Slaget om presidentposten: Trump sköt sig i foten-51 gånger!

Efter nattens debatt mellan Clinton v/s Trump, hade världens journalister fullt upp med två saker: dels den stora frågan vem som vann matchen, dels hur många gånger Donald Trump avbröt Hillary Clinton. Alltså sköt sig själv i foten. 
Jag har från tidig morgon följt kampen från TV-soffan. Carina Bergfeldt fanns på plats för SVT. Hon lät meddela mig att det slutade oavgjort. Den oändligt mycket mer rutinerade, Rolf Porseryd i TV 4, fanns också på plats. Han var smart. Lutade sig mot CNN som först rapporterade 60/40 till Clinton. 
Samtidigt som det gissades vilt i världen, räknade förståsigpåare hur många gånger Trump avbröt Clinton. SVT rapporterade för en stund sedan hela 51 gånger. 
Det där är något som tittarna i USA, ca 100 miljoner, retar sig på. Det normala är att presidentkandidaterna får tala ostörda i sina inlägg i två minuter. Donald Trump uppförde sig alltså ohyfsat. 
Det överraskade egentligen ingen, men ändå. 
Precis innan jag slår igen butiken kommer CNN med nya siffror 62/27 till Hillary Clinton. Räkna med att siffrorna kommer att justeras upp eller ner. Jag räknar med upp för Hillary. Och ner för Trump.
Jodå, det blir returmatch. Den 9 oktober drabbar kombattanterna samman igen på Washington University i St Louis. 
Tills dess får väl Trump se över skottskadorna.

Världsrekord! Sarah är inte vattnets Zlatan-hon är SARAH!

Sarah Sjöström tog VM-guld på 100 meter fjäril. 
Inte nog med det. 
Även i dag putsade hon sitt världsrekord från i går på distansen. 
Tiden 55,64 är formidabel. 
Sarah utklassade tvåan i loppet, danskan Jeanette Ottesen som slog i kaklet på 57,05. En hel evighet i dessa sammanhang. 
Nej, Sarah är inte vattnets Zlatan-hon är SARAH. 
Nu med hela svenska folket. 
Kan tänka mig att Zlatan Ibrahimovic hade kunnat uttrycka sig så här: 
”Hon är värd minst två bilar. Absolut”. 
FOTNOT. Bilderna från TV4.

Bisonoxe-mästerkockarnas käpphäst

Bisonoxe! 
Prärieindianernas viktigaste byte. Själva livförsäkringen. 
Innan de stora Sharpsgevären kom måste bisonoxarna dödas i flykten med spjut eller pilbåge, bakifrån eller från sidan. Det var ingen lek, utan dödligt farligt. En stor och skicklig konst.
När den väldiga bison dödats började slakten. Precis allting togs till vara. 
Våra egna mästerkockar hade inte haft en chans. Comanchindianerna var som de skickligaste kirurger. Om detta läser jag i boken, Sonen av Philipp Mayer. 
Ett fantastisk Texasepos.

Skinnet delades varsamt längst ryggraden. Där satt det bästa köttet och de längsta senorna. Sedan skalades huden av djuret. 
Gräset trycktes ut från magsäcken. Vätskan blev en stärkande dryck. Baddades också i ansiktet mot bölder och utslag. 
Tarmarnas innehåll trycktes ut. Själva tarmen halstrades eller åts rå. Njurarna, njurtalgen och talgen längs ryggraden åts också rå, eller grillades lätt tillsammans med hanens testiklar. 
På vintern om någon förfrusit sig, stoppade man den köldskadade handen eller foten in i den varma magen som plockats ut. Den drabbade blev oftast helt återställd.

Vattenbrist? 
Då öppnade man djurets blodådror och blodet dracks innan det hunnit koagulera. Hjärnan rördes ut på en råhud och åts, för den var fet och mör. 
På digivande honor skars spenarna upp och man sög i sig den varma mjölken direkt. Hjärnor som inte åts upp genast sparades, för att användas till att garva hudar. 
När magsäcken var tom sköljdes den ur, torkades och användes som vattenpåse. Magsäcken kunde också fungera som ett kokkärl. 
När inälvorna var uppätna drog sig jägarna tillbaka och kvinnorna tog över det tyngre slaktarbetet. 
Köttet skiljdes från benen i ungefär meter långa stycken. Packades in i den rengjorda huden och torkades, läser jag i boken, Sonen.

Och vidare; tungan, puckeln och revbenen grillades. Benen knäcktes och den smörliknande märgen blev till en sås. Kunde blandas med honung och förvandlas till en välsmakande efterrätt. 
Skulderbladen blev spadar och hackor. De mindre benen täljdes till nålar, knivar, pilspetsar eller skrapverktyg. 
Hovarna kokades och blev ett lim, tex fäste senan vid bågarna. 
Av senorna längs ryggraden, liksom hinnorna under skulderbladen, längs puckeln och i buken, tillverkades alla slags trådar, bågsträngar och båglindor. 
Pipor tillverkades av de kraftiga nackligamenten. 
Knivslidor av svanshuden. 
Luftstrupen kapades och förvandlades till en behållare för färg, ler och smink. 
Den hårda gula pastan i gallblåsan till krigsmålningar osv osv. 
Ja, sedan kom den vita mannen. Bisonoxen slaktades för nöjes skull-se högen med bisonskallar här nedanför. Allt tog slut. Det gör jag snart också. Pust, pust...blir inte sugen direkt på galops, som mitt barnbarn säger.