Bilbränderna: Vaknade i morse-valrörelsen upp i rök

Den före detta svetsaren, statsminister Stefan Löfven, fick ta till arbetarkollektivets språk. I hans fall svetsarnas, golvets språk: 
”Jag blir förbannad-på riktigt. Vad fan håller ni på med.” 
Nu är inte Löfven retorikens mästare. Men hans kommentar efter nattens bilbränder på otaliga platser runt om i Sverige, visar en tydlig politisk uppgivenheten. 
Under dagen kommer övriga partiledare (utom Jimmie Åkesson) träda fram och yra om utanförskap, fler poliser samt förbättringar i skolan. 
Vi har hört det till leda. 
Miljöpartiet kan väl försöka vinkla in bilbränderna på klimathotet. Deras ess i valrörelsen är på väg gå upp i rök. 
Ja, hela valrörelsen, för nu råder det krig i folkhemmet. 
Dessutom behöver man inte vara någon Einstein, för fatta att bränderna är samordnade. Det finns fyra grupperingar som kan ligga bakom nattens bilbränder runt om i landet: vänsterextremister, fotbollshuliganer, förortsgäng eller högerextremister. 
Fotbollshuliganer går bort. 
De har för vana veva i gång i samband med vissa större fotbollsmatcher. Dessutom har de gasat ner betydligt under senare år. 
Jag vet vad du tänker: förortsgäng. 
Det gör jag med. 
Fast vi vet inget förrän utredningen är klar. 
SÄPO måste ha sovit extra hårt. De, om någon, borde haft illegala samordningsaktioner mot de svenska samhället som prio 1. Nu vaknade jag i morse upp till Löfvens svetsarspråk. Det tyder på noll info från SÄPO. 
Det känner jag mig inte alls trygg med. 
Det finns nämligen bara en politisk vinnare i sammanhanget: 
Jimmie Åkesson. 
Ge mig en kopp kaffe i Säffle.

Brev till William Hoyt

Mr William Hoyt 
Armand Duplantis fantastiska stavhopp på 6,05 meter i Berlin, fick mig att tänka på din olympiska guldmedalj i Aten 1896 i stavhopp på 3,30 meter. Visserligen var ni bara två som tävlade, men ändå. 
Din teknik och inte minst staven, ljusår fån dagens tekniska fenomen och katapultstavar. Du hoppade med en helt vanlig stör av trä. Ovanligt lång var den också. Du måste fått greppa en bra bit ner på stören. 
Stum som döden, var den också. 
Någon svikt fanns inte alls. 
Det talades om en japansk stavhoppare från den tiden som klättrade upp för staven och hoppade över ribban. 
Den tekniken blev snabbt förbjuden. 
Dina 3,30 med en stör, är därför något av en bragd. 
Några år in på 1900-talet kom stavens första utveckling. 
En bambustav. 
Genast sköt resultaten i höjden. 
Vet inte om du testade den. Förmodligen hade du fullt upp med din läkarpraktik hemma i Chicago, USA. Under första världskriget var du också en duktig fältläkare i Frankrike. Jag tror du var nöjd med ditt OS-guld från Aten. 
När du dog 79 år gammal 1954 introducerades metallstaven av styvt stål. Ragge Lundberg slog ett svenskt rekord 1956 med 4,46 meter. 
Det var lång över ditt hopp 1896 på 3,30. 
Alla trodde som vanligt att utvecklingen var över. 
Tills 1963 då finnen Pentti Nikula blev först med hoppa 5 meter. 
Inte nog med det. 
Staven var av glasfiber. Den böjde sig och fick en katapulteffekt som skickades hopparen över ribban. 
För fixa det, krävdes en helt ny och kvalificerad teknik. Snart nog rasade höjderna i luften. Det blev på den tiden en väldigt omdiskuterad metod. 
I dagens stavar finns även kolfibrer. Superlätta mot din stör eller bambustaven, för inte tala om stålet. 
När jag såg Armand Duplantis segla över ofattbara 6.05, satt jag och tänkte på dig. Hur högt skulle du kunna hoppa med en sådan stav i dag? 
Jag vet, jag kommer aldrig få ett svar från dig. 
Det gör ingenting. 
Jag är glad ändå. 
Ville bara ge lite perspektiv på livet. 
FOTNOT: William Welles Hoyt (kallades för Bill) är begraven på Calvary Cemetery and Mausoleum, S:t Louis, USA.

