Gudfadern-Lommas första rullator-reporter!

Det kanske t o m är så, att jag är Sveriges första rullator-reporter. Fast det tror jag inte. Däremot är jag rätt säker på att jag är Lommas första reporter som fräser omkring med en rullator. 
Fräser och fräser, är väl att ta i. Efter olyckan den 3 april som likväl kunde släckt mitt liv, är Täppan än så länge mitt revir. 
OK, några hundra meter har jag lyckats rulla med Gudfadern utanför Täppans staket. Egentligen heter rullatorn Soprano. Så därför är namnet givet. 
Jag har döpt skönheten till Gudfadern i stället. 
Bättre så, rullstolen är i alla fall ett minne blott.

Emelie-den lilla bilden-heter sjukgymnasten från Lomma kommun. Det är hon som ska få ordning på senior reportern. 
En till två gånger i veckan kommer hon hem till mig. Vi kör övningar under pust och stön. 
Mina ben bär mig inte på långa vägar. Jag är som en skakig ettåring som lär sig gå. Ett nytt fall skulle vara förödande. 
Jag lider av en neurologisk skada, förorsakad av en tumör som opererades bort 1998. Hela höger njure rök. 
Nu gäller kampen återtåget. 
”En gång till”, tjoar Emelie. 
Till min hjälp har jag också en liten bencykel. Trots obefintlig ork, sitter jag på en stol och trampar för glatta livet.

När jag nu sitter och skriver det här inlägget i Täppan, dimper nyheten ner: ett malaysiskt passagerarplan har störtat i Ukraina. 
Nedskjutet av en luftvärnsrobot? 
Hundratals passagerare döda. 
Fruktansvärt. 
Krig råder. 
Min historia känns på något vis pluttigt. 
Jag får trampa vidare med mitt eget liv. Något annat finns inte att göra. Krigskorrespondent är ändå inget för en rullator-reporter.

”Jag är 16 år! Facebook räddar min dag”

Det finns många löjliga undersökningar. I dag kartläggs allt och alla. Gränserna har flyttats fram. Ingen kommer undan. 
Den som lägger en fis på tvären, riskerar hängas ut i en ny omvälvande kartläggning. 
På Facebook pågår jämt och ständigt olika varianter. 
Det här är den senaste jag ställt upp på. 
Min mentala ålder. 
Jag är alltså 16 år.

Från 67 gråa år till 16 friska med hela livet framför mig. Jag måste säga att jag gillar läget mer än någonsin. 
Det är knappt jag i dag minns tiden som 16-årig yngling. Givetvis hade jag drömmer om framtiden, precis som i dag. Även om drömmarna numera börjar bli malätna. Men skam den som ger sig.
Jag svarade på nio rätt så töntiga frågor. Det var allt. Mer behövdes inte, för att sänka min ålder till 16 år. 
”Ja men, det stämmer, så rätt så”, kvittrar en inte alls förvånad hustru. 
Då skulle ni varit med, när jag såg dagens ljus på Uppsala BB den 11 augusti 1946. Far blev förvånad över vilken praktfull baby som visades upp. 

”Min blogg drivs av lust och fägring stor”

Den senaste statistiken om världsomspännande bloggaktivitet publiceras av Technorati. Siffran över hur många bloggar det finns i världen löd på över 170 miljoner. 
Du kan också lägga till på en höft ytterligare 100 miljoner kinesiska bloggar. 
Flest internetanvändare har Kina med 641 miljoner. I Sverige är siffran 8,5 miljoner. 
Tro inte att bloggande knäckts av Facebook, Twitter osv. Nej, vi blir bara fler. 
Hur som helst, så förstår ni att det gäller att sy fast den som surfar in på ens blogg. För det går fort. 
Vi far som vildar runt på nätet. Hela världen. Tålamodet är nästan obefintligt. 
Jag bryter gärna av mina blogginlägg med en bild. Det gäller således att skriva kort. 
Redan nu är texten för lång. Därför kör jag en bild.

Här ovanför kan ni se ett diagram från Technorati. 
Överst visar på bloggarnas åldersfördelning. Underst hela världen.
Jag som alldeles för fort snart fyller 68 år, är av den sällsynta sorten som har en blogg att vårda. 
Dinosaurie-bloggarna. 
Vi är inte alls många. Det är väl demensen som förr eller senare slår ut oss Gubbar och Gummor. 
Längre än så blir inte denna textbit.

