Jag tackade nej till ambulansen-musiken gav mig livet tillbaka

 

Först. 

Gör aldrig som jag. Tacka nej till ambulansen när läkaren vill skicka iväg dig till sjukhuset. 

Vårdcentralens läkare, Silvia(bra namn), i Lomma hade fått en bångstyrig patient i vårdrummet. Jag drabbad av svår yrsel. Körde rakt in i Vårdcentralen. Kunde inte ens stå upp. Fick omvårdnad och tester sittande i min el-scooter. Något knepigt läge. 

”Kan inte utesluta kristallsjukan. Tror mer på du fått en inflammation på balansnerven. Men för vara på den säkra sidan, vill jag skicka dig med ambulansen till sjukhuset för en röntgen, CT-skalle. Så vi kan utesluta att du fått en stroke.” 

Sa alltså Silvia med stor empati. 

”Nej,” svarade jag. 

”Orkar inte längre. Har nått vägs ände. Jag löser det ändå. På något vis måste det gå.” 

Den här yrseln flög på mig. 

Kom från ingenstans. 

Det blev till ett helvetes kattrakande. Några veckor tossig i huvudet. 

Yr värre än en hönsgård full med yra höns. Det är så här man mår apa när hönsen slutat värpa, mina vänner. 

Då satte jag på mina hörlurar och kopplade in Gipsy King av spansk/romani bakgrund. Gillar deras musik högt och rent. Deras Bamboléo och Volaré blev en tuff nöt och knäcka för min yra skalle. 

Yrseln har nämligen börjat vika ner sig. 

Nu kan jag stå upp igen. Tar mig försiktigt fram några meter med rullatorn. Lyckas skriva dessa rader, någorlunda begripligt. Livet ler åter mot mig. 

Jag sjunger med Gipsy King. 

Tack också till alla-och ni är många- som hört av sig. Det värmer. 

Jag älskar er alla. 

Nu får vi se hur morgondagen blir.

Det vet ingen.

 

Kaffegök fällde Slaktaren i Lomma

 

Kaffehalva, kask, Uddevallare, kaffekask eller gök. Kärt barn har många namn. 

I Spanien heter kaffegöken carajillo. Fast då med inhemsk spansk konjak. 

Inte helt fel det heller. 

Nu var det så att jag befann mig med familjen på restaurang Slaktaren i Lomma. Efter vi frossat ryggbiff, oxfilé och den spanska grisen iberico bellota pluma, var vi så framme vid desserten créme brulée och chokladtryffel. 

”Önskas kaffe till,” frågade den rara servitrisen. 

Det gjord det. 

Då flög fan i mig. 

Jag beställde klassiska kaffegöken till mina söner (vuxna, går mot 50 år). Göken var inget 1970-talisterna pysslat med. Frågande blickar.

För inte tala om servitrisens tomma blick som sökte hjälp av bartendern Simon i baren en bit bort. Förstod att även han var satt ur spel. 

En kaffegök hade han aldrig fått beställning på. Pancho Fierro, färskpressad citron, socker, äggvita och bitters. Inga problem, men en kaffegök? 

Där fälldes Slaktaren till marken. 

Jag fick förklara så gott det gick. 

Det ska vara renat i kaffet samt vid behov en sockerbit till. 

Renat fanns inte. Simon slog vodka i kaffet. 

Sockerbitar fanns inte. 

Endast strösocker. 

Lite jobbigt dricka på bit med strösocker i truten. 

När jag fick notan stod det två 4 cl Irish Coffee för 260 spänn. Den klart dyraste kaffegöken jag någonsin beställt. 

Här nedanför göken i glas till vänster och enbart kaffe till höger. Fast egentligen borde kasken vara i samma kaffe(kopp/mugg). Skål på det.

 

 

Paul McCartney 80 år-så kom Beatles till Sverige (jag var med)

 

I Strömsbergs Brukshandel i norra Uppland satt jag en ljummen sommarnatt 1963 med några kompisar. 

Drack Trocadero som då var en ny läsk. 

Lyssnade på Radio Luxemburg i en dammig liten radio med burkljud som öste ut rocklåtar. Sveriges Radio/TV vägrade nämligen spela ungdomens musik på den tiden. 

Sorgligt men sant. 

Plötsligt exploderade vår ångradio. 

Please Please Me, ekade bland affärens mathyllor. Följdes upp med fler häftiga rocklåtar. 

Ett nytt band hade sett dagens ljus. 

The Beatles! 

Bandet slog direkt knockout på oss ungdomar. Jag minns precis vad vi skrek rakt ut: 

”Det var det jävligaste.” 

Något liknande hade vi aldrig hört. 

Elvis Presley hade vi lämnat bakom oss. Hans låtar dog liksom efter lumpen i Tyskland. Ersattes också med löjliga filmer. Nu kom något helt nytt som förlöste den insomnade rock'n'rollen. Vi jublade så mjölken surnade. 

Det var tider det, mina vänner. 

Och så fyller geniet, Paul McCartney, 80 år idag den 18 juni. Den där gången för snart 60 år sedan kunde vi aldrig tro få uppleva det. 

När bandet senare på hösten turnerade i Sverige skrev Nya Wermlands-Tidningen att bandet spelade "amatörmässig hambo". 

Tjoho! 

Grattis geniet.

