ABBAS comeback: Så gick det till när jag träffade Björn och Benny

 

Vilken torsdagskväll det blev i går. Avrundades med att Sverige helt sensationellt slog Spanien i VM-kvalet med 2-1. 

Dessutom välförtjänt. 

För andra gången denna magiska afton exploderade en stackars sate av lycka. Första gången jag gick i taket blev efter Björn Ulvaeus och Benny Anderssons presskonferens i London. 

Två nya fräscha ABBA-låtar bjöds världen på. 

PANG-BOM, så åkte jag karusell av lycka. 

Minnena bubblade fram. 

När jag till exempel träffade Björn och Benny vid Hamngatan 11 på Norrmalmstorg, där Polar på den tiden hade sitt kontor. 

I ett tornrum satt Benny och lekte fram melodier på sin flygel. Björn, vänligheten själv, kom med kaffekannan. 

På denna heliga mark stövlade jag in som inbjuden gäst. Musikalen Chess hade gjort sitt. Nu startade jakten på idéer till en ny musikal. 

Vi slog oss ner vid kaffekopparna och wienerbröden. 

Snart nog anslöt en reserverad Benny Andersson. Jag ställde diverse frågor. Vänliga svar tillbaka. Då frågar Björn mig helt plötsligt: "Har du någon idé till en ny musikal?" 

Jag tappade nästan andan av pur förvåning. 

Såg säkert väldigt tankfull ut.

 ”Vilhelm Mobergs utvandrarepos. Svenskt så det förslår,” svarade jag efter en god stund. 

Tystnad. 

Björn och Benny växlade blickar. 

Till slut bröt Benny Andersson tystnaden:

”Det är ett väldigt material. Jag har naturligtvis läst alla böckerna. Kan blir svårt greppa. Inte minst musiken,” sa han och sökte min blick. 

Så där höll vi på. 

Kastade uppslag och idéer fram och tillbaka. 

Det var väldigt spännande. 

När jag kom hem till Lomma ringde Björn Ulvaeus ord i mina öron. 

”Kul och träffas. Bara ring om du kommer på något. Vi får fundera några varv till på Mobergs fantastiska historia.” 

Musikalen, Kristina från Duvemåla, hade premiär i Malmö den 7 oktober 1995. Jag var där. 

Naturligtvis. 

Fattas bara.

 

På tal om matchen mot Schweiz -VM-kval blev krig mellan Schweiz-Sverige

Jag träffade Lommabon, Kjell Rask, ute på byn i dag. Lovade berätta på bloggen om en fotbollsmatch mot Schweiz som vi äldre aldrig glömmer. 
Dagens trendiga sportjournalister fanns inte ens som spermier i pappas påse. Därför får du läsa om det endast här. 
Året var nämligen 1961. Väldigt många år sedan. 
Bara gamla nördar som jag minns. 
Kvalmatchen till VM i Chile 1962 mot klocklandet i Bern slår det mesta. 
Krigsrubriker. 
Se bara på löpsedeln. Bildtidningen SE öste på med: ”Publiken slog landslaget!” Uppladdningen mot Schweiz inför den avgörande matchen i Bern var gigantisk. Sportsidorna fylldes värre än i dag med förhandsspekulationer (jo, det är möjligt). 
Edwin Ahlqvist, mannen bakom klassikerna All Sport och Rekordmagasinet, passade samtidigt på att sjösätta en helt ny sporttidning, Sportrevyn. 
Syftet glasklart. 
Edwin tänkte rida på framgångsvågen. Förutsättningarna tämligen goda. Det räckte med oavgjort resultat för att Sverige skulle bli klara till Chile-VM. Vårt land stod stilla söndagen den 29 oktober 1961 
Det började lysande för svenskt vidkommande. Centern Agne Simonsson som spelade för Real Madrid, nickade in 1-0 redan i första minuten. Schweiz kvitterade i åttonde minuten och tog sedan ledningen med 2-1. Vårt franska proffs, Yngve Brodd, kvitterade för Sverige med ett rappt vänsterskott. 
Efter det utbröt rena kriget. 
Både på planen och på läkaren. 
Yttern Lennart Backman hade ett helvete med alla tomflaskor, glödande cigarrer och cigaretter som haglade in. 
Matchen slutade i allmänt kaos. På den tiden existerade varken gula eller röda kort. Domaren borde ha brutit matchen. 
Sverige förlorade matchen med 3-2 och borde i sin tur lämnat in en protest. En självklarhet i dag. Däremot inte för 57 år sedan. 
Den dåvarande ledaren Eric Persson sa, att så gjorde inte gentlemän.  
Har ni hört på maken? 
Det blev en avgörande match mot klocklandet på neutral plan, Berlin, den 12 november. Förlust med 2-1 och inget Chile, men det är en helt annan historia. 
Sportrevyn som skulle bli en ny banbrytande sporttidning tvärdog. Ingen orkade med blaskan. Sverige fick sorg, för så upplevdes det. Jag vet för jag såg röran på TV. Än i denna dag, 57 år senare, känner jag fortfarande vrede över hela tillställningen. Känslorna vägrar ge med sig. Sitter kvar som taggar. 
Tala om revansch mot Schweiz i åttondelsfinalen på tisdag. Något annat finns inte på kartan. Här nedanför det historiska numret av sport tidningen, Sportrevyn, som fick ett rekordkort liv. Rätt unikt, faktiskt.

