Läser i bladet att vår skidkung Mathias Fredriksson åkt fast för fortkörning i Norge. Det kostar honom 16 dar i buren. Den norska trafikpoliserna är inte att leka med. Jag vet, själv fick jag sex dar i buren.
Så här gick det till i korta drag:
I slutet av 1980-talet fick jag för mig att packa in familjen i bilen. Målet var att köra bil till Nordkap, flera hundra mil från hemmet i Lomma.
Allting fungerade till en början alldeles utmärkt. Norrland inbäddat i skog. Vägarna raka och fina. Finland inbäddat i skog. Vägarna raka och fina. Strax norr om Palojärvi passerade vi den norska gränsen. Vägen (fanns bara en väg) rak och fin. Endast små vindpinade dvärgbjörkar och klippblock utslängda i det storslagna Finnmarksviddas vildmark. I denna fjällnatur var vi helt ensamma: inte någon mötande bil eller levande varelse. Familjen sjöng i bilen och far tryckte lite extra på gasen, för det kändes så härligt att leva i det fria och nästan oupptäckta.
Plötsligt skriar ”Lilla hustrun”:
-Det stod en polisbil bakom klippblocket!
-Jag tror det var en radarkontroll, förkunnade den skarpögde sonen.
-Trams, inte här i tomma intet, svarade jag sturskt.
Lite längre fram stod ”tramset” som hette Frank I Nilsen och var norsk politiman. Han hade en STOP-spade i näven.
Jodå, minsann, jag hade kört 91 km/tim på en 80 km väg.
-Det blir 1000 norska kronor i böter eller så kan du sitta av det med sex dar i buren, sa Frank I Nilsen.
Jag tog böterna. Det blev inte ens ”Tre dar i buren” som Thore Skogman brukade sjunga.
Av detta lär vi oss att norska trafikpoliser är som blodiglar, även i ödemarken.
Mathias Fredriksson och jag har lärt oss den hårda vägen.
Se upp för norska trafikpoliser!
En annan gång åkte jag fast för fortkörning i USA, fast det är en helt annan historia.
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
Inlägg
