Gott Nytt År Lommabor-från Hanoi!

 

Det är svårt att ta in. Färska bilder från Vietnams huvudstad, Hanoi. En helt vanlig lördagseftermiddag med knorr på. Nyårsaftontrafiken i Hanoi som gett en vanlig svensk trafikpolis blödande magsår. 

Borrar man djupare in i bilderna, blir din upplevelse så mycket större. 

Om det nu är möjligt. 

Jag fick bilderna från bloggens egen äventyrare, Rolle. Efter varit på en äventyrsresa i Sydamerika. Hem till Sverige för byta kalsonger och vidare till Hanoi för hälsa 2024 välkommen till vår planet. 

Tja, varför inte göra det då i Hanoi? 

Rolle rapporterar om trafikröran: 

”Normalt är det fem gator som möts. Inga trafikljus. Alla kör sakta och viker inte från sin kurs. Det fungerar. Trots man kör med gashanden och kollar mobilen med den andra handen.” I kväll stängs två av gatorna av. En jättescen har byggts upp för hälsa det nya året välkommen. 

Världen blir inte tokigare än så här. 

FOTNOT: Jag har på grund av sjukdom låtit bloggen vila. Tog mig samman. Det blev en nyårshälsning från Hanoi till alla Lommabor. Ni får en nyårskram från mig också. Från Lomma!

 

Här kommer en hälsning till Lomma från en Rickshaw i Indien-var god!

 

Jag vaknade i morse till en samling bilder från Pushkar som ligger i Rajasthan i nordvästra Indien. Det är bloggens egen äventyrare, Rolle af Trollhättan som tittar fram från en Rickshaw. Inte Tuk-tuk som det heter i Thailand. Han hälsar till alla Lommabor. 

Det är inte heller alla som får en sådan hälsning en vanlig söndagsmorgon. 

Rolle är makalös. 

Fyller 79 år i sommar, men får aldrig nog av äventyr. (texten fortsätter efter bilden)

Rolle bor hemma hos vännerna, den indiska familjen Nahtu. På bilden hustrun Reno i mitten, tillsammans med sin systrar. Rolle lever alltså på indiskt vis. 

Äter mamma Renos mat och blir aldrig magsjuk som de flesta andra Indienresenärer. Bara det borde vara ett äventyr i sig själv. (texten fortsätter efter bilden)

Barnen, Raj och Dolly, fick var sitt par headset av Rolle. Ni ska veta att det är ytterst ovanlig i Indien, att barn har egna hörlurar. 

Stort värre. 

Succé. 

Raj och Dolly lever numera med klenoderna på hela dagarna. Rolle träffade pappa Nathu för några år sedan av en ren slump. Rolle hade landat i New Delhi. Tog en taxi till ett billigt hotell. Det var Nathu som körde taxin. 

På den vägen är det. 

Numera driver Nathu en coffee shop i Pushkar. Livet kan vara tufft i Indien. 

Tack Rolle för du delar med dig. 

Imponerad är jag och många Lommabor. 

Tala om äventyr. 

Jag lovar. 

Det kommer mera.

 

 

 

Rapport från pandemins Thailand-bloggens äventyrare på plats

 

Sedans snart 40 år tillbaka har bloggens äventyrare, Rolle af Trollhättan, tillbringat vintrar i Thailand. Vistelsen blandats upp med äventyrliga resorsom jag skrivit om på bloggen: liftat i Afrika, Machu Picch i Peru, kört motorcykel upp till ett basläger i Mount Everest, för nämna några spännande platser. Sedan kom den förbannade covid-19. 

Rolle i karantän i sitt fantastiska timmerhus i skogen. Vår Broder höll på få spader. Stod inte ut längre med den svenska stökiga vintern. 

Här följer hans rapport efter nyligen landat i Thailand:

”Det krävs lite internetarbete för att få visa till Thailand. Efter att ha landat på New Bangkok Airport (BKK), så var allt bra organiserat. 

Jag blev hämtad på flygplatsen av det karantänhotell som bokats och körd till hotellet. Där gjordes ett PCR-test för covid-19. Jag fick stanna över natten. 

På morgon fick jag svaret. 

Godkänd. 

Ingen covid-19.

Så har jag också fått mina tre vaccinsprutor hemma i Sverige. Efter att ha installerat mig på mitt vinterviste har jag nu på bike utforskat Jomtien/Pattaya, där jag håller till. Många affärer och restauranger är öppna. En del barer har också kommit igång, men förutsatt att de då kan servera mat också. 

Livet här är betydligt lugnare nu än vanligt. Det kommer också fler turister in i landet för varje dag. Nu får vi se hur detta utvecklas i pandemin. 

