Det var i söndags som jag skrev på bloggen om att Musse Pigg blivit arresterad för inbrott av polisen i Wichita Falls, Texas, USA. Något som var ett skoj i samband med en polisutbildning. Ett skoj som gick snett och slogs upp av medierna.
Visserligen kom det till slut en dementi, men då hade arresteringen av Musse redan rullat ut över världen.
Jag hakade givetvis på.
Det är minsann inte var dag som en Disney-figur blir arresterad för inbrott. Ankeborg torde vara skakad i grunden.
Jag kopplade in världsauktoriteten på Musse Pigg, Lasse Åberg.
Så här svarade han mig:
Hej!
När Mickey var ung (1928-38 ) var han en busig mus som fajtades med Svarte Petter (peg legged Pete) och då sköts det pistol, det var vilda rytter och Minnie räddades ur Skurkarnas klor. Mickey gjorde säkert något fängelsebesök under den perioden.
Chica!
Lasse
Tack Lasse för dina klarläggande ord om dramat i Ankeborg som blev Texas för en kort stund. Vår älskade lilla mus har alltså en mörk bakgrund. Det kanske är sant ändå?
FOTNOT. Länken till Åbergs Museum. Klicka HÄR!
Visar inlägg med etikett Texas. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Texas. Visa alla inlägg
onsdag 14 oktober 2015
Lasse Åberg om Musse Pigg som blev arresterad för inbrott
Etiketter:
Ankeborg,
arresterad,
inbrott,
Lasse Åberg,
Musse Pigg,
Texas,
USA,
Åbergs Museum
söndag 11 oktober 2015
Musse Pigg arresterad för inbrott i Texas
En sådan här förtjusande vacker dag, kan bäst förgyllas med en toknyhet om att Musse Pigg skakar galler.
Nyheten skakar inte bara om Ankeborg utan alla Mussefantaster i hela världen.
Bakgrunden är den här.
I polisutbildningen i staden Wichita Falls i Texas, plockade man in som övningsobjekt Musse Pigg som inbrottstjuv.
De blivande poliserna hade säkert hur kul som helst. Ja, t o m så roligt att det skrevs ut på en webbsida på nätet.
Musse Pigg arresterad för inbrott.
Nu nappade tidningarna på den fiktiva storyn. Det uppstod kaos inte minst i Ankeborg. Polismyndigheten i Wichita Falls gick ut med dementi efter dementi efter dementi:
allt var bluff, Musse Pigg hade aldrig blivit arresterad för något inbrott, skoj, skoj, bara skoj, skoj.
Det visar sig att inget hjälper. Den lilla musen far nu världen runt som en arresterad inbrottstjuv. Här för första gången i Sverige.
Jag har sökt Lasse Åberg som äger världens största Musse-samling. Lasse har tydligen åkt till Ankeborg för att reda ut saker och ting. Hoppas vår Musse-expert hör av sig när han kommer hem.
FOTNOT. Det är jag som lagt in Musse Pigg i bilderna.
Nyheten skakar inte bara om Ankeborg utan alla Mussefantaster i hela världen.
Bakgrunden är den här.
I polisutbildningen i staden Wichita Falls i Texas, plockade man in som övningsobjekt Musse Pigg som inbrottstjuv.
De blivande poliserna hade säkert hur kul som helst. Ja, t o m så roligt att det skrevs ut på en webbsida på nätet.
Musse Pigg arresterad för inbrott.
Nu nappade tidningarna på den fiktiva storyn. Det uppstod kaos inte minst i Ankeborg. Polismyndigheten i Wichita Falls gick ut med dementi efter dementi efter dementi:
allt var bluff, Musse Pigg hade aldrig blivit arresterad för något inbrott, skoj, skoj, bara skoj, skoj.
Det visar sig att inget hjälper. Den lilla musen far nu världen runt som en arresterad inbrottstjuv. Här för första gången i Sverige.
Jag har sökt Lasse Åberg som äger världens största Musse-samling. Lasse har tydligen åkt till Ankeborg för att reda ut saker och ting. Hoppas vår Musse-expert hör av sig när han kommer hem.
FOTNOT. Det är jag som lagt in Musse Pigg i bilderna.
torsdag 16 januari 2014
Bisonoxe-mästerkockarnas käpphäst
Bisonoxe!
Prärieindianernas viktigaste byte. Själva livförsäkringen.
Innan de stora Sharpsgevären kom måste bisonoxarna dödas i flykten med spjut eller pilbåge, bakifrån eller från sidan. Det var ingen lek, utan dödligt farligt. En stor och skicklig konst.
När den väldiga bison dödats började slakten. Precis allting togs till vara.
Våra egna mästerkockar hade inte haft en chans. Comanchindianerna var som de skickligaste kirurger. Om detta läser jag i boken, Sonen av Philipp Mayer.
Ett fantastisk Texasepos.
Skinnet delades varsamt längst ryggraden. Där satt det bästa köttet och de längsta senorna. Sedan skalades huden av djuret.
Gräset trycktes ut från magsäcken. Vätskan blev en stärkande dryck. Baddades också i ansiktet mot bölder och utslag.
Tarmarnas innehåll trycktes ut. Själva tarmen halstrades eller åts rå. Njurarna, njurtalgen och talgen längs ryggraden åts också rå, eller grillades lätt tillsammans med hanens testiklar.
