Änglarna runt hörnet-visst finns dom!

Lisa Nilsson sjöng om himlen runt hörnet. Jag har änglar runt hörnet. 
Jag har tidigare skrivit om änglarna inom hemsjukvården i Lomma. 
Det skulle visa sig att jag är född under en lycklig stjärna med många änglar. 
På bilden här ovanför, ser ni två andra änglar, Ingrid och Christel, på ortopedens avd 11 i Lund. 
Mina änglar har inte bara räddat mitt liv, utan också räddat mitt högra ben. 
Jag är mina änglar tacksam in i evigheten.

Nu kan det sägas. 
Efter olyckan den 3 april då jag föll olyckligt raklång i asfalten, med allvarliga dödliga skador som följd, trodde jag föreställningen var över. 
Ridå för livet. 
Så allvarligt kan det faktiskt sluta, när man ska parkera sin bil i garaget. 
Det blev flera veckors sjukhusvistelse, kirurgens akutvårdsavdelning samt den mesta tiden på ortopeden. Det var där som Ingrid och Christel dök upp för första gången. 
För att rädda benet utrustades jag med en vakuumpump som krävde otaliga omläggningar. Flera gånger i veckan. 
Jag for som en skottspole mellan hemmet i Lomma och sjukhuset i Lund. Alltid Ingrid eller Christel som tog hand om mig på ett ytterst professionellt och behagfullt sätt. 
I går lördag kom framgången. Christel satte dit ett fjolligt litet plåster på min knäskål. 
Nu har jag kvar en liten minipump på lårskadan som var 18 cm djup. Det återstår endast någon millimeter innan även den är läkt. 
Tala om änglar.

Jag avrundar med en liten naggande god NYHET. 
Innan för själva entrén till det stora sjukhusblocket i Lund, har man satt upp en rullande informationstavla över bussavgångarna från lasarettet. 
Det var då på tiden. 
Ha en skön dag.

En lyckans dag: ”Jag har läkt samman”

Det är inte alltid man dra en djup suck av lättnad, så det känns ner i tårna. Det kunde jag i dag.
Under sex veckor har jag släpat omkring på en vakuumpump. En effektiv metod för snabbläka mina djupa skador på mitt högra knä samt insidan av låret. 
Det var allvarliga skador som jag fick i samband med min olycka den 3 april. Under den här tiden, natt som dag, har jag har upplevt mig fäst vid en boja. 
Det har faktiskt varit ett helvete. 
Försök själv sova med en pump som sängkamrat.

En gång fick t o m Andrea rycka ut från hemsjukvården och befria mig från de inlagda svamparna i såret-se den ena svampen i hennes hand. 
Pumpen hade fått spader och pep som en galning.  Det blev till att släcka ner. Andrea gjorde ett gott jobb med Rockbäck. Vi skrattade t o m åt eländet.
I dag kom emellertid befrielsen efter sex tunga veckor. Läkningsprocessen har gått fantastiskt bra. 
När jag i dag var på ortopeden för omläggning, bytte man plötsligt ut pumpen mot en behändig liten Pico. En mini-mini pump som jag t o m får plats med i bröstfickan. 
Underbart. 
Vilken befrielse. 
Jag slipper rullatorn för att hänga pumpen på. Sladdar och annat otyg.  Fram med kryckkäpparna. 
Visst har livet sina ljusa sidor. 
För övrigt.
Trevlig midsommar.

Hemsjukvårdens änglar i Lomma

Jag ska ärligt erkänna. 
Före min olycka den 3 april, hade jag ingen aning om att det fanns något som kallades för hemsjukvården. För mig var allting hemtjänsten. 
Nu vet jag att så inte är fallet. 
Hemsjukvården, i kommunal regi, tar hand om alla i Lomma kommun som behöver sjukvård i hemmet. Det behövde jag när jag skrevs ut från sjukhuset. 
Det var på så vis jag lärde känna Andrea, Ann-Sofi och allt vad sjuksköterskorna hette som sprang dygnet runt i veckor till mig. 
Änglar hela bunten. 
Fantastiska människor.

Ann-Sofi, den inlagda bilden, förvandlade snabbt vårt mexikanska matbord till ett förråd av alla möjliga omöjliga sjukvårdsartiklar. Jag lovar, det behövdes mer än väl. 
Det skulle visa sig bli en mäktig tuff kamp med att få ordning på mina svåra skador på höger ben som var dubbelt så tjock mot normalt. En våldsam blodsamling höll på spränga, inte bara benet, utan hela mig i luften.

Det krävdes otaliga omläggningar, tills benet, faktiskt, exploderade i ett blodbad. 
Under en veckas tid, dag som natt, gång efter annan, sprang dessa änglar. Alltid med ett leende och torkade gammalt illaluktande blod. 
Omläggningar på omläggningar på omläggningar osv. Aldrig en sur min. 
En dag tryckte Ann-Sofi dit en vanlig hederlig dambinda med hög sugförmåga-bilden nedanför. Det var en förfärlig tid som fick mig nästan att ge upp. Hemsjukvårdens änglar gav emellertid aldrig upp. 
Tack för det. 
En annan dag opererade ortopedens läkare in en vakuumpump. 
Den storyn tar vi en annan gång. 
FOTNOT: Hemsjukvårdens tjänster räknas inte in i högkostnadsskyddet. Du får allt betala kalaset själv. Sprutan mot blodproppar som jag tar varje morgon, tar jag numera själv. Då spar man 190 kr gången.