Jag har som sagt fått mina tre vaccinsprutor hemma. Det känns bra, men det är förstås ingen garanti att undvika smitta. 

I Thailand är man tvingad bära munskydd överallt. Det är bäst att följa den regeln och vara försiktig. 

Annars blir det framöver skön värme och mycket golf. Har också besökt min kompis Jojje som bor här med sin hustru sedan många år. Han har för övrigt en syster i Lomma och som han inte har kunnat besöka på ett par år på grund av pandemin. Trist men så är det. 

Hälsningar från 30 graders värme i Jomtien, Thailand. Och utsikten från min balkong.

Hugs/Rolle”

FOTNOT: Har du planer på resa till Thailand. Läs HÄR! 

 

 

Den märkliga historien om den pipande gummigubben Maradona

Maradonas död framkallade genast ett minst sagt udda minne av denna världsberömda fotbollsspelare. 

Året är 1978. 

Maradona slår som 17-åring igenom som ett exklusivt underbarn i fotbollslaget Boca Juniors i Buenos Aires, Argentina. 

Samtidigt befinner Rolle, mer känd som bloggens äventyrare, på Pampas. 

Nej, det är inte så att Rolle sjunger om Evert Taubes, Fritiof och Carmencita med Pampas bakom sig många hundra gröna mil. Rolle jobbar med väldiga rör (pipelines) som ska korsa Pampas med sina ridande gauchos som värnar cowboykulturen. 

En kväll satt Rolle på en bar och läskade sig tillsammans med några gauchos som sa till honom: 

”Maradona är nummer ett i Argentina, sen kommer Carlos Reuterman (racerföraren) och sen kommer Jesus.” 

Rolle förstod att den här unga fotbollsspelaren, var något alldeles extra. 

En tid senare var han i den argentinska staden, Rosario, för kolla in när hemmalaget mötte Independiente från Buenos Aires i högsta ligan. 

I en liten snårig butik fann Rolle en trevlig leksak: en pipande gummigubbe som alltså föreställde den nye nationalidolen, Maradona, i Boca Juniors dress. 

Han köpte varsitt exemplar till våra två små söner för en ringa peng pesos. 

När han sedan återvände hem till Sverige pep och bet våra söner som aldrig förr i den blivande världsstjärnan. 

Ännu så länge hade ingen i Sverige hört talas om Maradona. Det skulle vi snart få göra. 

Så dör legenden. 

Plötsligt blir den pipande gummigubben Maradona hot stuff. Avancerar från nedpackade minnessaker i över hundra bananlådor till en framträdande plats i hemmet. 

Tänk som det kan sluta.

Till och med nummer 10 på ryggen.

Inte dåligt alls.

Den sista bilden här nedanför är hur Maradona såg ut i verkligheten på den tiden. I Bocas dräkt.

Tack Rolle!

 

Coronapåskkärring

Utan skryt hävdar jag att ni skådar världens första och enda coronapåskkärringen. Konstnärligt skapad i akryl, vattenfärger och tusch, av bloggens egen äventyrare, Rolle af Trollhättan. 
Kärringen ser minst sagt olycklig ut: sminket rinner, ena ögat är tomt, sorgen vilar som ett tungt flor över skapelsen. 
Landets statsminister, Stefan Löfven, har t o m uppmanat årets påskkärringar ställa kvasten på parkeringen. 
Allt för undvika sprida smitta från det förbannade viruset. 
Och idag-skärtosdagen-skulle påskkärringarna flyga till Blåkulla. Förstå att årets påskkärringar har det extra tungt som många andra i coronatider. Hur kul är det få parkera kvasten? 
Rolla af Trollhättan är en kreativ konstnär med flera utställningar bakom sig, bland annat i Jeddah, Saudiarabien. 
Ofta skapar han sina verk med hjälp av en kniv. 
Nej, coronapåskkärringen är inte till salu. Fast langar du upp en miljon, är Rolle af Trollhättan, beredd på en förhandling. 
Här nedanför en repris på den ledsna damen som jag gillar mycket. Mitt-i-prick, kan man säga. Väldigt hög klass på den skapelsen.
Jag är faktiskt beredd ta gift på, att det är världens första coronapåskkärring. Bara så ni vet. Inga småsaker, precis.
På den sista bilden står konstnären själv och kliar en elefant bakom örat. Med andra ord. Äventyr i konstvärlden under coronatider. 
Glad Påsk, hälsar Rolle af Trollhättan som lever och mår bra.