Jag fick en tromb i födelsedagspresent

Den kom som en blixt från mulen himmel. 
Tromben. 
Vår överraskande gäst, ville gärna slita med sig våra parasoller. Allt komponerat av smattrande hagel, skyfall från Herrens vidöppna portar samt blixt och dunder. Åskan när den är som bäst. 
Mitt födelsedagskalas med familjen i vår Täppa fick alltså en unik inramning. Vi åt kallskuret, drack gott vin till oss stora samt läsk till barnbarnen. Familjegemenskapen gedigen: skratt och stoj. 
Då slog den till. 
Tromben. 
Jag och hustrun skrek att, ”nu flyr vi in”. 
”Aldrig”, svarade familjens tre hästtjejer . 
”Det här fixar vi”. 
Det gjorde vi också. 
Hästtjejer viker aldrig ner sig. Vana med mocka skit och få ordning på trilskande hästar. Stora djur. Då är väl en tromb inget att komma med. 
Imponerande. 
Sicka brudar jag har i familjen. 
Alltid i krisberedskap, verkar det som.
Födelsedagsfest för 72-åringen blev det. 
Någorlunda, i alla fall. 
Trots inget offentligt meddelande på Facebook om födelsedagen, var det förvånansvärt många som gratulerade. 
Jag tackar er alla hjärtligen. 
Fyra vänner kom med bilder-se här nedanför. 
Anette med en kul gubbe. 
Thomas med en härlig filmbild från 1946.
Sonen Johan med den legendariske MFF-ledaren, Eric Persson, drickande segerskålen ur guldpokalen 1965 och så en flagghälsning från Winnie. 
Jag kan bara buga och tacka. För er och för, ja, tromben. 
Rätt stolt över den uppvaktningen. 
Rätt oslagbart, faktiskt. 
FOTNOT: Bildbevis på tromben över Lomma publicerade en Lommabo på Facebook, så det så.

Godiset som försvann: Hälsan för halsen BRONZOL!

Visst minns vi godiset som försvann. 
Ni ser ett litet smakprov på löpsedeln här ovanför. 
Det är godiset som fortfarande klingar vackert i våra huvuden: från norr till söder, väster till öster. 
När vi hade framtiden framför oss, fanns godiset köpa i kiosken Nu när vi har framtiden bakom oss, finns varken godiset eller kiosken kvar. 
Våra populära kiosker började dödens vandring i början av 1980-talet. Krossade av stora kedjebutiker maxade med lösgodis. 
Nya spännande namn som dödskallar och annat elände, skickade vårt favoritgodis in i evigheten. 
Kvar finns namnen fortfarande. 
Vackert klingande i våra huvuden: tablettasken Trix, Nickel, punschflaskorna eller tuggummit Riff. Letar man i minnets kammare finner man hur många godisbitar som helst. Numera har vi endast bilderna kvar. 
Och smaken, givetvis. 
Den glömmer vi aldrig. 
För inte tala om namnen: tablettaskarna Emser, Zig Zag, Salmiak,Tutti Frutti och Viol. Alla hade sina favoriter. 
Trix för 25 öre asken är just en sådan. 
Får mig att tänka på söndagarna matinéer. Bioföreställningarna där vi ungar vek biljetten mellan pek-och långfingret. 
Sedan blåste vi. 
En märklig symfoni bröt ut i biosalongen. 
Det är just sådant jag tänker på i dag, när jag fyller 72 år. Enligt konstens alla regler blir man i min ålder barn på nytt.
Hälsan för halsen BRONZOL! 
Då klarnar din röst och du kan sjunga. 
HIPP!

Minnesbilden från Auschwitz som aldrig släpper

Idag hade jag tänkt skriva om ovädret som drog in över Lomma straxt efter midnatt. Avslutades med en åskknall som fick sängen nästan att lyfta. 
Så blir det inte. 
Upptäckte att SVT2 sänder den tyska filmen, Naken bland vargar, sent i kväll. 
Den handlar om fångar som hittar ett litet levande barn i en resväska i koncentrationsläget, Buchenwald. 
Genast dyker det upp en stark minnesbild, jag själv har av ett litet barns resväska som jag fann i en förfärlig monter i utrotningslägret Auschwitz. 
Petr Eisler-se bilden på löpet-hette den lilla gossen som blev avrättad av nazisterna. 
Avskyvärt.
Minnesbilden sitter i mitt huvud för alltid. 
Återkommer jämt och ständigt. 
Jag forskade/forskar i familjens öde. Skrev om det på bloggen 2010. Fick en väldig respons. Fast mycket kvarstår innan målgång. 
Förstå mig. 
Vad är då ett litet oväder med skyfall och åska mitt i natten mot min resväska i Auschwitz? Ingenting. 
När Sydsvenskan skrev om mig i veckan, nämnde jag också resväskan som ett alldeles speciellt blogginlägg bland mina över 4200 inlägg sedan starten i juli 2008. 
Jag har så här långt fått fram en bild på pappan, Erwin. Däremot saknar jag en bild på mamman, Hana eller Hanna. 
Hela familjen blev avrättade.
Jag har handlingar. 
Det räcker inte på långa vägar. 
Vet du något? 
Hör av dig till mig. 
Jag finns inte minst på Facebook. Kontakta mig. 
Här nedanför bilden på sonens resväska och så då pappan, Erwin. Bilden på pappan fann jag i Prag i Tjeckien. Hjälp mig vidare. 
Jag letar efter familjens historia i Prag innan nassarna tog över landet under andra världskriget. 
Hör av dig. 
Om du har något att berätta. 
Jag är idel öra.

