Kaos med Gud-Midsommarfirandet i Lomma

 

Den infällda bilden är bossen för klassiska Folkets Hus i Lomma, Filip Åkerberg. Han har all min beundran. 

När Hagen lade ner sin midsommarstång för flera år sedan. Ja, då tystnade midsommarfirandet i Lomma. Midsommarafton 60 mil från Dalarna blev plötsligt tom i byn. Tystnaden spred sig över nejden. 

Inget kul alls. 

Då slog Filip Åkerberg näven i bordet, så folkdräkterna landet runt skakade. Han tog på sig rätta till det som gått fel med premiär förra året. 

Det kom gott om folk. 

I år kom ännu fler. 

Lommaborna hade fått sitt eget Dalarna. Även om majstången är så liten att den knappt syns i mängden. Högtalarsystemet sett sina bästa dagar. Folk kom från alla håll och kanter. Barnen hoppade och studsade. Allsång, grodor och mys på det. Mitt i röran träffade jag en bekymrad Filip. 

”Kaffet tar slut, bullar och kakor tar slut. Allt tar slut. Trångt om saligheten är det också,” säger Filip och skrynklar ögonbrynen. 

Kaos med Gud, skrev jag i rubriken. 

Det stämmer. 

Fast mysigt hade folk det ändå. 

Det regnade inte.

FOTNOT. Kaos är granne med Gud, är en berömd pjäs av Lars Norén. Jag sparade grannen. Om någon undrar.

 

Lommamöte i solen: ”Jag bad till Gud om att få dö”

Denna lördagen blev inte riktigt som jag tänkt mig. Min plan var att skriva lite om den massiva seglingstävlingen som arrangeras i helgen i Lomma. Fast toppa texten med kvällens massiva sångtävling(Mello) med magiska Loreen som etta. Slår Finland med tre cha cha cha. 

Nu blev det inte riktigt så. 

På Centrumtorget mötte jag en gammal bekant. En dam som sakta rullar fram mot 100 år. Hon brukar ha glädjen med sig. Vara pigg och glad. 

Inte så denna lördag med sommarväder. 

Hon var ledsen. Över ålderdomen som sliter ner henne bit för bit. 

För en tid sedan genomgick hon en operation. Nu hade läkaren ringt och berättat att hon måste opereras igen. 

”Jag orkar inte. Jag har bett till Gud om att få dö. Han verkar inte höra min bön. Jag får leva, men det är bra nu, sa hon med sorg i stämman. 

Vad svarar man på det? 

Svårt. Det gör ont. 

Ord som gör ont.

Jag försökte pigga upp henne med ett dåligt skämt. Hon log men skrattade inte. Ålderdomen kräver sin tribut, sanna mina ord. Mötet fastnade i mitt sinne. Följde med mig hem. Slutade som en märklig högmässotext. 

”Jag bad till Gud om att få dö.” 

Åtta ord som svävar runt mitt trötta huvud. Möjligen kommer Loreen till hjälp i kväll. Annars får väl min kvinnliga bekant och jag sjunga cha cha cha. 

Alltid något i evighetens namn.

 

Världen upp och ner i Lomma-kommunisterna sökte Guds hjälp mot SD i statsministervalet

 

Mellan varven blir världen upp och ner. Det var evigheter sedan bibeln försvann i det svenska politiska livet. Idag skulle väl ingen vettig riksdagsledamot åkalla bibeln som hjälp för lösa elkrisen eller vårdköerna. 

Däremot sökte plötsligt VPK:s ledare, Nooshi Dadgostar, hjälp av Gud Fader själv i kampen mot Jimmie Åkesson och hans parti. Det var i samband med Ulf Kristersson valdes till statsminister idag måndag. Dadgostar drog allt hemskt som Sverigedemokraterna, enligt henne, står för. Hon avrundade med Gud bevare oss. 

Jag blev genast klarvaken i TV-soffan. En kommunist söker hjälp av vår Herre Skapare? 

Det är sådant som piggar upp. 

Kommunisterna som har på agendan att utrota allt kristet. Nu plötsligt-Gud kom och hjälp oss. 