Ett tufft läge i livet

Exakt som Jan Långben på bilden här ovanför, har jag känt mig en längre tid. Trött och hängig som ett kollapsat troll. 
Jag har också tre hjärtan som snurrar runt mig. 
Precis som Jan Långben har.
Två av lycka. 
Det tredje hjärtat: yrsel, omplåstrad och på kryckor. 
Far som ett expresståg genom min kropp. 
Ingen ordning och reda. 
Varken på blodtryck eller puls: hjärtflimmer. 
Ingen fara (förhoppningsvis) jag har tuffa mediciner som brukar rätta till hjärtat. Fast innan dess tar flimret nästan livet av mig. 
Men...bara nästan. 
A hard day´s night, som Beatles sjöng en gång i tiden. 
Med andra ord ett tufft läge i livet. 
Nu till de bästa hjärtan som är två. 
I går publicerade jag en memoarflik på bloggen (hundratals besökare). Berättade om mina vänner jag lärde känna för snart 48 år sedan. 
Det var väldigt bra kamrater. 
Journalister. 
Duktiga yrkesmän. 
De ena dog tragiskt nog 2011. 
Då skriver dottern till mig på Facebook. 
”Jag läser ofta din blogg, Calle, men kommenterar inte så ofta. Saknar också samtalen med pappa. Tack för att du minns.” 
Den andre vännen finns på ett demensboende. 
Alzheimer. 
Tungt besked. 
En stund senare skriver även hans dotter till mig. 
”Så spännande att få läsa en målande inblick i min fars ungdom och er vänskap som han talade så varmt om. Tack.” 
Dessa vuxna kvinnor skickar även över var sitt friskt hjärta till mig. Det är precis vad jag behöver just nu. 
Får snyta mig. 
Det gör män när vi får en tår i ögat. 
Nu gäller det bara om Janne Andersson ska överleva VM-kvalet mot Italien i kväll. Man kan få hjärtflimmer för mindre.
Jag går och lägger mig.
Tack för att ni alla finns. 

