Genom åren provade jag olika schampo vid hårtvätt. Till slut blev jag så omsorgsfull, att även en miljöpartist blivit grön av avund.
Inget hjälpte.
Ärligt talat brydde jag mig inte så mycket utan kliade på. Så farligt upplevde jag det inte.
I mars i år accelererade plötsligt klådan. Den spred sig allt mer från topp till tå, om Herrskapet förstår vad jag menar.
Med en klåda som tusen myggbett remitterade mig dr Risk på Vårdcentralen i Lomma till Hudkliniken i Malmö. Där togs ett vävnadsprov (biopsi) av dr Luu. En dag i början av augusti ringde dr Luu mig och berättade att jag fått eksem av en kopierad medicin.
Jag skulle genast inleda en behandling med ultraviolett ljus, en s k supergrill. Alltså samma ljus som Malmös dricksvatten ska behandlas med.
Tre gånger i veckan grillades jag.
Först i november efter 36 effektiva behandlingar var jag färdig.
Eksemet borta på kroppen. Den förbannade huvudsvålen som skyddar min ömtåliga hjärna kliade fortfarande.
I går var jag på återbesök på Hudkliniken i Malmö. Nu fick jag träffa dr Fatima. Hon checkade av min digra medicinlista. Slog fast:
”Du tar ACE-hämmare för högt blodtryck, Renitec och Enalapril”.
Det kunde jag inte neka till.
Har tuggat i mig detta sedan 24 år tillbaka.
”Det kan ta mer än tio år innan den ger sig till känna som eksem. Prata med din blodtrycksläkare. Medicinen måste bytas ut.”
Dr Fatima log förtjusande.
Jag tänkte på huvudsvålen som började klia för många år sedan.
Där satt den.
När jag kom hem ringde jag så dr Anna-Lena (nej, inte min hustru) på Njurmedicinen i Lund. Medicinen plockades genast bort. Ersattes med en kraftigt högre dos av en annan sort blodtrycksmedicin jag redan tar en liten dos av.
Vi får se hur den här resan slutar.
Deckaruppgiften känns inte riktigt klar.
En risk är att blodtrycket far i taket och jag med den.
Bäst i resan har varit supergrillen. En bit av Kanarieöarna fastnade över hela herr Rockbäck. Ja, ni förstår vad jag menar.
Charmigt brun.
Något kul får man väl ha.
.jpg)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar