Den här bilden kniper: glada skrattande barn som badar i en vattenfylld grop med asbest. Jodå, jag vet.
Blöt asbest dammar inte.
Däremot hör det till att badande barn får en och annan kallsup.
Och då.
Dessutom.
Kan du utgå från att ovanför deras huvud vilar ständigt ett dammoln av asbest.
Asbest som bröts i ett öppet dagbrott av Ethel Asbestos i södra Rhodesia (nuvarande Zimbabwe).
Lommaföretaget köpte även en stor aktiepost i gruvföretaget. Blev en viktig delägare. Den unika bilden av ett asbestbad hittade jag bland mina gömmen i en 50-årig jubileumsskrift som Skandinaviska Eternit AB i Lomma gav ut 1956.
Bilden av de badande barnen har aldrig tidigare blivit publicerad. Det är svårt komma förbi bilden. Ens tankar far i väg.
Hur gick det sedan för de badande barnen?
Förmodligen jobbade de redan då med bryta asbest till Lomma.
Badade av sig dagens damm.
Stojade och lekte som alla barn gör.
I jubileumsskriften från 1956 finns inte ett enda dammkorn.
Alla bilderna glasklara. Trots arbetet med framställningen av eternit var ett otroligt dammigt hantverk.
Framtiden såg storslagen ut.
Bilden av ett välmående företag under ständig utbyggnad målas upp. Lomma styrande män gnuggade händerna av förtjusning och sa jag och amen åt allt företaget ville ha.
Säg den lycka som varar.
I början av 1970-talet kom rapporter om att anställda blev sjuka och dog. Det blev mycket käbbel om dammlungor. Det började faktiskt bland stenhuggarna i Bohuslän (mer om stenindustrin en annan gång).
1976 förbjöds asbest i Sverige.
Året efter fick fabriken i Lomma slå igen.
I dag finns det en lista på sjukdomar orsakade av asbestexponering:
asbestos, pleura plack, diffus lungsäcksförtjockning, lungcancer, mesotheliom samt elakartade tumörer (Wikipedia).
Visste man inte redan 1956 att arbetet var hälsovådligt?
Naturligtvis visste företagsledningen det.
Annars hade de varit blinda, döva och inte kunnat läsa.
Det kom redan på 1930-talet larmrapporter och tidigare än så, om hur farlig för hälsan asbesthanteringen var.
Ledningen i Lomma brydde sig inte. Det fanns fina pengar att tjäna. Därför gömdes alla larmrapporter undan. Till och med den egna utredningen från 1963.
Jubileumsskriften här nedanför fick redan 1956 en inramning av sorgflor.
Det var som en signal om en framtid som ingen hade en aaaning om.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar