Det händer mycket i vår omvärld.
Nu senast en ambassadör som blev skjuten i Ankara.
Långtradaren som plöjde in i en julmarknad i Berlin med många dödade och svårt skadade.
Ruggiga saker.
I det dagliga myller av nyheter som väller över oss, poppar det också upp ett och annat guldkorn. Dessa, ack så viktiga nyheter, får numera inte ens en notis.
Min gamle kollega på Kvällsposten, Ulf R Johansson, äger en bredd som journalist som ytterst få förunnas.
Ja, jag vill påstå att den varianten av journalister inte längre skapas. Trots multijournalister, Google, sociala medier samt tusen saker till att gräva i lyder dagens kall: alla ska bli en ny Janne Josefsson.
Det blir mest skit av det.
Då sitter Ulf R Johansson som jag och knåpar i stillhet med sin blogg-Cassiopeiabloggen. Det handlar om rymden, Gott Folk. Denna oändliga tillvaro.
Ingen kan skriva om detta mysterium som Ulf R. Han är Svensk Mästare på det. Mitt i julruschen avslöjar han att den danske astronomen, Tycho Brahes (1546-1601), kvarlever som grävdes upp 2010 innehåller guld.
Jag har väl aldrig hört på maken.
Är vi Gubbar som hankar oss fram med våra medicinburkar, i själva verket vandrande guldgruvor?
Ja, mina söner blir i vart fall glada över beskedet.
God Jul, Ulf R Johansson.
FOTNOT. Här kan du läsa mer om guldfyndet.
onsdag 21 december 2016
Julens avslöjande: Guld i gamla gubbar
Etiketter:
ambassadör skjuten,
Ankara,
astronomisk julhälsning,
avslöjande,
Berlin,
Cassiopeiabloggen,
döda,
guld i gubbar,
Journalist Ulf R Johansson,
långtradare,
Tycho Brahe
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar