En packåsnas tankar

Jag vandrar omkring i mitt eget lilla liv. 
I dag storhandlade vi. Hustrun packade åsnan full med varor. Det var bara till att rulla vidare med livets nödtorft. 
I mitt huvud rullade tankarna också på: Shahrzad Kiavash. 
Ni vet den unga tjejen som delade ut priset till U21-landslaget för Årets Prestation vid Idrottsgalan. Jag skrev i min blogg att det egentligen var Shahrzad som borde fått priset. Maken till den prestation som hon gjorde förra året saknar ord. 
Efter en blodförgiftning för tre år sedan amputerades båda hennes underbenen. I somras genomförde hon trots det ett triathlon-lopp. 
Makalöst.
Obegripligt.
Superpsyke.
För drygt 30 år sedan fick jag själv efter en sjukdom mina båda ben i stort sett avsågade av superortopeden, Rolf Önnerfelt. Sedan byggdes höfterna om med befintligt material som hölls samman av en mindre verkstadsutrustning. 
Det blev en jävla kamp tillbaka till livet.  
Rullstolsläge för alltid. 
Nära var det. 
Då gav jag allt mitt krut, ungefär som Shahrzad Kiavash.
Det tog några år innan jag kunde gå igen. 
Kvällspostens Kerstin Berlman skrev ett lysande reportage om operationen. Pressfotograf Örjan Gran tog dramatiska bilder.-ett klipp när sågen går genom mitt ben, här nedanför. Men ställa upp i triathlon fanns inte på kartan. 
Förstår ni packåsnans tankar bättre nu?

Idrottsgalan: Gjorde årets prestation-fick dela ut priset till U21-landslaget

Ibland känns inte livet rättvist. 
På Idrottsgalan kändes livet plötsligt mycket orättvist. 
På scenen stod, Shahrzad Kiavash, för att dela ut priset till Årets Prestation. Priset gick till U21-landslaget i fotboll. 
Den absolut största prestationen stod hon själv för. 
För tre år sedan drabbades hon av en blodförgiftning som tog hennes båda underben. I augusti förra året genomförde Shahrzad ett triathlon med två konstgjorda ben. 
Det, mina vänner, är en prestation som heter duga. 
Shahrzad Kiavash borde gett priset, Årets Prestation, till sig själv. Det såg nästan ut som att pristagaren, landslagsledaren för U21 Håkan Ericson, ville ge priset tillbaka till Shahrzad.
Sedan att Zlatan blev utan något pris är också en plump i protokollet. Det hjälpte inte ens att han blev kongen av Köpenhamn. 
Annars var det en stilig genomförd gala. Några mil bättre än Guldbaggegalan. 
Om det inte varit för Shahrzad och Zlatan, hade jag gett Poppen ett fång rosor. 
Här får ni hela hennes dramatiska berättelse.Shahrzad hemsida.