BLÅSTÄLL

När jag var barn, levde bönderna på landsbygden all sin vakna tid i ett blåställ. När söndagen kom-vilodagen-drog man på sig ett nytvättat blåställ. 
Jag fick tidigt lära mig, att ett blåställ var genuint svenskt. Tillverkades på Fristad utanför Borås eller Björnkläder i Gävle. 
När jag sedan började följa svensk fotboll, fick jag också tidigt lära mig att en blåställstaktik var genuint svenskt på en fotbollsplan. 
Det användes mycket redan under 1920-talet: benpipor rök, blod på skon-kämpa, kämpa, kämpa! 
Åren gick. 
Blåställstaktiken fick ny fart under 1960-talet. Svenska fotbollslandslaget bestod då av ett större gäng krigare i blåställ som man fortsatte kalla det för.
Vem kan glömma Tjalle Mild (1934-2007)?
Åren fortsatte gå. 
En dag hade vi ett landslag i fotboll med en världstupp i topp. Under sig hade tuppen ett gäng servitörer, betjänter samt hovnarrar som putsade tuppens skor vid målfabrikationer. Ledaren för detta bygge var en lättstött man som mer än gärna dansade efter tuppens pipa. 
Resultatet blev inte helt lyckat för landslaget. Ingen verkade orka dra på sig något blåställ längre. 
Den lättstötte mannen ersattes av Janne Andersson från Halmstad som faktiskt ser ut som ett blåställ. Då blev det omedelbart återgång till den hederliga svenska blåställstaktiken som genom tiderna visat sig skörda förvånande framgångar. 
I matchen mot världslaget Frankrike i VM-kvalmatchen ställde Sverige upp med elva blåställ på planen. Det blev gamla fina svenska fotbollstag med sköna blåställ som Andreas Granqvist i spetsen. 
I smyg lät Janne sy upp ett specialblåställ. Om i fall att. 
Det stod 1-1 i minut 77. 
Då släppte Janne in Sebastian Larsson i det där speciella blåstället. Han är en typisk svensk arbetshäst som skulle kunna vara tillverkad på 1920-talet. 
I förlängningens slutminut flyger själva fan i honom. 
Han tar en löpning på 70-80 meter så blåstället fladdrar för vinden. Kan inte minnas jag sett den varianten tidigare. 
Jagar den utrusande franske målvakten Lloris som ett lovligt villebråd. Gårdvaren får panik. Slår en halvmesyr som Ola Toivonen fångar upp. 
Från 50 meter kan Ola prickskjuta bollen in i tomt mål. Sverige vinner helt sensationellt med 2-1. 
Blåstället Larsson står och frustar vid den olycklige målvakten. 
Visst hade blåstället Larsson en flanellskjorta på sig. 
Gul och blå.

Männen i KREML som styr Putin kartlagda

Det är som jag misstänkt länge. Rysslands Putin är i likhet Donald Trump styrd av kapitalet. Fast vilka politiker är inte det? 
Det finns dock en avgörande skillnad, om är hårfin: Trump är ingen politiker. 
I grunden en tränad affärsman som inte är van förlora sina affärsuppgörelse. 
Den politiska odlingen bristfällig. Därför körde hans eget parti över honom när Obamacar skulle skrotas. 
Ett ytterst förnedrande nederlag. 
Det kan också vara startskottet för att republikanerna nu vill plocka bort honom. Det blir i så fall en lång och mödosam juridisk väg innan målgång. Allra viktigast är om de amerikanske kapitalisterna har fått nog. De har republikanernas öra. 
I Ryssland brottas Putin med liknande problem, fast ändå inte. 
Journalisten, Michail Zygar har nu skrivit en övermåttan intressant bok om, Männen i KREML-inifrån Putins hov. 
Den ryske presidenten visar sig också ha bristfällig erfarenhet av politik som Donald Trump. Putin handplockades från säkerhetstjänsten, för städa upp efter röran med Jeltsin. Putin ville först inte alls vara med på KREML:s planer. Han förblindades med nytt boende med all tänkbar lyx. En 15 meter lång pool imponerade storligen på honom. Ett liv i flärd öppnade sig. Något han aldrig varit i närheten av. 
Det avgjorde. 
Ungefär så långt har jag kommit i boken. 
Läs ni också. 
Ni får spännande resa bakom de stängda murarna i KREML. 
I eftermiddag reser jag själv in i en annan spännande värld. Först slutspelshockey med Malmö Redhawks, sedan VM-kval i fotboll mot Vitryssland. 
TV-soffan kommer gå varm.

Zlatan sköt och nickade hem sin tolfte Guldboll

Zlatan Ibrahimovics helt avgörande insats i ligacupfinalen mot Southampton FC, ger honom Aftonbladets Guldboll till hösten. I så fall nr 12. 
Fastnade främst för hans andra mål i slutet av matchen som betydde seger med 3-2. Denna urkraft var först nere i sitt eget försvarsområde. Nickade bort en boll som kunde letat sig in i mål. Sedan startar han anfallet som slutar med att han skjuter (nickar) med huvudet hem ligatiteln till Manchester United. 
Det här var en match på allra högsta nivå. Jag ser ingen annan som kan ge honom en match om det åtråvärda priset. 
Det måste bli Guldboll nr. 12 i raden av Guldbollar Zlatan plockat hem genom åren. Det räcker inte ens om Emil Forsberg, Marcus Berg eller Ola Toivonen skjuter Sverige till VM i Ryssland 2018. 
Premier League är lång ifrån färdigspelad. Det kommer garanterat mera från Zlatan. Var så säker på det. 
Jag är lycklig få leva och uppleva epoken Zlatan Ibrahimovic. Det är något att ta med sig upp i himlen och berätta för de andra dönickarna.

