BILDEXTRA: Stormen Knud tog strypgrepp på Espresso House i Lomma

När stormen Knud drog in på allvar över Lomma igår kväll-fredag-flaggade jag under dagen för en storm i ett vattenglas. Det blev mer än en tummetott. 
Knud visade inte Espresso House nere vid Höje å minsta respekt. Sugen på en kopp kaffe var definitivt inte Knud. 
I stället for Knud fram som en galen dansk fotbollshuligan med kaffeställets utemöbler och trädliknande prydnadsväxter. 
Huller-om-buller. 
Ren tur att ingen kom till skada. 
Min granne, Boel, fångade på ett lysande sätt Knuds framfart på bild. Jag har märkt att Boel har öga för bilden. Så när hon gick ut med lilla vovven-se lilla bilden till höger, bad jag henne kolla in om Knud var förbannad på riktigt. 
Möjligen nöjd med få storma i ett vattenglas. 
Givetvis levererade Boel som en tränad pressfotograf.
Huller-om-buller-bilder.
Före midsommar råkade Espresso House ut för en brand. Nu gjorde Knud kaffeved-nåja-av deras stora uteplats. 
Bra jobbat, Boel. 
Du har ögat för bilden. 
Trots alla mobilkameror, är det få som äger just ett sådant viktigt fotoöga. Det har Boel, men så är hon också min granne. 
Fattas bara annat. 
Hon levererade Knud på bild.
FOTNOT. Kan också intyga, att Knud kör hårt idag också. Verkar vara en avkomma till Gorm den gamle... 

Rockbäcks vårpremiär-en fläkt av Hollywood

I går trädde jag för första gången på flera månader ut i världen. 
Min högra fot som haft amputation hängande över sig skulle testas. 
Solens skarpa strålar banade väg för våren som sköljde över Lomma med full kraft. Människorna tinade sakta upp som blåis på Antarktis. 
Ut stormade vännen, Boel, med mobilen i högsta hugg. Boel påminner faktiskt om Hollywoodskådisen, svenskan Ann-Margret. Ni vet hon som kuckilurade med Elvis Presley. 
Så då var det givet att Boel filmade premiärgossen som i tidiga tonåren gjorde allt för efterlikna just Elvis Presley. 
Boel lade ut filmen på Facebook. 
Filmen gjorde naturligtvis stor succé, så nu ringer väl Hollywood vilken dag som helst. Det skulle bli en lämplig uppföljare. För det finns redan en film om en vänsterfot. Den kom 1989. Blev en stor framgång. Fick två Oscars. 
Det är med andra ord hög tid filma, ”My right foot”. För min högra fot höll mer än väl i solskenets glans. 
Tack, Ann-Margret. Asch, Boel, menar jag. 
Och tack till alla er som gillade Boels lilla filmsnutt på Facebook.

Krycka på vift i Lomma

En gång för mycket länge sedan fanns det en film som hette, ”Prinsessa på vift”, med Gregory Peck och Audrey Hepburn. 
Filmstjärnor när filmstjärnor var filmstjärnor. 
Det var då det. 
Nu gjorde jag om filmen, men med min krycka. Denna molniga men hyfsat varma söndag, travade jag runt i Lomma med enbart en krycka. Slog mitt pers som Klyftan alltid sa. 
Vid Lommas underbart vackra busshållplats var jag soppatorsk. All kraft borta, t o m kryckkäppen blev svettig. 
Nu gällde det hämta krafter och ta sig hem. Matchen mellan AIK-MFF stod på kvällen program. 
Jag slog mig ner på en bänk som mången resenär vilat gumpen efter bussen. Då stannade plötsligt en bil. 
”Calle, vi kör dig gärna hem, sa en förtjusande kvinna och log mot mig. Var det inte självaste prinsessan som var ute på vift? 
Jag tackade för vänligheten men avböjde. 
Skam den som ger sig. 
Hem tog jag mig. Det gick på fälgarna, med en kryckkäpp som kroknat. Fast tänk så många fina snälla filmstjärnor det finns som kör omkring i Lomma. Bjuder en soppatorsk gubbe en räddningsplanka. 
Tack Boel och Benny.