När Lomma drabbades av Saharahetta-åkte kudden in i frysen

Igår åkte Lomma på en rejäl hetta från Sahara. Vi slog ett snyggt personligt rekord inomhus med 29,7. 
Utomhus ska vi inte tala om. 
Jag bara väntade på att kamelerna skulle dyka upp utanför Täppan. Vi har ju redan sälar i Höje å. 
Det märkliga var att värmen inte ens släppte när kvällen kom. 
Trots mulen himmel. 
Naturligtvis bävade jag inför nattens vedermödor. Det enda som återstår är att hudflänga sig själv. Det är naturligtvis en omöjlighet. Visserligen känner man sig galen i en sådan kvällshetta, men någon måtta får det allt vara. 
Då kom jag på den geniala idén: varför inte lägga in kudden i frysen? 
Jag uppfinner en kylkudde.
Utan betänketid fick det bli så. 
Kudden åkte in bland allt annat i frysen som glasspinnar, pytt-i-panna, köttbullar, överblivna skivor av en gammal slottsstek, fiskpinnar till barnbarnen, vårrullar, ärtsoppa med mera godis. Jag fick pressa ner kudden. 
Sedan var då frågan hur länge skulle min kudde få vila ut i kölden. 
Jag började försiktigt. 
Redan efter några minuter kom första testet. 
Kudden skönt kall men inte väl avkyld. 
Vid nästa test fick kudden ligga till sig. 
Jag glömde helt enkelt bort den. Den makalösa TV-serien, ”Better Call Saul”, på Netflix kom i mellan. 
Därför blev kudden förvandlad till ett isblock. Inte helt skönt att ligga på. Halkan för svår. Huvudet for än hit och än dit. Fast kallt blev det. Även av vattnet i sängen när kudden smalt ner till vanlig trist kudde igen. 
I morse slog det mig: finns det en frysbox stor nog att ha utomhus. Där hela jag kan ligga och puttra i kylan medan kamelerna står utanför Täppans staket och råmar (råmar kameler?). Japp, den som lever får se.

Sommarbluffen och sommarens gissel-stödstrumpor

Hur kul är det egentligen med stödstrumpor? 
Det är egentligen inte alls kul. 
Varken vinter eller sommar. 
Fast värst är det under sommaren, speciellt en sådan Afrikasommar vi begåvats med i år. 
Då blir stödstrumpan till ett gissel. 
Plåga. 
Tortyr. 
Jag vet, för jag kämpar på med mina förbannade stödstrumpor. 
Många i min omgivning som bör/måste ha stödstrumpor slänger eländet i garderoben. 
Blir för varma i sommarhettan.
Det kan jag verkligen hålla med om.
 Fast det kan bli ett farligt sommaradjö till strumpan som skyddar mot både det ena och det andra i sjukdomsväg. 
Denna sommaren av alla somrar, har också stödstrumpan exploderat som modestrumpa. Det är har blivit inne använda detta gissel. Tack vare sportfolket som krattat manegen för stödstrumpans landvinningar. 
Webbförsäljningen på nätet tycks gå strålande. Väldigt många strumpor med roliga namn-och färgkombinationer. 
Inte som mina sjukhusvita. 
Problemet är bara att väldigt mycket är skräp. 
Skyddar noll och intet. 
Årets sommarbluff, alla kategorier. 
Äkta vara är medicintekniska kompressionsstrumpor med rätt ankel-och vadmått. Kompressionsklass 1, det vill säga hålla ett tryck mellan 15-21mmHg. Först därefter kan du kolla in skostorleken. 
Vissa kör ut skostorleken som det viktigaste. När det i själva verket är tvärtom. Själv köps mina på Mabs. 
Det gör sjukhuset också. 
Där kan du finna rätt vara. 
Lycka till.
För helt enkelt är det inte.
Tips.
Tala med ditt apotek.