På vintern om någon förfrusit sig, stoppade man den köldskadade handen eller foten in i den varma magen som plockats ut. Den drabbade blev oftast helt återställd.
Vattenbrist?
Då öppnade man djurets blodådror och blodet dracks innan det hunnit koagulera. Hjärnan rördes ut på en råhud och åts, för den var fet och mör.
På digivande honor skars spenarna upp och man sög i sig den varma mjölken direkt. Hjärnor som inte åts upp genast sparades, för att användas till att garva hudar.
När magsäcken var tom sköljdes den ur, torkades och användes som vattenpåse. Magsäcken kunde också fungera som ett kokkärl.
När inälvorna var uppätna drog sig jägarna tillbaka och kvinnorna tog över det tyngre slaktarbetet.
Köttet skiljdes från benen i ungefär meter långa stycken. Packades in i den rengjorda huden och torkades, läser jag i boken, Sonen.
Och vidare; tungan, puckeln och revbenen grillades. Benen knäcktes och den smörliknande märgen blev till en sås. Kunde blandas med honung och förvandlas till en välsmakande efterrätt.
Skulderbladen blev spadar och hackor. De mindre benen täljdes till nålar, knivar, pilspetsar eller skrapverktyg.
Hovarna kokades och blev ett lim, tex fäste senan vid bågarna.
Av senorna längs ryggraden, liksom hinnorna under skulderbladen, längs puckeln och i buken, tillverkades alla slags trådar, bågsträngar och båglindor.
Pipor tillverkades av de kraftiga nackligamenten.
Knivslidor av svanshuden.
Luftstrupen kapades och förvandlades till en behållare för färg, ler och smink.
Den hårda gula pastan i gallblåsan till krigsmålningar osv osv.
Ja, sedan kom den vita mannen. Bisonoxen slaktades för nöjes skull-se högen med bisonskallar här nedanför. Allt tog slut. Det gör jag snart också. Pust, pust...blir inte sugen direkt på galops, som mitt barnbarn säger.
Prärieindianernas viktigaste byte. Själva livförsäkringen.
Innan de stora Sharpsgevären kom måste bisonoxarna dödas i flykten med spjut eller pilbåge, bakifrån eller från sidan. Det var ingen lek, utan dödligt farligt. En stor och skicklig konst.
När den väldiga bison dödats började slakten. Precis allting togs till vara.
Våra egna mästerkockar hade inte haft en chans. Comanchindianerna var som de skickligaste kirurger. Om detta läser jag i boken, Sonen av Philipp Mayer.
Ett fantastisk Texasepos.
Skinnet delades varsamt längst ryggraden. Där satt det bästa köttet och de längsta senorna. Sedan skalades huden av djuret.
Gräset trycktes ut från magsäcken. Vätskan blev en stärkande dryck. Baddades också i ansiktet mot bölder och utslag.
Tarmarnas innehåll trycktes ut. Själva tarmen halstrades eller åts rå. Njurarna, njurtalgen och talgen längs ryggraden åts också rå, eller grillades lätt tillsammans med hanens testiklar.
På vintern om någon förfrusit sig, stoppade man den köldskadade handen eller foten in i den varma magen som plockats ut. Den drabbade blev oftast helt återställd.
Vattenbrist?
Då öppnade man djurets blodådror och blodet dracks innan det hunnit koagulera. Hjärnan rördes ut på en råhud och åts, för den var fet och mör.
På digivande honor skars spenarna upp och man sög i sig den varma mjölken direkt. Hjärnor som inte åts upp genast sparades, för att användas till att garva hudar.
När magsäcken var tom sköljdes den ur, torkades och användes som vattenpåse. Magsäcken kunde också fungera som ett kokkärl.
När inälvorna var uppätna drog sig jägarna tillbaka och kvinnorna tog över det tyngre slaktarbetet.
Köttet skiljdes från benen i ungefär meter långa stycken. Packades in i den rengjorda huden och torkades, läser jag i boken, Sonen.
Och vidare; tungan, puckeln och revbenen grillades. Benen knäcktes och den smörliknande märgen blev till en sås. Kunde blandas med honung och förvandlas till en välsmakande efterrätt.
Skulderbladen blev spadar och hackor. De mindre benen täljdes till nålar, knivar, pilspetsar eller skrapverktyg.
Hovarna kokades och blev ett lim, tex fäste senan vid bågarna.
Av senorna längs ryggraden, liksom hinnorna under skulderbladen, längs puckeln och i buken, tillverkades alla slags trådar, bågsträngar och båglindor.
Pipor tillverkades av de kraftiga nackligamenten.
Knivslidor av svanshuden.
Luftstrupen kapades och förvandlades till en behållare för färg, ler och smink.
Den hårda gula pastan i gallblåsan till krigsmålningar osv osv.
Ja, sedan kom den vita mannen. Bisonoxen slaktades för nöjes skull-se högen med bisonskallar här nedanför. Allt tog slut. Det gör jag snart också. Pust, pust...blir inte sugen direkt på galops, som mitt barnbarn säger.
Etiketter:
bison,
bisonoxe4,
bok,
comancher,
indianer,
mat,
matlagning,
mästerkocken,
Philipp Mayer,
sonen,
Texas,
TV 4,
USA
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)










