En misslyckad nyårsönskning 2019

Jag vet. Det är en helt omöjlig önskning 2019. 
Önska sig går alltid. 
Precis som alla andra nyårslöften spricker det. 
Fred på jorden i 1000 år med dunder och brak. 
Orsaken till mitt önskemål är att jag är så förbannad på allt detta krigande. 
År ut och år in. 
För stunden känns det skönare och landa i det som varit bäst 2018: den svenska sommaren. 
Det sparkade i gång redan några dagar in i maj. Sedan blev det fyra galna sommar månader. Solen älskade oss mer än någonsin. Lommaborna såg ut som pepparkakor. SMHI letade efter regn. 
Skogsbränder.
Korna råmade efter gräs.
Badlivet i Lomma gigantiskt.
Till slut tog vi mark i en behaglig september. 
Jag speglade denna heta sommar på bloggen på mitt lilla vis. 
Provade steka ägg på den glödheta rampen av plåt in till min bostad. 
Det gick sisådär. 
Nätterna heta. 
Placerade därför min sovkudde i frysen. 
Rätt så skön test. En liten stund, i alla fall. 
Vissa dagar fastnade jag med min el-scooter i hallen. Alldeles för mycket solhetta ute. Kunde bli rena självmordet ge sig ut med min dåliga hälsa (löpsedlarna här nedanför, från när det begav sig). 
Till slut slog Sydsvenskan på stort (bilden längst ner). Bloggen fyllde nämligen 10 år. Det gjorde mig mycket lycklig. 
Lomma kommun har inte hört av sig. 
Trots att jag under alla dessa år, har levererat massor med reklam för min kommun i mina bloggtexter. 
Det är dåligt, tycker jag allt. 
Men jag är inte bitter... 
Gott Nytt År!

Memoarflik: ”Sommaren som skämde bort mig”

En vårdag i mitten av 1950-talet kämpade jag med döden på infektionskliniken i Malmö. Endast 9 år gammal åkt på en synnerligen allvarlig sjukdom. 
Hjärnhinneinflammation. 
Utgången oviss. 
Slutade oftast med döden på den tiden.
 Då kom min moster Lilly och gav mig boken: 
”Gossen som fick vad han ville” 
Fick aldrig nog titta på elefanten, tigern, hästen och alla djuren. Identifierade mig med den ljushåriga lilla gossen på bokomslaget. 
Kramade boken med hjärtats alla pulsslag. Bestämde mig i mitt eländiga tillstånd bli den där lila gossen som fick vad han ville: 
jag ville ha mitt liv tillbaka. Överleva den hemska sjukdomen. 
Så blev det också. 
Tidigt i våras kramade jag åter boken med hjärtats alla pulsslag. Önskade mig en oslagbar sommar. 
Vintern kall och bedrövlig. Jobbiga utflykter med el-skotern. Man sitter helt still. Orörlig. Förvandlas snabbt till en iskub i frysen. Det är inte som cykla eller promenera. Ingen ånga från mänsklig kropp finns att fånga. 
Bara kyla. 
Därför hoppades jag på årets sommar. Tror inte på skrock. Kramade ändå min bok om gossen som fick vad han ville. 
Ni vet hur det slutade. 
Det blev en sommar som aldrig ville ta slut. 
Jag rörde mig med min el-skoter bland badande glada människor i Lomma. For vidare ut i samhället. 
Njöt i tunna sommarkläder. 
Alltid härlig sommarvärme.
Månad efter månad. 
Mycket såg jag med egna ögon. 
Andra tipsade mig. 
Bloggen fylldes med närmare 100 blogginlägg. Om allt mellan himmel och jord. Jag skrev sommaren på mitt eget vis. 
Sommaren 2018 skämde verkligen bort mig. 
Jag tittar på det lilla ljushåriga gossen på bokomslaget. 
Visst är det jag.

Lomma: Vädret har kommit i otakt med vädret

Jag blir inte klok på vädret. 
Vädret har banne mig kommit i otakt med vädret. 
Jag har avverkat minst 70 somrar, i mitt omåttligt spännande liv. Normalt är att börjar sommaren redan i maj, tar den slut före midsommar. Sedan regnar resten av härligheten bort. OM det regnar hela resan fram till slutet av juli, kan det bli sommar i augusti bland getingarna. 
För regnar gör det alltid när det är sommar i Sverige. Utom då salighetens år, 2018. Då drog nämligen sommaren i gång efter första veckan i maj. Sedan har den bara kört på: bränt sönder gräsmattor och gräddat Lommaborna pepparkaksbruna. 
I går torsdag var det en gråmulen dag. 
Fast varmt. Utan sol.
I dag var det en gråmulen förmiddag. 
Sedan sol. 
Blåst på konfekten. 
Det har upprepats i sommar: gråmulet, liksom regn och åska i luften. Sedan inget. Bara sol.
Jag hänger inte riktigt med. 
Alla somrar jag levt med sommarsol en längre tid, har en gråmulen himmel slutat med åska och skyfall.
Åsknedslag.
Kaos. 
Nerbrunna ladugårdar.
Skrikande grisar.
Vattenfyllda källare.
Dagvattenbrunnar som sprängts och dränkt folk och fä.
Ingen hejd på eländet.
Denna sommar (1) skiner bara solen. Även om det är mulet. På andra sidan, om ni förstår vad jag menar.
Denna sommar (2) får man gå in i duschen om man vill ha skyfall. Dundret får man då passa på stå för själv. 
Vädret har kommit i otakt med vädret.
I alla fall i Lomma.