Ja, så är det faktiskt.
Hör man nu till de lyckliga som har en samling verkligt goda vänner, så var rädd om vänskapen.
Vårda ömt som det är en runsten från vikingatiden.
Minst.
Själv har jag efter min olycka 2014 varit en usel runsten. Jag har varit-och är delvis fortfarande-väldigt självupptagen i kampen tillbaka till livet.
Det är som man dräneras. Ingen kraft kvar.
Du förvandlas nästan till en kuf som sitter och ruggar i ett hörn. Asocial är ett annat ord. Trots att du har vänner som ger all tänkbar stöd åt sin havererade runsten, är det svårt nå fram genom all sly och bråte som gömmer klenoden. (texten fortsätter efter bilden)
Nu har jag fått min egen runsten att ta hand om.
Bilden här ovanför är min lekkamrat Leifs knä. Jag skrev om det för en tid sedan i samband med gossen Samuels knäskorpor.
Om ni bara visste hur jag fick tjata på Leif, att söka hjälp på Vårdcentralen.
En sådant allvarligt hyvlat knä ska man icke vårda själv.
Nu är Leif en av världens 100-tals miljoner s k Google-doktorer. Kunskap hämtas också från läkarböcker, från anno dazumal.
Min runsten var en osedvanlig hårdnackad typ. Jag fick tjata i dagar innan Leif kastade in handduken.
Till slut blev det Vårdcentralen och ett rejält medicinsk bandage-bilden till höger-som ICKE går att köpa på Apotek.
Nu försöker jag få min runsten fatta, att det här har sin tid.
Jag strider mot flera 100 miljoner Google-doktorer.
Kampen pågår.
Var rädd om din runsten, säger jag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar