Paul McCartney efterlyser sin försvunna basgitarr värd 10 miljoner pund-Lennart kastade den i soptunnan

 

Riktigt så illa är det nu inte. Fast tokigt kan det nog tyckas ha blivit ändå. Sanningen är den. Beatles-Pauls berömda basgitarr försvann i slutet av 1960-talet. Ingen vet var den tog vägen. Numera bedöms den vara värd ca 138 miljoner skakiga svenska kronor. 

Förstå att Paul McCartney gärna vill ha tillbaka klenoden. Hur kommer då Lennart in i bilden? 

I samband med Beatlesfebern som anföll världen, bildades i Halmstad rockbandet Bawlers Inc av några glada gossar. En av dessa var alltså min kusin Lennart som lirade piano. Det gick inte för sig i Beatles tidevarv. 

Piano helt dött, så Lennart köpte sig en Höfner basgitarr. Exakt samma som Pauls bas. Hetare än spisen på sin tid. 

Det gick mer än bra för Bawlers. Hamnade t o m på idolbild i ungdomstidningen Bildjournalen. Begåvningen Lennart lirade allt det som Paul McCartney lirade. Basgitarr som basgitarr, liksom. 

En dag tog allt slut. 

Först lade Beatles av. 

Sedan Bawlers. 

Lennarts Paul McCartney basgitarr låg och skräpade. Samlade damm i ett hörn. 

”På 1980-talet körde jag till soptippen med både gitarren och högtalarna. 

Så slutade sagan. 

Trodde jag. 

En tid senare när jag körde förbi tippen, hörde jag gitarrmusik. En av sopgubbarna hade monterat samman högtalarna och pluggat in min bas och satt och spelade. Det var en märklig upplevelse,” berättar Lennart och fortsätter. 

” Fast några 138 miljoner hade jag nog aldrig fått för gitarren.” Så skrattar vi gott tillsammans. Tänk som det kan sluta.

Andra bilden här nedanför är Bawlers Inc med Lennart längst ut till höger. 

Med sin basgitarr som hamnade i soptunnan/tippen.

 

Mammas kakburk

Visst minns vi den här söta kakburken. De flesta som är födda under 1940-talet har säkert sett den under sin uppväxt. De flesta hem ägde en sådan här plåtburk. Motiven kunde skifta.
När jag var kakmonster som barn, fylldes plåtburken med havrekakor, schackrutor, drömmar mfl hembakade kakor. För på den tiden bakade man sina kakor hemma i köket. 
Köpekakor existerade inte. 
Dessa köpekakor är dessutom smakmässigt en förflackning av en riktigt god hembakad kaka. Usch!

På min kakburk har locket fått sig en rejäl omgång. Mammas hårda tvagning, har satt sina spår. 
Därmed är min PÅELS kakburk inte ens värt ett rött öre på samlarmarknaden. För i dag samlar folk på dessa kakburkar. Men då får det inte finnas en fläck på den färglada plåten. Min kakburk är alltså stendöd. 
Det blir soptippen. 
Innanmätets nakna skamfilade plåt luktar också av en tid som flytt. 
Fast en sak återstår att utreda: firmanamnet PÅELS. 
Var tillverkades dessa kakburkar? 
Fanns PÅELS i Göteborg? 
Jag vet inte. Vet du? 
En sak till. 
Vill du ha kakburken? 
Kom då hem till mig och hämta den. 
Du får den gratis.