Badringen

Här står jag med barnbarnets badring runt halsen. En modern färgsprakande tingest. Tankarna går obevekligen till när jag själv var barn. På stenåldern fanns inga färgglada badringar. 
Vi fick fars begagnade lappade svarta gummiring till bildäcket. Själva gummislangen. Det gick bra det med. 
Om man nu lyckats komma över en sådan s k badring. 
Det var sällan. 
Och om far hade bil.
Det var inte säkert alls.
Mor hade aldrig bil. 
Ingen bil.
Ingen badring.  
Då slog den stora avundsjukan till. (texten fortsätter efter bilden)

På bilden kommer en för mig okänd kvinna med en gul fin badring. Bilden publicerade jag på bloggen den 1 augusti. 
Familjen Thornblad landsteg i Lomma hamn efter en äventyrlig seglats i mer än två år. Väldigt många Lommabor fanns på plats för välkomna familjen hem. En av dessa var alltså kvinnan med den gula badringen. 
Jag skrev att hon förvirrat sig in i röran med badringen. Bilden sa faktiskt väldigt mycket om den uppsluppna glädjen som spirade i hamnen.
I veckan gav sig Nicolina (kvinnan) till känna för mig. 
Hon var inte alls förvirrad, menade hon. 
De skulle bara hälsa familjen välkommen hem, sedan gå och bada. 
Inte nog med det. 
Nicolina är läkare och arbetskamrat med mamma Linnéa Thornblad på akuten i Lund. Med andra ord. 
Riktiga hjältar. 
Akuten på Universitetssjukhuset i Lund har räddat mitt liv några gånger. Tänk om Nicolina och Linnéa var med på den resan? 
Tanken är fri. 
Jag ryser. 
Om inte annat. 
Se hur lyckliga kineserna är över sina badringar. 
Hoppla! 
Eller 吉 på kinesiska.