Mitt test: från geni till drummel och clown

Facebook är på många sätt och vis en fantastisk Pandoras ask. För flera år sedan började det dyka upp helt frivilliga tester. Till en början försiktigt. 
Numera finns en mängd olika varianter. I stort sett går det ut på bygga upp sitt eget raserade ego. Givetvis har det blivit mycket populärt. 
Kunskapstester är populära. 
Hur begåvad är du? 
Lyckas du bra delar man gärna med sig till övriga Facebook vänner, så de äntligen fattar vilken smart person du är. 
Mindre bra och testet glöms och göms undan. 
Jag körde en sväng ut i detta svindlande träsk. (texten fortsätter efter bilden)

Det första testet blev en pärla. 
Fick till och med applåder. 
Jag är utan tvekan ett geni med 160 i IQ. 
Jag satte 50 frågor av 50 möjliga. 
Full pott. 
Det gällde känna igen historiska personer. Resultatet naturligtvis helt lysande. Mitt ego som normalt är rätt hyfsat. Fick sig en rejäl knuff åt rätt håll. 
Geni! 
160 i IQ! 
Smaka på den. (texten fortsätter efter bilden)

Jag fortsatte bygga upp mitt ego till svindlande höjer. Testet av mitt efternamn, blev en ny pärla. 
Namnet Rockbäck är synonymt med kärlek, passion och styrka. Modig härkomst. Oändlig energi. Mumma, mumma...nu började jag känna mig odräglig. 
Fast blev aldrig klok på varför mitt efternamn är från 1736? 
Visserligen kom bödelstaxan det året. 
5 daler för en halshuggning. 
Men ändå? (texten fortsätter efter bilden)

Inte riktigt halshuggning av mitt ego, men nästan. Testet av min aktivitetsrapport på Facebook genom åren visade på att jag är en clown. 
Tack, tack. 
Jag började fatta grejen.
För att riktigt trycka ner mig i knäppkängorna visade en annan test att min drummelnivå låg på hela 73 procent. 
Jag som är snäll som marängsviss. 
Fråga Lennart Eriksson i Holm utanför Halmstad. Han är jävligt glad över att han känner mig så väl. 
Tänk att allting ska vara så kluddigt här i livet. 
Fast mina vänner är glada över att jag lever. 
Alltid något. 
Fråga bara Lennart Eriksson i Holm utanför Halmstad.

Slipad

Det här är Albert Einstein, om nu någon mot förmodan inte skulle känna igen honom. Han anses som den vassaste kniven i lådan som världen skådat.
Albert var både slipad, begåvad och ett geni. 
Ordet Einstein finns t o m i synonymordboken för ordet geni. 
De flesta av oss kan i bästa fall hoppas på att vara någorlunda slipad. Om inte så fixar en hel del att vara slängd i käften: en burdus typ, ordvrängare, aldrig svarslös osv. 
Svårare är det då att alltid framstå som klok. Äga ett gott förstånd. Helt enkelt vara begåvad. För inte tala om geni. En Einstein, helt enkelt. 
Jag tänker ofta på den här trippeln, när jag hör våra partiledare prata. De bör helst äga hela utrustningen i knivlådan. 
Olof Palme ansågs vara en sådan, men inte Håkan Juholt. 
Vänsterledaren C-H Hermansson ansågs slipad, men inte den röda brodern, Lars Werner. 
Hur slipade är då dagens partiledare? 
Ganska gott, vill jag säga. Helst behöver du som sagt var, äga hela utrustningen. Annars blir du inte långvarig. 
Det krävs både list (slipad), skärpa (begåvad) och ljushuvud (geni), för att enbart ta dig fram till posten som partiledare. När du väl är där räcker det inte med alla knivarna i lådan. 
Håkan Juholt (s) hade inte något entourage=sitt folk, med sig in i maktens topp. Där satt i stället ett gäng dolda makthavare inom partiet, läs Mona Sahlin mfl, och väntade med slipade knivar. 
Äger man då inte ens den här trippeln, blir man ett lätt offer. 
Anna Kinberg Batra är moderaternas hetaste kandidat till partiledarposten efter Fredrik Reinfeldt. Hon äger hela knivlådan. 
Hur hennes entourage ser ut, har jag ingen aning om, för så slipad är jag inte. Fast någonting säger mig, att Fredrik Reinfeldt själv har slipat alla hennes knivar i lådan.

CD-skivor dagens vapen i Lomma mot skator

När jag kom hem från sjukhuset, upptäckte jag dagens vapen mot bobyggande skator: 
CD-skivor som blänker och skrämmer livet ur alla irriterande skator. 
Högt upp på stegen utefter husfasaden dinglade nämligen några CD-skivor. Skatorna hade nämligen för vana och bygga sig ett bo här uppe. 
Grannarna klättrade och rev ner bobygget. Om och om igen. 
Till slut kom ett geni på den geniala idén: 
”Vi provar med några CD-skivor.” 
Och si på fan. Det skrämde nästan skit...ursäkta, ur skatorna. Slut med bobyggandet. 
Smart, så säg.
 

Tänk hur det blir. 
Jag var med på den tiden Sven-Olof Sandberg sjöng om kära mor, så kärringarna grät i stugorna. Det var på stenkakans tid. 
Sedan kom Elvis och det totala genombrottet för LP-skivan. Ljudet, mina vänner, ljudet var något helt annat än stenkakans knaster. 
I mitten av 1980-talet dök så CD-skivan upp och slog omkull hela skivmarknaden. Nu blev ljudet ännu bättre. Ja, så gick det att lagra hur mycket som helst osv. 
Sedan kom Spotify. 
Resten är historia. 
Numer används CD-skivorna till att skrämma skiten ur skatorna. Hur det kan sluta. 
Vad kommer efter Spotify? 
Ja,den som lever får se. Tro inte att utvecklingen står stilla. 
Ack, nej då.