Vive la France-paradis des fromages

Sällan har det skrivits så mycket om Frankrike som inför det franska valet. Landet med lika många ostar som det bor folk i Krylbo. 
Vi har fått lära oss att Macron har en 24 år äldre fru. Macron är också lika politiskt orutinerad som Donald Trump. 
Le Pen omges av folk som hävdar att förintelsen under andra världskriget är fake news. Dessutom kysser de bilder av Hitler. 
Dubbelt fasansfullt. 
Andra sidan kysser fransmännen folk jämt och ständigt. Det gör vi inte i Sverige. Alltså kysser varandra jämt och ständigt. 
När fick du en kyss senast av en svensk främling? 
Kunde väl tro det. 
Trots det gillar jag Frankrike. 
Alla talar franska. 
Det gör inte jag, så det blir alltid spännande möten. 
I Paris snörper folk på näsan åt att man inte talar franska. Vägrar tala med en korkad nordbo. Ute på landsbygden är befolkningen hjärtlig. De talar franska, givetvis, och jag talar skånska med franska diftonger. 
Vi skrattar och har kul. Äter ostar och förstår varandra fullt ut. 
När jag växte upp färgades man av humorister som Fernandel (1903-1971), Jacques Tati (1907-1982) och Louis de Funès (1914-1983). Gangsterfilmen Rififi samt tuffingen Eddie Constantine (1917-1993) som filmhjälten Lemmy Caution. 
Den franska gräddbakelsen, Brigitte Bardot (1934-) fick oss rara gossar att stöna i biosalongen. Filmen, Och Gud skapade kvinnan..., var usel, men Brigitte Bardot räddade aftonen utan alla ostar. 
Andra omgången av det franska valet blir den 7 maj. Jag tror Macron blir Frankrikes nye president. 
Säker kan emellertid ingen vara. 
Ni vet hur det är med alla ostsorter som de Gaulle tyckte var stökigt att styra. 
Minns också hur det gick i USA. 
Trump slog ut Clinton till allas förvåning. Andra sidan har inte USA några ostar att tala om. Frågan är vem som blir lyckans ost. 
Svar: ingen. 
FOTNOT. Paradis des fromages. Googles översättning av ostarnas paradis. Enligt Wiktionary uttals ost på skånska eust/ust. Jaha.