Min blogg drivs och skrivs av lust och fägring stor. Har du inte lusten, blir bloggen inte mycket till blogg. 
Hur gör du? 
Vad får du allt ifrån? 
Frågor jag ofta får. 
Svar: kreativitet, men främst lusten. Viktigast. 
I bästa fall kan bloggen t o m bli till en fägring stor. 
Nu är texten kort och bra. Därför slutar vi här. 
Fägringen får vi ta en annan gång.
Hängde du med? 

Bilden av en nyttig FIS!

Den här är den unika bilden av en helt vanlig fis. Jag fann den på University of Exeters hemsida.
Där har nämligen en forskargrupp kommit fram till, att en helt vanlig fis kan bota allt från hjärtinfarkt, stroke till cancer och demens. 
Du får gärna skratta åt tokigheten som faktiskt är helt seriös. 
Än är vi inte där, men på väg, enligt dessa fisforskare. 
Det har ingen betydelse om du drar av en brakskit eller en smygare. Det nyttiga är den sura doften som innehåller svavelväta. 
Gasen bildas naturligt i kroppen när bakterier bryter ner mat. 
Det är sak samma med stanken från ruttna ägg. Även här är det svavelväte som doftar surt. 
 ”Även om gasen mest är känd för sin stank kan den i själva verket vara en medicinsk hjälte som kan ha avgörande konsekvenser för framtida behandlingar av flera sjukdomar”, säger Mark Wood (bilden), en av forskarna bakom resultatet. 
Jaha, nu vet vi det. 
Det var alltså ingen tidig rötmånad story i nyheten om den nyttiga fisen som för några dagar sedan spreds runt världen. 
Fis på och gör omgivningen frisk. 
Prutt, på er.

Lommabor! Ut och snoka

Det börjar bli magert i våra marker, med både snok och igelkottar. Beståndet har de senaste åren minskat. Därför vill Lomma kommuns miljöutredare, Nils Lundquist, att vi rapporterar in våra iakttagelser till honom. Klicka HÄR! Kommunen vill alltså göra en inventering. Den första någonsin. 
Hur många finns det?

Själv har vi i många år haft en igelkotte som varje kväll vid 21-snåret tittar fram i Täppan. 
Ja, ni kan själva se grannfruns bilder på vår kotte, Tagge, som hen kallas för. 
Tagge låter mer som ett manligt namn. Möjligen har grannfrun bedrivit närmare veterinärstudier på kotten, om Herrskapet, förstår vad jag menar. 
Hur som helst, så är det ett trevlig djur som enligt, Lundquist, endast ska matas med vatten. Inte mjölk. Hen mår pyton av den drickan. 
Nej, någon snok har vi ännu inte hittat i Täppan. 
Tja, mer än jag själv, då vill säga. 
Finns ingen som älskar att snoka runt som en annan. 
Skulle i så fall vara grannfrun, hrm. 
FOTNOT. Bilden på löpet av en snokande Nils Lundquist, är ett klipp från Lommabladet.

Tyskland jublar- världsmästare i fotboll!

Japp, det var det hela. Grattis, Tyskland. 
Det blev Tyskland som jag tippat. 
Nu Hamrén, laddar vi för EM-kval.

Brassetidning toppar VM-förfallet med målvaktens röv!

Det kan inte vara lätt att heta Julio César i dag. Stackaren har varit Brasiliens hårt kritiserad målvakt i hemma-VM. 
De två senaste matcherna släppte han in tio mål. I dag sågas Julio César av Brasiliens ledande tidning, O GLOBO. 
De slår helt enkelt upp hans röv som en symbol för den brasilianska fotbollen förfall. Både på första sidan och inne i tidningen.
Snacka om förnedring. 
Målvakten hängs ut på ett rätt obehagligt vis. 
Aldrig någonsin har ett brasilianskt landslag släppt in så många mål i ett VM. Inget annat land heller, för de delen. 
Det riktiga raset kom med 1-7 mot Tyskland och på det 0-3 i bronsmatchen mot Holland. 1-10 på två matcher, kan ge vilken målvakt som helst mardrömmar.
Julio César får nu bära hundhuvudet med bilder på hans röv. 
Inget kul alls.
Julio César är märkt för livet. 
I kväll är det så finalen mellan Tyskland-Argentina. 
Jag begriper inte hur Argentina ska kunna rubba det smidiga och tekniska muskelknippet, Tyskland. Det är ett komplett landslag.
Messi då? 
Risken är att han springer rakt in i ett berg av muskler som den tyska maskinen är byggd av. Lätt blir det inte. Fast spännande att få följa. 
Tyskland vinner med 3-1. 
Nej, om man skulle ta fram hantlarna.