Jag hade glömt bort hur det var att gå på fotboll. Under 834 dagar har jag tvingas följa mitt lag MFF från TV-soffans bekväma värld-se inlägget här nedanför.
Jag har blivit bortskämd med all tänkbar service från den suveräna TV-produktionen från de allsvenska matcherna.
En omtanke om oss TV-tittare som jag numera ser som självklar.
Efter 834 dagar efter en olycka med svåra inre skador som höll på kosta mig livet, så satt jag där äntligen igen på min plats på Swedbank Stadion, matchen MFF-Örebro SK.
Jag fick en mindre chock.
Borta var all omtanke om oss i publiken. Vi var ett samlat pack på över 17 500 åskådare som absolut inte bjöds någon som helst service.
Jag kände mig verkligen bortglömd av Svenska Fotbollförbundet och Malmö FF.
En Ramlösa kostade 30 spänn. Utan kork. Den skruvades av.
Jag, 70 år i sommar, stämplades som huligan.
Flaskan med kork kunde jag nämligen använda som vapen. Mina två kryckkäppar brydde sig däremot ingen om. Det-om något-är ett livsfarligt vapen.
Det hjälpte inte ens att jag har den bästa platsen med det dyraste årskortet. Jag är lik förbannat en huligan.
Nästa gång gör jag som mina bänkgrannar.
Tar med mig en egen kork hemifrån.
Skäms MFF och Svenska Fotbollförbundet.
Rött kort.
Med sorgkant.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar