden måste var från 1950, tror jag..
I Bulltofta utanför Malmö, fanns på den tiden en inhägnad damm som hörde till Bulltofta Vattenverk. Det var populärt bland barnen att krypa under nätstaketet och leka vid dammen: kasta smörgås, plumsa med andra roliga grejor som små barn gillar kasta i vatten.
Det var givetvis förbjudet. Barnen hade inte där att göra. De kunde halka i den cementerade sluttande dammväggen, kana ner och drunkna i dammen.
En tidig vårdag när solen sken gav sig barnen iväg till dammen. Den lilla pojken på bilden valde att stanna hemma och leka sotare. Då fick man sota ner sitt ansikte. Det var roligt. (texten fortsätter efter bilden)
Plötsligt ekade över nejden förfärliga skrik.
"Rolf har ramlat i dammen!"
Den lilla pojken fylldes av skräck som om King Kong dykt upp mitt bland Bulltoftas pittoreska villasamhälle. 
Han såg med sitt sotade ansikte hur vuxna människor sprang som galningar mot dammen. Räddningen kom fram för sent. 
Rolf som var den lilla pojkens bäste lekkamrat. 
Nu var Rolf död. 
Drunknat i dammen.
Död.
Ett nytt ord ta till sig.
Ett kusligt ord och sorgen stor.
Begravning. 
Den lilla pojkens första begravning. 
Det skulle komma flera begravningar i pojkens vuxna liv. Det visste ingen om då.
Om själva dunkningen var ett trauma, var det inget mot upplevelsen av livets första begravning. Det var svårt ta in, att Rolf låg i den där lilla vita kistan med blomsterdekorationer längst fram i kyrkan.
Död.
Borta.
För alltid.
Alldrig träffas mer.
Den bilden har förföljt den lilla pojken i hela hans liv. 
Minnet har lindad en krans av sorg kring hjärtat.
I dag den 12 oktober 2009 är gossen 63 år gammal. 
Det är jag som är pojken som står och håller min pappa i handen.
Av den traumatiserade upplevelsen, har jag lärt mig en sak.
Låt aldrig någonsin små barn gå på begravningar.
Jag skriver detta från mitt hjärta. 
Läste nämligen i Sydsvenskan om en invigning av en lekkyrka i Malmö. Det är meningen att barnen även ska få leka begravning med en begravningskoffert. 
Det är förfärligt.
Låt barnen leka sotare i stället.
Kan ingen människa stoppa ofoget?
Kyrkans folk är inte riktigt kloka.