Lommas kommunhövding lägger av fjäderskruden-tack och adjö Anders Berngarn

Löpsedlarna här ovanför, är endast en liten bråkdel av alla löp som jag snickrat samman efter möten med Anders Berngarn (m). 
Tills igår var han kommunhövding i Lomma kommun. 
Idag har han lagt av fjäderskruden. 
Lämnat posten som kommunalråd efter nio intensiva år. 
Kallas för herr Berngarn. 
Det blir säkert en omtumlande upplevelse för Anders Berngarn. 
Jag saknar honom redan. 
Anders har under alla år med friskt humör ställt upp på mina galenskaper. Löpsedlarna toppats med än det ena tokeriet efter det andra. 
Aldrig någonsin har han klagat. 
Han har som jag. Kört på, full fart framåt. 
Mina vinklingar har mellan varven känts lite väl grova. Anders Berngarn har bara skrattat åt galenskapen. 
Människan har nämligen humor kombinerat med ett gott skratt. Ja, jo...jag kommer sakna honom. 
Jag har under mitt olidligt spännande journalistliv träffat otaliga kommunhövdingar-från norr till söder. Det brukar mest vara allvarliga män. 
Så var det förr i tiden. 
Alltid män. 
Tyngda av kommunala problem som de inte tyckte var något att skratta åt. 
Tråkmånsar. 
Inte Anders Berngarn. 
Han bar sin fjäderskrud som kommunhövding med högburet huvud, fast med den pojkaktiga glimten i ögonvrån. 
För Anders Berngarn är som jag. 
Fortfarande en pojke bland allvarliga män och kvinnor med, för den delen. 
Tack för nio roliga år, Anders Berngarn. 
Egentligen borde jag synat dig i sömmarna. 
Den journalistiska biten får vi ta en annan gång.

Boken alla talar om: Över 100 läkare räddade mitt liv

<

Jag har i många år grunnat över skriva en bok om den svenska sjukvården. Fast på mitt vis, med lätt anslag i texten. 
Mina nära och kära har uppmanat mig: skriv. 
Andra har sagt samma sak: skriv. 
Mitt CV som patient inom den svenska sjukvården är Ranelidiskt världsrekord. 
Ingen nu levande varelse från syd till norr eller öst till väst, kan konkurrera med min meritlista. 
Första sjukhusinläggningen kom redan 1950. 
Tre år senare opererades min brustna blindtarm bort av stjärnkirurgen, Fredrik Kock. Gift med primadonnan, Gaby Stenberg. 
Bara en sådan sak. 
Sedan har resan fortsatt i ett rasande sjukhus-och operationstempo i snart 70 år. Mitt liv uträknat ett antal gånger. 
Underbara möten med patienter, galna och skickliga läkare, över 100 till antalet som räddat mitt liv (jag har räknat). 
Sjukvårdspersonal att beundra men även se upp med. Upplevt en sjukvård som gått från nästan stenålder till dagens högeffektiva industri. 
Det skulle säkert bli en helt galen bok som lämnar stort avtryck. 
Vi får se. 
Det gäller orka skriva också. 
Det mesta har jag i mitt huvud, så det är ingen fara med den biten. 
För tillfället  behandlas jag på 5-6 helt olika vårdinstanser. 
Ligger också i fejd med en läkare på Vårdcentralen i Lomma. 
I eftermiddag ska jag till min fina sköterska, Linda, för omläggningen av kulhålet (ser ut så, men är inget kulhål-bara ett jävla hål) i min högra fot. 
Vet inte hur det slutar. 
Äventyret i sjukvården är som kriga likt en indian. Det gäller undvika en massaker som slaget vid Wounded Knee med Big Foot och grabbarna 1890. 
Jag tror jag får putsa upp fjäderskruden.