MFF legendaren Krister Kristensson är död-så minns jag honom

 

Det är så här jag bäst minns Krister Kristensson. Vinnaren med sex SM-guld för klubben. Meste spelaren med 626 matcher i den ljusblåa tröjan. 

Jag minns honom också som Stålmannen. En stenhård centerhalv som smällde på utan pardon. 

Det var många allsvenska spelare som backade, när Krister kom farande med sin karakteristiska stil. Det var en fröjd skåda Krister på en fotbollsplan. 

Lämnade oförglömliga minnen. 

Sådana lirare görs inte längre. 

Det blev också 38 landskamper. Värvades från Malmöklubben Kick till Malmö FF 1963. Det firade vi tillsammans med dricka grogg på krogen Sturehof. 

Ett annat udda minne av Krister. 

I slutet av 1970-talet varvade han ner i Trelleborgs FF. Satt sedan i många år i MFF styrelse. Blev yngre dagar en framgångssaga, blev äldre dagar ett helvete. Det började våren 2019. 

Krister och hustrun Lilian semestrade i Sydafrika. Krister slog i en tå. 

Infektion. 

Kallbrand. 

Tån fick knipsas av hemma i Sverige.

En lång sjukhusresa med den förbannade infektion tog sin början. Ut och in och utmärkt hemsjukvård hemma i Höllviken. Den 5 maj 2020 amputerades halva ena benet. En lång rehab tog vid. 

Infektionen vägrade vika ner sig. På det njursten som opererades bort. 

Nu borde det räcka. 

Då åkte Krister på covid. 

Trots vaccinationssprutor. 

Blev några veckor på sjukhuset och så då cancer. Trots ett ständig krig mot sjukdomarna, fick Krister Kristensson ge upp i lördags morse. 

Han blev 80 år gammal. 

En av MFF:s största genom alla tider har gått bort. MFF-familjen har fått sorg. 

Men mitt minne av att vi växte upp tillsammans på Ellstorp i Malmö finns kvar för alltid. Krister Kristensson var en hyvens grabb.

Familjen önskar bli lämnad i fred.

 

Barndomens tårar-jag som cowboy

 Idag damp det ner en bild från vännen och Lommaprofilen, Bodil Wirén. 

 Jag står lätt lutad mot en vägg. Klädd i tuffa cowboykläder. Det var i alla fall sådana kläder som Roy Rogers alltid hade på sig, made in Hollywood. 

Jag har aldrig sett bilden av mig som väldigt ung cowboy förr. Stirrar både länge och väl. Barndomens tårar trillar nedför min kind. 

Fotografiet från Bodils make Arnes gulnande fotoalbum måste vara kring 65-68 år gammalt. 

Arne och jag var lekkamrater i tidig barndom på Ellstorp i Malmö. Så det är inte så konstigt att jag hamnat i hans gulnande album. 

Visst är både skjortan med tjurhuvudet på ena bröstfickan och byxorna läckra. 

Fast skorna. 

Sandaler. 

Maken till felskodd i Vilda Västern har sällan skådats. Rött kort på det. 

Här nedanför originalbilden med kompisen Hans-Inge. Den glada nunan tillhör Bodil. 

En cowgirl med gott humör. 

Tack för bilden! 

 

Björn Ranelid borde vara viking-Malmöpark uppkallad efter sig

Dokumentären om Björn Ranelid i torsdags, har redan retat upp folk. 
I gårdagens Melodifestival från Malmö jämfördes han med Donald Trump i en sång av programledartrion. 
Texten genomusel. Tarvligt personangrepp på Björn.
Skäms.
Björn skryt om sin egen förträfflighet under en hel timme, blev tydligen för mycket. Jag har inga problem med det. 
Jag känner Björn. 
Han har kopierat mycket genom sin storebror Håkan som är konstnär och en förträfflig personlighet. Björn borde bjudit honom ett utrymme i dokumentären. 
Nej, vad jag reagerade mot var att Björn ansåg han borde få vår barndoms Atleparken på Ellstorp i Malmö, uppkallad efter sig. 
Jag ställde frågan till, Sven Rosborn, arkeolog, varit chef för Malmö stadsmuseum, startade vikingabyn, Foteviken, samt tusen andra historiska upptåg. 
En mycket påläst och bildad person. Några år yngre än mig och uppväxt på Ellstorp som Ranelid och jag. 
”Jag tror att det bara var ett hugskott från hans sida. Atleparken har ju fått sitt namn pga att alla bostadsrättsföreningarna i Ellstorp fick vikingatida asanamn. Den där jag bodde hette t.ex. Midgård”, berättar han för mig och menar att myndigheterna svårligen skulle godkänna Björn Ranelids park. 
Dessutom heter en av bostadsrättsföreningarna Atle, skjuter jag in. 
Det enda som talar för Ranelid är hans förnamn. 
Björn är känt sedan vikingatiden. Ett vanligt förnamn inom Munsöätten, den dynasti som regerade över Birka och Svitjod på 800-talet. 
Någonstans ligger Björn Ranelid kanske ändå rätt på det. 
Fast kanske inte som han tänkt sig. 
Jag avrundar med en bild från Storgården på Ellstorp från 1956. Det är Sven Rosborn som bjuder på skridskobilden. Jag renoverade försiktigt. 
Möjligen fanns även Björn Ranelid med, men inte på bilden.