Så ska Sverige slå Frankrike i VM-kvalet: Parkera en busspark

Räkna inte med någon champagnefotboll i kvällens VM-kval mot Frankrike på Stade de France i Paris. 
Om Sverige ska ha minsta chans till poäng, måste en hel busspark parkeras i försvaret. Räkna alltså med en defensiv fotboll som är in till döden tråkig. 
Fast även ett tight försvarsspel med parkerade bussar har faktiskt sin tjusning. Vi nördar kan faktiskt älska det. 
Det gäller stenhård disciplin. Inget slarv. Alla måste gå på topp.
Nu till hemligheten som inte är någon hemlighet.
Den svenske tränaren, Janne, Andersson, har utan tvekan en av världens bäste bussparkerar bakom kulisserna: Lars Lagerbäck. 
Minns hur han förvandlade Island till ett vulkanutbrott i sommarens EM i fotboll. Lars parkerade ett gäng bussar i försvaret. Det blev en stor succé. 
Lars Lagerbäck har naturligtvis tänkt ut en djävulsk plan åt Janne Andersson. Den viktigaste busschauffören blir mittbacken Andreas Granqvist. 
En rutinerad spelare. 
Redan i början av veckan kördes ett gäng bussar ner från Gävle till Paris, så det så. TV-soffan är putsad och klar. Minst lika bekväm som sitsen på en långfärdsbuss. 
Nu kör vi. 
Sverige vinner med 1-0. 
De franska storstjärnorna blir galna. 
Fastnar i bussparken.

VM-kval Sverige-Holland: En korv med bröd

Det finns inte mycket som är så svenskt som en korv med bröd. 
Möjligen då Kalles kaviar. 
Vår nye förbundskapten i fotboll, Janne Andersson, är något av en svensk helyllegrabb. Lirarna ska sjunga nationalsången. Inget tvång. Det är bara så att Janne tycker det både ser trevligt ut och låter Sverige. 
Jag måste hålla med honom. 
Janne älskar också en korv med bröd. Han har för vana att alltid testa de allsvenska arenornas utbud av den svenska delikatessen. 
Jag håller åter med honom. 
En korv med bröd kan ingen vettig människa tröttna på. 
Nu är det så att Janne tar med sig hela den svenska baletten in på planen i VM-kvalet mot Holland i morgon. 
”Vi ska spela svenskt i grunden”. 
Han sa det själv vid presskonferensen i förra veckan. Det innebär att champagnefotbollen som Hamrén satsade på, är ett minne blott. 
För att det ska bli riktigt svenskt, har Janne också plockat in Lars Lagerbäck, Tom Prahl och Jonas Thern till sin barm. Det här är några herrar som kan det här med att parkera bussen med extra allt. Det är alltså ett väloljat försvarsspel som ska ta Sverige till VM. 
Räkna med tråkfotboll, men ack så effektivt-se bara hur Lagerbäck lyckades med Island. Jag tror banne mig att Janne kommer att lyckas med en korv med bröd.
Jag tar en själv i halvlek. 
I TV-soffan.
Och Andersson heter som bekant Andersson. 
Sverigetoppen med 241 854 Andersson i landet.
Mer behöver inte sägas. 

Försvarskatastrof mot Tyskland

Det blev ett märkligt VM-kval mot Tyskland. 
Förlust med 5-3. 
Svenskarna spelade...Chitty Chitty Bang Bang...lät det som med tyskarna som stod för Bang Bang. 
Med det här svenska landslaget i fotboll, har Sverige inte i något VM att göra. 
Det blir i så fall...Chitty Chitty Bang Bang.
Flerdubbelt upp.
Man borde bytt kanal.
I andra halvlek. När bjudningarna kom från Mikael Antonsson och Per Nilsson. 
Snacka om ett uselt mittbackspar.
Kris.
Katastrof.
Suck.