Nyårsgåva slutade med stjärnfall i Lomma

På årets första dag, skrev jag om en gåva till en ädel kvinna som ringde upp och önskade ett Gott Nytt År. 
I ren glädje gav jag henne stjärnan på himlavalvet som låg till höger om polstjärnan. 
Jag döpte t o m stjärnan till det fornnordiska kvinnonamnet, Boel. Passande. 
Sedan slog det mig. 
Kan man göra så. Skänka bort en stjärna i rymden? 
För att utreda fakta kopplades Ulf R Johansson in som driver Cassiopeiabloggen i god rymdfart. 
Ulf R grubblade några dagar. (texten fortsätter efter bilden)

Här är hans svar: 
"Rymden tillhör alla, vilket betyder att ingen - varken privatpersoner eller stater - kan inmuta t ex himlakroppar. FN-medlemmarna inklusive Sverige har undertecknat ett speciellt rymdfördrag om hur rymden får utnyttjas och inte utnyttjas och juridisk rymdrätt är i dag inte bara "advokatyr". Men oskyldig namngivning då? 
En väninna till mig, som är galen i Drottning Christina, har t ex ett flott diplom som visar att en viss stjärna uppkallats efter vår märkliga Vasaqueen. 
Det diplomet kunde jag ha skrivit ut till henne! Allt är naturligtvis bluff. 
Vem som helst får kalla saker och ting vad de vill, men nån legal status har det inte om du plötsligt vill ändra namnet på Pluto efter din sjuka moster för att hedra henne. 
Här kommer nämligen IAU, International Astronomical Union, in i bilden - yrkesastronomernas egen international har rätten att t ex namna kratrar på planeter och säljer absolut inte markbitar på månen. 
På IAU:s hemsida kan den som vill fördjupa sig i saken."
Alltså. 
I Lomma blev min nyårsgåva till ett stjärnfall. 
Fast vi kan alltid låtsas-Boel och jag.

Problem på årets första dag: Jag skänkte bort en stjärna

Utan att jag begrep bättre, har jag skaffat mig ett bryderi på årets första dag. Från början lät det som världens finaste present 2016. 
Eftertankens kranka blekhet, har fått mig att grunna över en alls icke så liten fråga: 
Vem äger universum? Finns det någon som äger himlavalets alla oräkneliga stjärnor? I så fall. Vem är det? 
Allt samman började som en kul grej. 
Sent på nyårsaftonen ringde telefonen. Det var en förtjusande dam som önskade ett Gott Nytt År. 
Jag blev så himla (!) glad, att jag skänkte henne en stjärna till höger om Polaris (Polstjärnan). Där borde det finnas en ledig stjärna. 
Damen kvittrade förtjust över den exklusiva gåvan. 
Jag döpte t o m stjärnan till det fornnordiska kvinnonamnet, Boel. Tyckte det passade som hand i handsken. 
Det visade sig att Polstjärnan ingår i stjärnbilden Lilla Björnen. Även kallad Lilla Karlavagnen-se bilden här nedanför. 
Allt således frid och fröjd. Det är inte var dag man kan få skänka bort en stjärna. Nu har det emellertid uppstått ett problem. 
Gjorde jag rätt? 
Kan vem som helst skänka bort en stjärna på himlavalvet? 
Äger NASA alla rättigheter? 
För att få klarhet i frågan, skickade jag över den till altmeister, Ulf R Johansson, som framgångsrikt driver Cassiopeiabloggen-Astronomiska Sällskapet Tycho Brahe. Han om någon borde kunna ge svar på frågan. 
Fram till dess: 
Håll Ut! 
God fortsättning på det nya året.

Hillary Clinton-ett politiskt djur

Hillary Clinton-ett politiskt djur! 
Nej, det är inget jag hittat på. Det är Mona Sahlins egna ord från ett TV-inslag, när Hillary meddelat att hon ställer upp i valet som Amerikas president 2016. 
Jag skrev en kommentar på Facebook; 
” I djurparken känner man igen varandra”. 
Rätt så kul, om jag får säga det själv. 
Hur som helst har Monas snitsiga djurförsök fastnat. 
Vilket djur menar Mona Sahlin? 
Det är något med Hillary Clintons ögon, säger jag. Det får ni allt hålla med om.

Redan i november skrev jag på bloggen, att på Internet var stödet för Hillary Clinton glasklart. Det blev jag glad över, för jag gillar detta vassa fruntimmer skarpt. 
Tänk om man ägt ett uns av hennes begåvning? 
Ja, så var det det där med ögonen som jag fastnade för. 
Givetvis kommer jag och tänka på en katt, men jag vet inte. 
Nog för att Hillary kan både fräsa, klösa och gosa med Bill. Det är den ena sidan. 
Den andra sidan är att äga kattens smidighet i den amerikanska snåriga politiken. 
Fast jag vet inte. 
Det är det där med hennes ögon. Blåa som Medelhavet.
Båda mina fruntimmersvänner, Boel och Bodillan, kan det där om katter tusen gånger bättre än vad jag kan. 
Kanske de har lösningen?
Är det en katt i djurparken, Mona Sahlin, menar?
En politisk markatta?