Inte ens KD:s ledare Ebba Busch med ett tungt religiöst ok i garderoben ropar efter Guds hjälp. Själv sjunger hon mer än gärna Robyns, Dancing On My Own, i TV. 

Det var Alf Svensson som på sin tid förtjust rev av en psalm. Ebba har noggrant städat bort allt tjafs om bibeln som partiet en gång i tiden hade som grundpelare. Den rollen har kommunisterna nu tagit över. 

Visst är världen upp och ner. 

I alla fall min lilla värld i Lomma.

För övrigt var det Petrus som varnade för att falska profeter och lärare vilseleder folket. 

Så nu vet ni det.

 

Vad gör du? Skådar GUD!

 

Herre min Gud. 

Var det inte så, att Tornväktaren i Ystad blåste en extra gång? Sankta Maria kyrkas klangspel kunde mycket väl klinga extra vackert? 

Gud själv visade i Bratislava, att man faktiskt kan gå på vatten. Jim ”Gotte” Gottfridsson kallas för Gud hemma i barndomsstaden Ystad. Handboll är nämligen religion i korsvirkesstaden. 

Jesus går på vattnet är också en passage i Nya Testamentet. Bara så ni vet. 

För visst var det ett under dunder vi fick uppleva i EM-matchen i handboll mellan Sverige-Norge (24-23). 

Visserligen satte Valter Chrintz den avgörande straffen, men det var Jim Gottfridsson eller Gud Fader själv som fastnade på näthinnan i nattens ljuva drömmar. 

Maken till kraftverk har sällan skådats på en handbollsplan. Han fick hela det svenska laget till slut sticka in sina ömma näsor i det ramstarka norska försvarsspelet. Det var en mäktig uppvisning. 

Jag fick omvandla bilden på matchens lirare till svart-vitt. Risken är annars att färgbilden brunnit upp. 

Så het var nämligen Gud från Ystad i Bratislava, Slovakien. Det kommer mera. 

Gud så härligt.

 

Färdtjänst-kaos är granne med Gud (kåserande text)

Färdtjänst, Färdtjänst gamle vän
Festligt att du lever än
Men du ser rätt krasslig ut
Snart hörs ditt sista tut

Vi som var med minns Stefan Demerts dänga för 50 år sedan. En protest mot Statens Järnvägars nedläggning av järnvägar. 

Jag bytte ut SJ mot färdtjänst. 

Det funkar sjunga det också. 

Jag har nämligen varit med den långa resan med färdtjänst. En utmärkt service. 

Om det fungerar, vill säga.

Redan för 35 år sedan hade jag färdtjänst några år. På den tiden fungerade det så, att man ringde och beställde en vanlig taxi. På plats visade man upp ett skrynklig papper. 

Intyget från kommunen. Funkade alldeles utmärkt. Sedan var det bara åka hur långt som helst för 5-10 kronor. 

Under 1990-talet påbörjades en omfattande omläggning. Patienterna skulle allt mer vårdas i hemmen. Långvårdsklinikerna och Ålderdomshemmen lades ner. Hemtjänsten bygges upp. Taxis färdtjänstuppgift blev betungande. Landstingen tog över. Fordon köptes in. En helt ny organisation såg dagens ljus. 

Dagens ljus blev också dagens mörker. 

Problem uppstod. 

Inte minst kostnaderna drog iväg. Patienter glömdes bort m m. Det blev stökigt. Då kom någon på den lysande idén. 

Varför inte lägga ut färdtjänstbeställningen till ett land i Afrika? Små löner. Pengar att tjäna. 

Det lät som en sketch av Hasse&Tage. 

Därför ringde jag i november 2014 ner till Dakar i Senegal, Afrika-se vinjettbilden. 

Frågade som svensk jag är, hur vädret var. 

”Varmt och skönt,” kvittrade en ung kvinnlig röst i mitt öra. Kände mig korkad. 

Det var ändå varma heta Afrika. Dessutom kom svaret på utmärkt svenska. 

Färdtjänsten fungerade utmärkt. 

