ICA-reklamfilmer för en kvarts miljard

Ica:s reklamfilmer har skördat stora framgångar i rutan sedan starten 2001. 
Kostar det så smakar det. 
Under åren har det blivit 600 reklamfilmer till en kostnad av ca 400 000 per reklamfilm. Det blir i runda slängar en kvarts miljard svenska kronor. Eller 8-10 vanliga svenskproducerade långfilmer. 
Nu drabbar det ingen fattig. 
Dagligvarujätten Ica som fyller 100 år har en sprängfylld kassakista. Tillgångarna uppgår till ca 35 miljarder kronor, skriver tidskriften Fokus. Lägg därtill aktier i börsnoterade Icagruppen. 
Reklamfilmerna som alltså kostar skjortan, har naturligtvis blivit till stor glädje för landets ca 1500 Icahandlare. 
Även dagens draglok, Loa Falkman, får säkert en rejäl bit av den guldkantade kakan. Tidigare var det Ica-Stig (Hans Mosesson) som fyllde sin kassakista. 
Det kunde kanske behövas, efter alla år med de fria teatergrupperna. 
Uppväxten inte precis så guldkantad. 
Min mormor fick rycka in och sy upp hans kläder. Min mormor till vänster på bilden, här nedanför. 
Tänk som det kan gå.
Och sluta. 

Loa Falkman blir nya Ica-Stig

Så var då det historiska bytet klart. 
Det blir alltså, Loa Falkman, som blir den nya Ica-Stig. 
Skådespelaren Hans Mosesson lämnar över den berömda rocken till mästersångaren. 
"Något för stor", säger Loa Falkman om rocken inför stumma medarbetare i butiken. 
Räkna med en och annan skönsång, när priserna på morötterna ska presenteras i framtiden. Sverige kan andas ut. Det blir nog bra med det.
För min egen del blev Hans Mosesson som Ica-Stig något alldeles speciellt. 
Min härliga mormor som gick till de sälla jaktmarkerna för många år sedan, sydde nämligen Ica-Stigs kläder som barn. 
Jag skrev om det på bloggen. 
Du kan läsa om det HÄR.

Sömmerskan

Det här är Anna Westin, 17 år, gammal. 
Hon har varit hos fotografen Fagerlund på Nygatan 37 i Gefle. Gävle stavades så på den tiden. Året är nämligen 1899. 
Anna utbildade sig till en rasande skicklig sömmerska i Gefle. Återvände hem till sin lilla by, Rocknö, som låg fem mil söder ut, rakt igenom skogen. 
Väl hemma utvecklades Anna till en tusenkonstnär; 
sydde alla kläder till byns grovhuggna män och kvinnor, klädde brudar, sjöng (underbar röst) och spelade diverse instrument, förlöste barn, botade sjuka m m. 
Resten är också en historia om giftermål, änka 1910 med två små barn, omgift, två små barn till. Fyra små munnar som måste mättas.
Livet stenhårt. Några sociala skyddsnät fanns inte. Morfar Axel slet för brödfödan i skogen som  efterfrågad skogshuggare.
Mormor Anna fick dra ett tungt lass med nål och tråd.
Jag har skrivit om henne bedrifter tidigare. 
Jodå, det var min mormor som sydde kläder åt ICA-Stig (han i reklamen) som barn. 
Minns ni det blogginlägget? 
I går på julaftonen fanns min mormor med oss hela tiden i form av en tomtedräkt. 
När jag var en liten rar Gosse i början av 1950-talet, sydde hon nämligen en tomtedräkt åt mig. Jag var överlycklig. 
Minns det som i går. 
Sedan ärvde mina egna söner dräkten. 
I går-2014-gjorde den åter debut i vår trivsamma julstuga. Det var barnbarnet Samuel, 6 år, som poppade upp som jultomte i mormors sydda tomtedräkt: ca 60 år gammal, men icke sa Nicke, det minsta maläten. Såg nytillverkad ut. Märkligt.
Tala om kvalité. 
Låt oss juldagen 2014 skänka en tanke åt nära och kära som inte längre finns med bland oss. Frid över deras minne. 
Älskade mormor. 
Jag saknar dig, sååå mycket.
TILLÄGG 2016
Även denna julen 2016, har mormors tomtekostymering haft en central roll. Samuel har varit tomte i skolan. Den riktiga skolan som han numera går i som åttaåring.

FOTNOT: Fotot på mormor var illa åtgånget. Jag satt i arla juldagsstunden och renoverade det med varsam hand. MYCKET varsam hand. Även det, på sitt sätt, en konst.