Omänskliga krav på Tysklands förbundskapten

I tyska tidningar ser man matchen mot Sverige som en vänskapslandskamp. Det är egentligen inget att bry sig om. 
För tyskt vidkommande är det en helt ointressant landskamp. 
Enligt de tyska tidningarna, alltså. 
Hoppas de tyska spelarna läser och påverkas. 
Nej, i Tyskland finns det bara en sak som gäller och det är att bli världsmästare i Rio nästa sommar. Något annat räknas inte. 
Kraven på förbundskaptenen, Joachim Löw, är näst intill omänskliga. 
Tar man inte hem titeln blir det en fot i baken på Löw, rakt ut i fågelsången. 
Och där sitter redan Erik Hamrén. Jämförelsevis lever Hamrén i en skogsglänta fylld med liljekonvaljer-och fågelsång.
Ändå är människan allt som oftast snarstucken. 
Nu när inte Zlatan är med, hoppas vi på att en ny hjälte kliver fram. 
Gärna fyra smällkarameller igen. 
Tack.
 

Zlatan blir TVÅ Volvo i Österrike!

En av Österrikes större dagstidning jämför Zlatan efter VM-kval förlusten med 2-1, med TVÅ Volvo-märken. 
Heute skriver: "Mycket bitter: Ibrahimovic förstörde Österrikes dröm!" 
Och så då underrubriken; 
Volvo S60 och V60. 
Det kan inte bli så mycket bättre. Zlatan stod för en målgivande passning som Martin Olsson mästerligt nickskarvade in kvitteringen till 1-1. 
Sedan avslutade Zlatan själv festen inför 49 416 åskådare på Zlatan Arena. 
En underbar passning från Kim Källström som Mästaren själv tog ner som bara Mästaren kan. Behärskat slog Zlatan sedan in bollen. 2-1 till Sverige och drömmen om Rio lever.
Det är bara till att buga och bocka och tacka Zlatan för uppvisningen. 
Det gör inte Österrike, men så hade de ingen Volvo i laget. 
Själv blev jag soppatorsk av all spänning. 
Man kanske borde byta bilmärke. 
 

VM-kval och falska autografer

Jag sitter med en nött lagbild från Rekordmagasinet från 1955. 
Fotbollslandslaget  som spelat 1-1 mot Norge.
Klassiska namn som målvakten Kalle Svensson.  
Två blaffiga autografer fasttejpade. Rakt över Kalle Svensson och halvbacken från HIF, Åke Jönsson. 
Störande. 
Tid för ett avslöjande;
Autograferna är inte äkta. Avkalkade med karbonpapper. 
En inte helt ovanlig metod bland oss fotbollsgalna gossar på den tiden.

Allt har sitt pris. 
Tre Roy Rogers för Kalle Svensson och en Roy Rogers för Åke Jönsson. 
Min lekkamrat Rickard som satt på det äkta guldet visade affärssinne. 
Hårdvaluta. 
Den med Roy och pållen Trigger avgjorde hela köpet.
Målvakten Kalle Svensson, HIF, var målvaktshjälten alla dagar i veckan. Därav den högre kostnaden för kalka av hans autograf. 
Förlusten av filmstjärnan Roy Rogers gjorde inte så mycket. Jag hade gott om dubbletter. 

Ja, sedan var det bara hem och klippa och klistra in autograferna på landslagets lagbild i Rekordmagasinet. 
Kalle Svensson autograf till vänster på bilden här ovanför är äkta vara, medan den till höger från lagbilden är en förfalskning. Kom till med karbonpapprets hjälp. 
Allt det här kom jag och tänka på tack vare VM-kvalet mot Österrike i kväll. 
När lagen möttes på Praterstadion 1957, vann Österrike med 1-0. Jag lyssnade på Lennart Hyland i ångradion och tummade på mina falska autografer. 
Jag skäms fortfarande över tilltaget. 
Hur det går i kväll? 
Sverige vinner med 2-0. 
För övrigt är det 58-åriga brottet preskriberat.