Bildextra: Rolle, 75 år-pensionären som spränger alla gränser

Läs och förstummas. 
Det blev en stressig höst, för bloggens egen äventyrare, Rolle af Trollhättan. Först körde han motorcykel från Katmandu, Nepel, till Tibet. 
Vägen dit ska vi inte tala om-se bild här ovanför. Mer en bred stig med sidor branta som stuprör. 
Ras och elände i parti och minut. 
Emellertid. 
Han överlevde. 
Det firade vår pensionär med att köra vidare till Mount Everest Base Camp på 5545 meters höjd. 
Jo, det var tuffare än tufft, erkänner han. 
Och konstig mat. (texten fortsätter efter bilderna)

Väl hemma i Sverige tog han två andetag. Sedan bar det av igen. 
Till Afrika. 
Där körde Rolle, 75 år, kors och tvärs med en bil i 747 mil. Det blev en knippe spännande länder, savanner, vilda djur och konstig mat. 
Äventyr, mina vänner, äventyr. (texten fortsätter efter bilden)

Här sitter Rolle hemma i vårt kök. 
I Lomma. 
Exotiskt nog. 
För mig.
Och berättar om höstens märkliga resor. Nja, man får allt dra saker och ting ur honom. 
Skryta är inte hans melodi. 
Jag beundrar honom.
Vår vän sedan mer än 50 år tillbaka. 
Hur orkar människan i den åldern? 
Visst blev han yr i huvudet på hojen på grund av höjden i Mount Everest, men vad då? Sedan bjöd han mig på konstig mat. 
Jak från Tibet. 
Det lär smaka som en kombo av ox-och älgkött.
Jaså?
Var Rolle är nu? 
I Thailand. 
God Jul, din galning.

Johan Gustafsson kidnappad i Afrika-Rolle vill göra om resan på MC

MC-föraren, Johan Gustafsson, blev kidnappad av al-Qaidas nordafrikanska gren i Timbuktu, Mali. Målsättningen var köra motorcykel från Sverige till Sydafrika. Det kostade honom 5 år och sju månader i oviss fångenskap. 
I går kom Gustafsson hem till Sverige som en fri man. 
Jag tänker på min kompis, Rolle af Trollhättan, som jag kallar denna äventyrliga pensionär för på bloggen. 
Genom åren har jag berättat om hans äventyr. Han har kört motorcykel i många länder i Asien. Inte minst i Himalaya. Även på Island och givetvis i Europa. I våras i Atlasbergen, Marocko. För en tid sedan körde han omkring på Åland. Rolle kan alltså köra motorcykel bättre än de flesta. 
Kolossalt resvan är han givetvis också. Jag vet att hans stora dröm är att köra motorcykel från Sverige till Sydafrika. Precis som Johan Gustafssons plan var innan al-Qaida slog till i Timbuktu. 
Rolle hävdar att han har en bättre och säkrare färdplan. Afrika är han hyfsat bevandrad i-se bilden på löpet. För några år sedan liftade (!?) han på kontinenten. Jag skrev om äventyret på bloggen. 
Det finns bara ett aber med Rolles färdväg som just nu sätter käppar i MC-hjulet för honom: krig. 
I Rolles ”säkra” färdplan råder krig i diverse länder. Jag ringde upp honom, för checka Afrika-planerna. 
”Jag spelar golf. Har nio hål kvar. Vill du prata Afrika och Gustafsson? Ringer dig i kväll.” Svarade alltså Rolle och svingade klubban. 
Mot Afrika? 
Tja, det kommer att visa sig. 
Bilden här nedanför är från en av Rolles MC-turer i Himalaya. 
Hoppas jag kan tala förstånd med honom.

Jordbävning i Taiwan-bloggens äventyrare på plats

Ja, för drygt ett år sedan. Ungefär vid samma tidpunkt. 
Då var Rolle af Trollhättan på Taiwan. Just i den nu svårt jordbävningsdrabbade miljonstaden Tainan. 
Rolle bodde på Takatama Hotel. Efter gårdagens jordbävning ligger stora delar av staden i ruiner. 
Det råder just nu också bekymmer med efterskalv. 
Hur många människor som omkommit, är i skrivande stund oklart. Räddningsarbetet pågår i rasmassorna.
”Det är klart det känns konstigt. Jordbävningen kommer väldigt nära mig”, säger Rolle som nu återvänt hem till Sverige efter en humanitär insats i New Dehli, Indien. 
Det gäller ha, "Fingerspitzengefühl". 
Det har Rolle visat mer än en gång att han har. Fast mina franska nerver svajar ofta när han ger sig ut på sina äventyr. 
Skönt han är hemma nu. 
För hur länge?