Här räddar Linda min fot från amputation-trolleri!

Det här är Linda. Hon arbetar som sjuksköterska på Lomma Vårdcentral.  Alltid glad.
Sedan årsskiftet har hon och en kollega trollat med min högra fot som skulle sågas av-amputation. 
Efter minst 30 kompressionsomläggningar, får jag nu behålla min fot. Jag måste få uttrycka mig starkt: jag är jävligt glad. 
Vilket arbete Lomma Vårdcentral gjort med min dödsdömda fot. 
Ni ska veta, att för en vanlig dödlig har det varit en resa i trolleriets värld: egendomliga vätskor, något som sett ut som en frigolitplatta placerats i mitt kulhål/krater straxt under mina tår, djupt så tåbenen syntes, märkliga plåster med mera hokus pokus. Dött kött samt annan otyg rensas samt annat otyg rensats ut med ytterst stor försiktighet. Meningen med den liknande frigolitplattan är att den ska smält in i såret. Det gör den nu. Ett extra trollerinummer som ska sätta fart på läkningen.
Sedan alla lindor. 
Hela underbenet stenhårt mumielindat av Linda. 
Tre gånger i veckan. 
Nu är vi nere på två. 
Resan har varit smärtsam, men framgångsrik. 
Sicket jobb dessa brudar har gjort med min illa tilltygade fot. Nu ser vi målgången mitt bland alla påskäggen. 
Tack Linda och Lomma Vårdcentral. 
Vem fan är inte glad, när man får behålla sina fötter?
Rean rama trolleriet, som sagt var. 

Rockbäcks vårpremiär-en fläkt av Hollywood

I går trädde jag för första gången på flera månader ut i världen. 
Min högra fot som haft amputation hängande över sig skulle testas. 
Solens skarpa strålar banade väg för våren som sköljde över Lomma med full kraft. Människorna tinade sakta upp som blåis på Antarktis. 
Ut stormade vännen, Boel, med mobilen i högsta hugg. Boel påminner faktiskt om Hollywoodskådisen, svenskan Ann-Margret. Ni vet hon som kuckilurade med Elvis Presley. 
Så då var det givet att Boel filmade premiärgossen som i tidiga tonåren gjorde allt för efterlikna just Elvis Presley. 
Boel lade ut filmen på Facebook. 
Filmen gjorde naturligtvis stor succé, så nu ringer väl Hollywood vilken dag som helst. Det skulle bli en lämplig uppföljare. För det finns redan en film om en vänsterfot. Den kom 1989. Blev en stor framgång. Fick två Oscars. 
Det är med andra ord hög tid filma, ”My right foot”. För min högra fot höll mer än väl i solskenets glans. 
Tack, Ann-Margret. Asch, Boel, menar jag. 
Och tack till alla er som gillade Boels lilla filmsnutt på Facebook.