Ett stilla liv i Lomma

 

Det sprängs, och skjuts och står i runt omkring oss. Skolvärlden brottas med hederskulturen. Barn återvänder inte till skolorna efter loven. Lärarkåren kämpar alltså med det okända i vår värld. 

Någon galning bränner koranen som får den muslimska världen bli tokig. Medlemskapet i NATO har blivit till ett spöke. Ryssarnas invasion av Ukraina verkar kört fast i “rasputitsa”, lera på vägarna. Över 120 000 ryssar och ca 70 000 ukrainare(enligt New York Times) dödats av ”rasputitsa”, drönare, granater och andra hemska vapen. Endast ca 280 mil från Lomma, där jag lever mitt stilla liv. 

Skjutningar och sprängningar. 

Våra politiker pratar om samma lösning idag som för flera år sedan: ingen lösning i sikte. Bara ord, ord och ord. Jo, en sak. När det gäller gängkriminaliteten. 

Militären ska kallas in. 

Vad deras uppgift blir vet ingen. Kanske slutar det med militärklädda trafikpoliser. 

Annars är militären också bra på sprängmedel. Om inte annat har vi sett det i Ukraina. 

Jag lever mitt stilla liv i Lomma. Äger varken vapen eller sprängmedel. Min bostadsrättsförening skyddar mitt liv med hönsnät. 

Sant. 

Bakom ett hönsnät får jag gömma mig om det smäller. Tydligen helt godkänt av MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. 

Vi fortsätter leva våra stilla liv i Lomma. 

Bäst så. 

Diskuterar med hetta hur Malmö FF kunde falla samman i andra halvlek som man gjorde mot Brommapojkarna i går söndag. 

Trots allt vinst med 2-1. 

I bland är fotboll som Putin. 

Obehagligt obegripligt.

 

Veckans skolavslutningar-glädje och fasa

”Den blomstertid nu kommer”, har i veckan ekat över landet i ett glädjerus. Det finns ca 1,4 miljoner elever i Sveriges grundskolor, gymnasium och särskolor. Av dessa studerar drygt 900 000 på grundskolenivå, enligt sajten, Merinfo. 
Bland dessa finns naturligtvis också muslimska barn. För ett okänt antal av dessa muslimska flickor förvandlas sommarlovet till en fasa. 
Om detta har massmedia i veckan gått förbi med tystnad. Trots att problemet ligger i öppen dager. Det är bara till att läsa riksdagsledamoten, Amineh Kakabavens bok, ”Amineh-inte större än en kalasjnikov”. 
Hon är själv uppvuxen i en kurdisk miljö med hedersförtryck och med den hederskultur som är vanlig i de muslimska länderna. 
I boken skriver hon om det farliga sommarlovet. 
Hon skriver: 
”Sommarlovet är den farligaste tiden på året för unga flickor i hederskulturen.” 
Det är då familjerna gifter bort sina 11-12-åriga flickor. För att det ska gå så smidigt som möjligt, reser familjen tillbaka till sitt hemland under lovet. Där blir barnet bortgift med en kusin, en annan släkting eller en rik totalt okänd man. 
Familjen värnar sin heder. 
”Dottern kan riskera bli kär i "fel" person. Den svenska fria synen på kvinnans roll i samhället är farlig. Barnäktenskapet kan också vara ett sätt att kvitta en hämnd mellan släkter för något oförrätt som begåtts”, skriver Amineh Kakabaven vidare. 
Det är nästan så man sätter den blomstertid nu kommer i halsen. 
Ingen politiker i Sverige reagerar över detta. 
Massmedia fegar ur och tiger still. 
Barnens rätt i samhället (Bris), har gått och gömt sig. 
Organisationen, Majblomman, drunknar i Sörgårdens smetiga idyll. 
Vad gör man? 
Jo, skriver ett blogginlägg. 
Upprörande.