Vasaloppet: Benlös Aron räddade min dag

SVT:s sportreporter, Cecilia Ingman, dök plötsligt upp i TV-rutan från Smågan, 11 km från Vasaloppsstarten i Sälen. 
Man såg bara övre halva kroppen av Aron Andersson-se bilden här ovanför. Cecilia Ingman gjorde en helt vanlig intervju med Aron som satt och tittade upp mot henne. Först tänkte jag, vad liten han är. 
När Aron sedan körde vidare, såg man att han stavade fram med en skidkälke av något slag. Hans ben utslagna. 
Någon bakgrundsinfo gav inte Cecilia Ingman. Allt var helt naturligt som egentligen var väldigt onaturligt. 
För Cecilia hade fångat upp en handikappad hjälte med enorma bragder bakom sig. Först i världen med att bestiga Kebnekaise och Kilimanjaro. 
I RULLSTOL. 
En osannolik bedrift. 
Dessutom har Aron tidigare genomfört den svenska klassikern: Vasaloppet, Vätternrundan, Vansbrosimningen och Lidingöloppet. 
Lägg till en drös andra otroliga bedrifter. 
Aron Andersson är en sann hjälte. 
Om detta fick vi TV-tittare ingen information.
Vi såg bara en halv människa.
Våra tankar lämnades åt sitt öde. 
Han fräste sedan vidare mot målet i Mora, 7, 9 mil kvar. 
Aron Andersson räddade min dag. 
Gav mig styrka överleva livet. 
Med råge. 
Tack Aron!
Du slog alla norrmän. 

En packåsnas tankar

Jag vandrar omkring i mitt eget lilla liv. 
I dag storhandlade vi. Hustrun packade åsnan full med varor. Det var bara till att rulla vidare med livets nödtorft. 
I mitt huvud rullade tankarna också på: Shahrzad Kiavash. 
Ni vet den unga tjejen som delade ut priset till U21-landslaget för Årets Prestation vid Idrottsgalan. Jag skrev i min blogg att det egentligen var Shahrzad som borde fått priset. Maken till den prestation som hon gjorde förra året saknar ord. 
Efter en blodförgiftning för tre år sedan amputerades båda hennes underbenen. I somras genomförde hon trots det ett triathlon-lopp. 
Makalöst.
Obegripligt.
Superpsyke.
För drygt 30 år sedan fick jag själv efter en sjukdom mina båda ben i stort sett avsågade av superortopeden, Rolf Önnerfelt. Sedan byggdes höfterna om med befintligt material som hölls samman av en mindre verkstadsutrustning. 
Det blev en jävla kamp tillbaka till livet.  
Rullstolsläge för alltid. 
Nära var det. 
Då gav jag allt mitt krut, ungefär som Shahrzad Kiavash.
Det tog några år innan jag kunde gå igen. 
Kvällspostens Kerstin Berlman skrev ett lysande reportage om operationen. Pressfotograf Örjan Gran tog dramatiska bilder.-ett klipp när sågen går genom mitt ben, här nedanför. Men ställa upp i triathlon fanns inte på kartan. 
Förstår ni packåsnans tankar bättre nu?