Tro det eller ej: Netflix sova serie mer sövande än partiledardebatten

 

Jag trodde det inte var möjligt. Först en tröttsam partiledardebatt i SVT, med några rasande fruntimmer. På det somnade jag redan i första avsnittet i Netflix unika TV-serie om tricket att sova, Headspace-Guide to Sleep. 

I sju avsnitt får vi lära oss det mesta som gäller i konsten att somna. 

Sova gott, helt enkelt. 

Det stora problemet är att tittaren slocknar redan innan första avsnittet är slut. Precis som partiledardebatten är resan till god sömn inte långt borta. 

Sakta vaggas man in i ett brusande avslappnat hav som sprider sig i hela kroppen. 

En skön och behaglig känsla. 

Du somnar. 

God natt, och då har du ändå sex avsnitt kvar. 

Den sövande partiledardebatten är något helt annat. Mitt i det där sömnbruset som är på väg infinna sig, väcks du brådstörtat av några hetlevrade rasande fruntimmer i form av Ebba Busch (KD), Nyamko Sabuni (L) och Nooshi Dadgostar (V) som gläfser mer försynt från sin vänsterkant. 

Nykomlingen Märta Stenevi (MP) ser mest förvånad ut. 

Annie Lööf (C) tycks ha tankarna hemma hos dottern Ester. Varför är då Ebba och Nyamko så in i helvete förbannade? Det osar krut om kjoltygen. 

Måltavlan Stefan Löfven (S) mumlar som Tage Erlander gjorde på sin tid. Stefan får ingen ordning alls på de rasande amazonerna. 

Han söker stöd hos regeringskollegan Märta Stenevi som har svartpepparkorn till ögon som skjuter ut svetsloppor. 

Det är alltså ett par heligt förbannade kärringar som håller ångan uppe på partiledardebatten. 

Netflixs sova serie är mer en fridens boning. 

God natt, säger vi då mitt på dagen. 

Jag tror även Ebba Busch och Nyamko Sabuni skulle må gott av en tupplur. 

Kan någon tipsa dom om sova serien? 

Raseriet behöver också ha sin vila.

 

Partiledardebatten i TV: ”Goddag yxskaft”

Ägnade två dyrbara timmar av mitt liv, genom att följa partiledardebatten i SVT. 
Den öppnade med frågan för dagen. Decemberöverenskommelsen som sköts i sank av Kristdemokraterna. 
Den debatten slutade med att Jimmie Åkesson (SD) i sin tur sköt käbblet i sank. Alliansen eller f d Alliansen kritiserade regeringens budget. Vänsterblocket kritiserade i sin tur deras olika budgetalternativ. 
”Det är ett spel för galleriet, det ni håller på med, sa han bitskt, vänd mot de borgerliga partiledarna och fortsatte: 
”Ni kommer ändå att rösta på regeringens budget”. 
Ingen opponerade sig. Hela gänget såg snopna ut. Så var det alltså med den decemberöverenskommelse som sköts i sank. 
Jag fastnade också på jobbfrågan. 
Si och så många ska ha ett jobb, hette det. Då upptäckte jag, att alla de nya arbetstillfällen som regeringen lovat inte alls rörde flyktingarna som väller in i landet. 
De måste väl för böveln också ha ett jobb. 
Inte nog med det. 
Välfärdssystemets kollaps, något som oroar ute i stugorna. 
Boendefrågan. Den sociala sektorn måste genomgå en omfattande utbyggnad, inte minst sjukvården. Lomma Vårdcentral är redan i dag alldeles för liten. 
För inte tala om skolan som ska svälja alla nya barn i det svenska samhället. 
Dessutom pratar ingen svenska. 
Det fanns ingen, absolut ingen av politikerna som kom med någon fräsch idé till lösning. Bara gammalt mög som vi säger i Skåne. Frågor som mer eller mindre viftades bort.
Nej, det var en usel tillställning jag offrade två timmar på. Inga nyheter alls. Bara käbbel, käbbel. 
Då ringde kompis Leif Georg och sa: 
”Goddag yxskaft”. 
Där satt den. 
Rakt ner i kubben.