Numera ringer jag färdtjänst i Sverige. Glöms bort mitt i natten och får lifta hem. 

I veckan möttes jag också av beskedet. 

”Ring inte hit. Vi har kraftiga förseningar.” 

Färdtjänst-kaos är granne med Gud.

Passar det också.

 

 

Anders Tegnells tio Guds bud i kampen mot covid-19

 Bibelns tio budord känner de flesta till. I alla fall vi som är lagrade som ett gammalt gott vin. 

Få av oss minns däremot, de tio befallningar som Gud gav till Mose på Gamla testamentets tid. Skrevs bergfast ner på stentavlor. 

Lagens tavlor. 

I vårt avkristnade land har vi i stället fått Folkhälsomyndighetens tio budord i kampen mot covid-19. 

Gud fader i Anders Tegnells skepnad, rabblar dygnet runt tio Guds bud till oss alla som förvandlats till Moses. Folkhälsomyndigheten med Tegnell i spetsen har inte numrerat sina råd. 

Det gjorde jag. 

Det blev tio Guds bud som i bibeln. 

Märkligt, så säg.

Här hela härligheten i modern tappning:

 

          1. Stanna hemma även om du bara känner dig lite förkyld.

2. Har du nytillkomna symptom på covid-19 som inte går över inom ett dygn bör du kontakta 1177 för att se vad som gäller i den region där du bor för att lämna prov för covid-19, förutsatt att symtomen inte kan förklaras av andra sannolika orsaker så som känd allergi, migrän eller spänningshuvudvärk.

3. Tvätta händerna ofta med tvål och vatten, i minst 20 sekunder.

4. Håll en armlängds avstånd till andra både inomhus och utomhus.

5. Om det är möjligt, färdas på ett annat sätt än med allmänna färdmedel eller kollektivtrafiken, till exempel gå eller cykla.

6. Välj ett färdmedel där du kan boka plats eller ett där du kan undvika trängsel.

7. Håll avstånd till andra på bussen, tunnelbanan, spårvagnen och andra allmänna färdmedel.

8. Undvik att delta i större sociala sammanhang som fester, begravningar, dop, kalas eller bröllop. När det gäller begravningar har Svenska kyrkan och Myndigheten för stöd till trossamfund information om hur dessa kan genomföras för att förhindra smitta av covid-19.

9. Håll avstånd till andra på idrottsplatser, badhus och gym och undvik att byta om i allmänna omklädningsrum.

10. Hosta och nys i armvecket. Undvik röra ögon, näsa och mun. 

FOTNOT. Budorden kan komma ändras över tid av Folkhälsomyndigheten. Skärpta råd i mer än hälften av Sveriges 21 regioner (10.11.20).

Diskbråck-gammal skåpmat

Det är egentligen inte mycket att orda om. Ändå ordar jag på som om det vore Guds egna ord jag vill förmedla. Det är ju trots allt söndag med högmässa och allt som där hör till. 
När jag i morse satt på duschstolen, jo, gamla gubbar behöver en sådan tingest, i morse slog blixten ner. 
Ljudlöst gick mitt gamla fina pålitliga diskbråck upp. 
Hela jag gick däremot ner i pinans oändliga hav. 
Efter mycket om och men och aj som fa..i.., lyckades jag krångla mig fram till räddningsplankan-rollatorn. 
Jag har skrivit om mitt diskbråck förr på bloggen. 
Tjatigt? 
"Vem är egentligen intresserad av att läsa om ditt gamla diskbråck, Rockbäck?"
Ja, säg det. 
Ingen naturligtvis.
Gammal skåpmat.
Det är bara till att sluta läsa denna text, framställd i pina som jonglera med glödande kolbitar. En gång kallade jag det för, ”Rumba i engelska parken”. Denna gången som minst två sväng om i parken. 
Framfall av inälvor som synonymordet till bråck lyder. 
Jag har larmat Josefin, kiropraktiker i Lomma. Är alltså under hennes behandling. Det har jag också berättat om tidigare. 
Roligare alternativ läsning en annan dag.
Skåpmat, var ordet.
FOTNOT. Bilderna från ett tidigare blogginlägg. Delvis omgjorda.