 

Därför firade jag min namnsdag Axel

 

Moster Greta bodde under sin livstid i Strömsberg. Ett av dessa berömda vallonbruk i norra Uppland. 

Hon var gift med skogshuggaren Martin (dog 1975) som var bror(!) till min morfar Axel som gick bort julaftonen 1943. Det är efter honom jag heter Axel. 

Greta och Martin underbara människor. Vi älskade verkligen varandra. 

Moster Greta som gick bort för mer än 40 år sedan, hade som andra namn Margareta med namnsdag den 20 juli. Då slogs det på stort. 

Avsevärt viktigare än födelsedagen. 

Det bakades sju sorters kakor i stugan. Kokkaffet puttrade. Moster Greta sjöng gärna för gästerna. Morbror Martin tog sig några raska supar ute i vedboden. Det var ett namnsdagsfirande som fick skogens folk att trivas. 

Ett stort tack till alla som hörde av sig på min namnsdag Axel. Själv tänkte jag mest på min morfar Axel i Rocknö som jag aldrig fick träffa. 

Det är sådant som svider.

Tack igen alla Facebookvänner.

Skickar er mina tankar från Lomma.

Lomma kapades på Facebook med porr

 

På Facebook finns en seriös hemsida som kort och gott heter Lomma. Den har några tusen medlemmar. 

Man skriver: 

 

”Lokala aktiviteter, evenemang, kultur & nöje, erbjudande, efterlysningar och annan lokalförankrad information av alla dess slag är välkommet i detta forum.

Alla människors lika värde gäller i denna grupp samt att vi håller god ton.”

 Det är så det också fungerar. 

Tills efter lunch idag. 

Jag bjöds in till sidan. En medlem i Lomma hade skapat ett evenemang, Datum 21. 

Så jag blev nyfiken. Värt att kolla. I stället dök en porrsida upp. Mindre kul eller hur kul som helst. Beror på hur man ser det. Jag har anmält tilltaget till en av hemsidan Lommas administratörer. 

Porren är nu bortsopad och blockerad. Föredömligt snabbt jobbat. 

Sorgligt att detta får pågå år ut och år in. Här är Facebook en tandlös tiger.

(Glad uppdatering i slutet) Håll alla tummar för Allsång Lomma ikväll-onsdag!

  

Rent vädermässigt har vi en lurig start på sommaren 2022. Solen skiner och i nästa sekund bjuds vi på ösregn. Därför håller vi tummarna för allsångsfesten på Amfiteatern mellan klockan 19.00-20.15. 

Gratis är det också. 

Det vore sorgligt om vädergudarna ställer till det. 

Om jag själv kommer och sjunger? 

Jodå, jag gillar sjunga. 

Frågan är bara om hälsan står mig bi. 

Annars kan jag nog riva av Kalinka på ryska. Om det nu inte vore för det där förbannade kriget. 

Så här skriver Lomma kommun på sin hemsida om kvällens sångfest:

 

”Välkomna till Allsångskväll tillsammans med artisten och allsångsledaren Tommy Wallström, den alltid leende strandsångaren från Vocal Six som har sjungit på scener och konserthus över hela världen. 

Sommarkvällen kommer fyllas med allsång och musikaliska nummer från inbjudna gästartister från både när och fjärran. Medtag gärna solstol, filt och en egen god picknick.

Medverkande: Tommy Wallström, Anders Juhlin och Tea-Louice Beurling

Allsången arrangeras av Seaside singers i samarbete med Lomma kommun.”

 

UPPDATERING (hur slutade det)

Solen sken. Mycket folk. Sången seglade ut över Lommabukten. Hamnade i Köpenhamn. Succé! Ny allsång nästa onsdag.

 

Stoppade i mig 20 bananer i medicinskt syfte

 

Idag är det måndag. 

Eftersom det är måndag hela veckan, kan jag berätta om torsdagen i förra veckan. Det handlar alltså om torsdagsbananer hela veckan. 

Jag fick i mig 20 stycken i röda rappet. I medicinskt syfte för inför en grav hjärtåkomma. 

Så här gick det till. 

Jag vacklade svårt sjuk in på Ankomstavdelningen på det stora sjukhuset i Lund. Mitt hjärta tickade Gud som haver. Och lite till. 

Hjärtflimmer kallas det också för. 

Nu skulle det rättas. 

Några hundra volt skjuts in i kroppen. Då sövs man först ner av en narkosläkare. Innan dess tas prover. 

Det visade sig att mitt kaliumvärde var så lågt att läkaren skrynklade ögonbrynen av bekymmer. 

”Du har för lågt värde för vi ska våga behandla dig,” sa han och tog ny sats: 

”Vi rättar till det. Här får du fyra tabletter kalium. Det innehåller kalium som äta 20 bananer.” 

Jag sköljde ner mina 20 bananer med hjälp av lite vatten. Sedan var jag redo för match med mitt hjärta som insats. Det gick vägen. 

Hjärtat tickar åter rätt. 

Jag återvände till bananrepubliken Sverige med ett leende. Eftersom det är måndag hela veckan blev det en bra torsdag i förra veckan. 

Det var elfte gånger jag fick en elkonvertering som det heter. Fast första gången jag behövde stoppa i mig 20 bananer. Bilden här nedanför är en illustration till hur det går till. 

Foto: Geir Otto Johansen