Arne Hegerfors sågar Kvällsposten längst fotknölarna

Läser en fantastisk artikel om och med Arne Hegerfors i Offsides senaste nummer. Arne som de senaste åren drabbats av både hjärtinfarkt, stroke och hjärntumör. Inget minne av gårdagen, men minns så mycket annat av sitt tidigare spännande liv som stjärnkommentator i SVT. 
Ett glädjefyllt rikt liv i sportens värld. 
Debuten som sportreporter på Kvällsposten för ca 55 år sedan sitter däremot kvar som en tagg. Arne hamnade bland ett gäng tuffa reportrar som då ansågs utgöra landets bästa sportredaktion. 
Här fanns bland flera andra, sådana kanoner som mästerkrönikören, Birger Buhre, och landets ledande fotbollsskribent, Thure Isacson. 
Inga lätta grabbar att tampas med. 
Arne Hegerfors berättar i Offside. 
Jag citerar: 
”Du anar inte vad jag vantrivdes. Från dag ett. Det var ett så hårt klimat. Man sa håll flabben till varandra stup i kvarten, det var grövre grejer än så och det var inget jag var van vid. Det var ingen kamratskap. Efter en månad sa jag upp mig. Tack och Hej, sa jag. Det var det bästa beslut jag tagit.” 
Det gick som vi vet bra för Arne ändå. 
Han hamnade först på radiosporten, för att sedan bli kung med tur på SVT. Resten är som sagt var historia. 
Fast salvan mot Kvällsposten är en stjärnsmäll. 
Efter att själv jobbat som journalist på Kvällsposten, förstår jag Arne. Det rådde överlag en egendomlig förtätad dryg stämning på tidningen. Något jag aldrig tidigare upplevt på varken Arbetet, GT i Göteborg eller andra publicationer jag varit på. 
Även om alla inte stup i kvarten älskade varandra, så har det varit en betydligt mjukare atmosfär. 
Jo, jag förstår Arne Hegerfors till en viss del, i alla fall. 
Fast det var på den tiden Kvällsposten var, just det, Kvällsposten. En vass tidning på väg upplagemässigt åt rätt håll.
Här nedanför klipp från Offside med Arnes kommentar om tidningen.

Flygande familjen från Lomma-i Talang på fredag

Luftakrobatik i den högre skolan. 
På bilden här ovanför mamma Anna, Hannes 6 år, Hugo 9 år och pappa Jimmy Andersson. Tidigare har vi sett mamma och pappa utföra hissnade luftakrobatik i Lomma hamn. Nytt för i år, är att sönerna Hannes och Hugo ingår och kompletterar, The Flying Family. Ni kan se Lommafamiljen uppträda i Talang i TV4 på fredag klockan 20.00. 
Mamma Anna och pappa Jimmy är professionella i branschen sedan 2002. Världen är deras arbetsplats. 
Sönerna har för det mesta varit med som åskådare. Sakta men säkert har de fått testa sig fram, i luftakrobatikens minst sagt avancerade skola. 
Nu är de mogna ta steget fullt ut. 
Därför blir det något av premiär på fredag för, The Flying Family, i det populära programmet Talang. 
Jag själv älskar den här typen av artisteri. 
Det är något helt annat, än gympalektionerna i skolan.
Gissa om hela Lomma kommer hålla tummar och tår för familjen Andersson.
Swing it, Hannes och Hugo!

Lomma Vårdcentral slår till mot coronaviruset

När jag idag besökte Lomma Vårdcentral, möttes jag av ovanstående plakat, innan jag ens kommit innanför dörrarna. 
Texten glasklar: 
”Om du vistats i Wuhan eller närliggande städer i provinsen Hubei, Kina, senaste 14 dagarna och söker för luftvägsinfektion och/eller feber: Gå inte in på mottagningen! Ring på ringklockan eller ring telefonnumret ovan.” 
Det där var ord och inga visor. 
Plötsligt kändes det som det farliga kinesiska viruset hamnade i mitt knä. Kom mig så nära, att jag nästan kunde lukta på skiten. Trots det är över 1068 mil mellan Lomma-Wuhan i Kina. Med bil, vill säga. 
Det skulle ta, minst, 127 timmar och 2 minuter, att färdas. 
Kändes obegripligt obehagligt nära. 
En sköterska inne på Lomma Vårdcentral upplyste mig klockan 13.00 under måndagen, att inget fall har rapporterats. 
Det var väl för väl, i alla fall. 
Jag undrar vad den där märkvärdiga kinesiska ambassadören i Stockholm, har att säga om saken. 
Han kanske vill att landets vårdcentraler tar ner skylten. 
Hur som helst, så har han tystnat. 
Det skulle till ett kinesiskt virus, för få honom hålla klaffen.
FOTNOT. Någon inom sjukvården, lämpligen Region Skåne, har stavat fel till coronavirus. Det blev av bara farten ett borttappat r, coronavius. Folk fattar säkert ändå.