Total lycka

”Lyckan kommer, lyckan går. Lycklig den som lyckan får.” 
En ramsa som jag läste som liten rar Gosse. 
Mer än 60 år senare läste jag i dag åter detta klassiska barnrim. 
Tro nu inte det var lätt att hamna i denna sällhet. 
För en tid sedan testade min lungfunktion. Den var usel. Endast 52 procent fanns kvar av mina lungor. 
Det fick bli röntgen. 
Oro. 
Har man en gång i tiden överlevt en komplicerad njurcanceroperation, kan man tänka sig det värsta scenariot. 
Jag kände mig inte död, men nästan. 
Nu väntade jag på det tunga beskedet. 
Ännu större oro. 
Doktorn lovade ringa mig. Ge svaret på lungröntgen. Till slut orkade jag inte vänta längre. 
I morse ringde jag själv. Fick tala med Åsa, en sjuksköterska. Denna underbara människa lovade fixa biffen. 
En halv timme senare ringde hon med beskedet: 
”Lungorna är helt bra. De säckade samman efter ditt tuffa år. Nu kommer de att återhämta sig fullt ut.” 
”Jag älskar dig, Åsa”, skrek jag rakt ut av glädje.
Klockan exakt 09.50.
”Lyckan kommer, lyckan går. Lycklig den som lyckan får.” 
I dag blev lyckan min. 
Gud som haver, så lycklig jag är. 
Svårare än så här, är det faktiskt inte att få uppleva riktig LYCKA!
Ja, OK då.
Tack!

Trängsel i Paradiset

Det har uppstått ett problem, det talas tyst om: trängsel i Paradiset. 
På 1960-talet sjöng Jan Sparring i Hylands Hörna; 
”Han har öppnat pärleporten så att jag kan komma in.” 
Det blev ett himla liv ute i stugorna. Så där kunde man väl inte sjunga i TV: om Gud, religion och pärleportar? 
Jo, det kunde man allt. 
I alla fall Jan Sparring (1930-1992) som blev något av en religiös folkhjälte. 
Fick t o m åka runt bland landets Folkparker och öppna den där pärleporten. Det gav ordentligt med klirr i den gudomliga kassan. 
För 50 år sedan var det så gott som folktomt i Paradiset. För Jan var platsen Gudagott att drömma om. Den religiösa sången flödade ymnigt över landet. (texten fortsätter efter bilden)

Det tycktes endast vara Jan Sparring med trosfränder i Filadelfia som hade förmånen att kunna få slinka in genom pärleporten. 
I dag är läget ett helt annat. 
Det råder trängsel i Paradiset. 
Pärleporten har utrustats med svängdörrar: självmordsbombare, terrorister som gärna ser sig bli skjutna till döds. 
Det finns enbart ett syfte. 
Få komma till Paradiset. 
Den eviga dvalan med guld och gröna skogar. 
Ett himmelskt liv. 
Själv föredrar jag en hängmatta i ett verklighetens eldorado.
Själva livets paradis.
FOTNOT. Allt behöver inte stämma med historien, men det mesta.  

Blodbad i Paris-TERRORATTACK mot journalister.

Det nya året 2015 skulle hinna bli sju dagar gammal, innan världen skakades av den första allvarliga terrorattacken. 
Den franska satirtidningen, Charlie Hebdo, i centrala Paris, attackerades vid lunchtid av minst tre beväpnade män med automatvapen. 
10 journalister, fyra av dessa var tidningens berömda tecknare, samt två polismän dödades. Det är vad som kommit fram, när detta skrivs. Flera personer är skadade. Några allvarligt. 
”Det här är en ytterst allvarlig attack mot pressfriheten”, sa Christiane Amanpon på CNN. Satirtidningen, Charlie Hebdo, är berömd för sina skarpa teckningar mot bland annat IS (Islamiska Staten). Förövarna var också svartklädda. 
Just nu pågår en intensiv jakt efter terroristerna i Paris. 
Det nya året lyckades alltså bli sju dagar gammalt innan helvetet bröt ut. 
Var det inte Gud som vilade på den sjunde dagen? 
FOTNOT: SVT visade skidor. I båda kanalerna. Byt jobb! Tack CNN, för att ni finns.

MFF-bragden: Rapport från en TV-soffa

Enligt bibeln sänder Gud sina straffdomar över folket. 
Jag måste ha levt ett väldigt syndigt liv. 
Den allvarliga olyckan jag råkade ut för den 3 april stoppade mig. Jag tvingades följa matchen mellan MFF-Olympiacos hemma i TV-soffan i Lomma. 
Värre straff än så, kan icke en son, född av Guds moder, råka ut för. 
Rena rama straffbataljonen. 
Resten av familjen var naturligtvis på matchen. Fick uppleva miraklet på plats. 
Malmö FF skrev fotbollshistoria. Slog den grekiska mästarklubben med 2-0 i Champions League.

Hustrun kom hem efter matchen. 
Hes som Louis Armstrong. 
Trycket på arenan formidabelt. 
Trycket i TV-soffan som en lerig skyttegrav i första världskriget. 
När Markus Rosenberg gjorde 1-0 i första halvlek, skrek jag försiktigt. Precis så högt som en förtappad sate skriker ut sin nöd. För en utomstående lät det naturligtvis beklämmande. 
När så Markus Rosenberg slog in 2-0 i slutet av andra halvlek, inträffade något förunderligt. Herren hör bön.
TV-soffan exploderade.

Ja, hela rummet fylldes av ett ljusblått sken. 
Lampan i fönstret förvandlades till en förbannad bengalisk eld. 
Och nu skrek jag. 
Rakt ut. 
Allt vad mina stämband bar. 
Jag kände mig tokigt glad. 
Ville krama hela världen. 
Fick nöja mig krama termosen med en skvätt kaffe kvar. Lika sunkigt som den grekiska ekonomin. 
Malmö har fått sin egen Gud bland de grekiska gudarna. 
Markus Rosenberg. 
Själv ber jag till vår Herre Skapare om nåd. Måtte det även gå vägen mot Juventus och Atletico Madrid. 
Amen.

Lycka är att få klippa ner en jasmin

Det kanske kan tyckas löjligt; att bli lycklig över att få klippa ner en jasminbuske i februari. Det är väl inget märkvärdigt med det, tänker du. 
Helt rätt. 
Det är inte alls något märkvärdigt med att tukta en tämligen vanlig sketen buske. Är man frisk och kry, så är det t o m lätt som en plätt. 
För mig var det trots allt en stor lycka att få kapa Täppans jasmin. 
Låt mig förklara. 
Precis på dagen för ett år sedan råkade jag ut för en allvarligt olycka. Det hade kunnat gått åt helvetet. Föreställningen varit över.

På grund av en neurologisk sjukdom som en tumör förorsakat, har jag ingen djupare känsel. Min fötter i stort sett utslagna. Benen sådär osv. 
Kommer jag i obalans kopplar inte hjärnan på grund av den saknade djupare känseln. Signalen om att kroppen är i obalans finns helt enkelt inte. Resultatet blir att jag faller handlöst. 
Bakåt eller framåt. 
Precis på dagen för ett år sedan inträffade just detta. Jag föll handlöst bakåt och slog huvudet i en trappavsats gjord av sten. 
Tuppade av. 
Blod. 
Hål i huvudet. 
Ambulans. 
Akuten i Lund. 
Jag hade en enorm tur. Resultatet blev en kraftig hjärnskakning. 
Det har tagit mig i stort sett ett år att komma tillbaka. Hyggligt i alla fall. Skräcken att falla finns där alltid. 
Förstår ni mig bättre nu, när jag säger att det var en ljuvlig lycka att själv kunna klippa Täppans jasmin? 
Till sommaren blir den åter frodigt grön med tusentals små vita blommor.
”Lyckan kommer, lyckan går. 
Den Gud älskar, lyckan får” 
FOTNOT: Inlägget på bloggen om olyckan. Klicka HÄR!