Mello från Linköping-Robin Bengtsson vinner

Jag har smyglyssnat på kvällens bidrag, när första deltävlingen drar igång. Robin Bengtsson med, Take a chance, tar hem kvällens pott. Det finns en höjning i låten som jag gillar.

Fast Robin får en tuff utmaning i Sonja Aldéns, Sluta aldrig gå. Kvällens i särklass vackraste röst, med en snygg övergång som ger mig rysningar. Kan gå långt.

The Mamas lyfter aldrig. Synd. De har höjderna i sina röster, men, Move, stannar kvar på golvet i Saab Arena.

Suzi P med, Moves, är för mycket Mellanöstern för min smak.

Malou Prydz river av, Ballerina. Det är en riktig Mello-låt som jag hört tusen gånger.

Felix Sandman med, Boys with emotions. Inte alls min likör. Spolas.

Ovö försöker med, Inga problem som ger mig stora problem. Nej! 
Så grattis då Robin Bengtsson, med Sonya Alldén som lurar i vassen.

Bättre förr-kossorna blev handmjölkade

Mitt mjölkdrickande, har fått sig en smäll efter skandalen med Arlagårdens haveri. Kossor som vadar omkring i sin egen skit. 
Tar fram ett murrigt diplom från 1928. 
Min svärmor-se lilla bilden-, Asta, var 15 år och vann pris i handmjölkning. 
Fint värre. 
Det var kraftig god mjölk. 
Bra för benstommen på växande barn, sa man alltid förr i tiden. Korna vårdades med ömhet och stor kärlek. 
Min svärfar, Gunnar, var ett med djuren. 
Det mockades stup i kvarten. Strössel på, för kossorna skulle ha det bra. Mjölken en viktig näringskälla. 
Annat är det idag. 
Vi som såg Uppdrag Gransknings reportage, från den s k Arlagården med kor som vadade omkring i sitt eget träck, blev förfärade. 
Dagens kossor har blivit ett löpande band i en mjölkfabrik. Det är väl en sak, men kiss och bajs hör inte hemma i en modern mjölkfabrik. 
Något diplom som min svärmor fick, kommer Arla aldrig att få.

Dagens Kina: Coronaviruset-minns asiaten tog 5 miljoner liv

Här ligger 168 asiatensjuka värnpliktiga i en gymnastiksal på F21 i Luleå 1957. Det var trångt om saligheten. Hygienen inte precis världens bästa. 
Vad skulle göras? 
Folk föll som käglor. 
Vi som var med i livet redan på den tiden minns asiaten. En influensapandemi som tog fem miljoner människors liv runt om i världen. 
I dag får vi en flod med information om coronaviruset. 
Löpande information som kan vara nog så krångligt, ta till sig i den allmänna vilda floran med uppgifter. 
För mer än 60 år sedan fanns enbart tidningarna och kvart i fem Ekot i ångradion. TV hörde framtiden till. Internet sagans värld. Dåtidens information gick alltså sakta, omständligt, folk blev svårt sjuka och dog. 
Företrädesvis yngre människor avled av asiaten som dåtidens influensa kallades för, skriver Folkhälsomyndigheten. 
Tio år senare kom Honkong-pandemin. 
Nu drabbades äldre, ca 1 miljon människor fick sätta livet till. Själv minns jag, att jag åkte på både asiaten och Hongkong. 
I mitten av 1970-talet fick jag även en dos av den ryska snuvan som sänkte en snabbt. Frisk som en nötkärna ena stunden. I nästa stund var du uträknad med över 40 i feber. 
Numera tar jag influensasprutan varje år och hoppas på det bästa.
Ännu så länge har det funkat. 

Karldagen och den italienska maffian

I min familj heter alla av manligt kön Karl. 
Enklast så, komma ihåg vad alla heter. 
Därför firar vi gemensamt Karldagen den 28 januari. 
Heller i vart fall i dess närhet. 
I år tog vi en match med en tre liters flaska vin. Alltså inte en pappdunk utan en rejäl flaska sicilianskt rött vin. (texten fortsätter efter bilden)

Det var bara det. Korka upp härligheten visade sig bli en match mot den sicilianska maffian. Hårt och tufft. 
Sonen Karl fick ta till en speciell korkskruv från en vinstock i Moseldalen i Tyskland. Jävlar vad han slet.
En annan Karl kom fram och gratulerade till bedriften. När det äntligen sa... (texten fortsätter efter bilden)

...plupp! 
Fast högre. 
PLUPP! 
Där åkte korken ut som ett dämpat pistolskott. 
La Cosa Nostra (maffian) fick vika ner sig. 
Lätt var det inte. 
Karl blev faktiskt blank om pannan. 
Sedan åt vi pizza och drack upp vinet. Svårare än så är det inte av fira Karldagen, i all gemytlighet. 
Jo, en ska till. 
Alltid hemlagad chokladpudding till efterrätt.
"Hasta la vista, baby..." 

(kolla in vinglasen som är allglas från andra världskriget, bara en sådan sak)