Långt från nyhetsfloden: Tyskt MC-gäng besökte Lomma

 

Jag fastnade för motorcykelhjälmen som toppade styret. En tysk stålhjälm modell andra världskriget. Det hör definitivt inte till vanligheten i Lomma. 

Uppe till höger på bilden klubbmärket MF Nordhorn 1980. Nordhorn är för övrigt en stad i Niedersachsen, Tyskland, ca 65-70 mil från Lomma. Gänget dundrade in med västar och allt, under onsdagsförmiddagen via Höjeågatan ner till småbåtshamnen. 

Parkerade hojarna. 

Rökpaus. 

Tog en vilsam promenad. 

Kollade in båtarna. 

Skämtade och skrattade. 

Bugade åt mig när jag kom farande med min el-skooter i 7 km/tim. 

Dundrade sedan ut från byn samma väg som de kom in. På huvudet tyska stålhjälmar. 

Visst tusan. 

Sverige är på väg in i NATO, slog det mig. Inga liknelser i övrigt. Det var för övrigt långt från den ordinarie nyhetsfloden med Nancy Pelosis stöket i Taiwan, skjutningar och bilmord i Göteborg. 

Kändes på sitt sätt befriande med ett tyskt MC-gäng. Det är inte mycket som behövs för en upplevelse.

På Lomma Hembageris uteservering mötte jag sedan Marika, en förtjusande kvinna. 

Hon arbetar med att tillverka enorma krossar för gruvindustrin och anläggningsbranschen. 

I Svedala, av alla ställen. 

Fast det är en helt annan historia. Kanske vi tar en annan gång. Långt borta från den gängse nyhetsfloden. Kan bli något spännande. 

Vem vet?

 

Servitrisen fes och rapade-Google Earth löste gåtan

Ni som har hängt med i de senaste inläggen på bloggen, har fått uppleva en spännande resa med Google Earth. 
Slutmålet var jakten efter en galen Coffee Shop, en bit från Niagarafallen på den amerikanska sidan. 
Jag fann den till slut. 
Fast sedan år 2000 är det en indisk restaurang (lilla bilden). 
Hur som helst, så ramlade jag med min familj in där en tidig söndagsmorgon i början av 1990-talet, för att spisa frukost. Vi var de enda gästerna. 
Stället drevs av ett par i övre medelåldern. Maken brassade käket. 
Scrambled eggs,bacon, toast, jam and cheese samt blaskigt kaffe. 
Så långt allt väl. 
Grejen var servitrisen. Mannens hustru. Hon var något i hästväg. 
Min son Johan får berätta om den udda upplevelsen.

”Damen hade hår som svart stålull, svettades ymnigt och stapplade runt som om ett skadeskjutet rådjur. Pappa och mamma frynte med näsan, hon luktade dagen efter fylla. 
När hon talade hickade och svalde hon tungt om vartannat. En rap smet ut genom munnen när hon tog emot beställningen som hon med darrig penna skrev ner i blocket.
Efter frukosten räckte hon över en gästbok. 
"Please, write something in it", sa hon och kvävde ännu en rap. 
Jag och min storebror var inte sena med att klottra ner en hälsning på svenska som löd något i stil med: 
"Vi åt upp nästan hela frukosten trots den bakfulla kärringen (jo, såna oförskämda ord använde dessa två välartade gossar) Hon rapade och fes hela tiden. Tack och lov kräktes hon inte på oss." 
Tack Johan. Din beskrivning stämmer på pricken. 
Jag har varken förr eller senare varit med om en servitris som fiser och rapar. Dessutom är jag säker på att damen även hade morgontankat, om Herrskapet förstår vad jag menar. 
Hur det gick med Niagarafallet? 
Alldeles utmärkt. 
Hustrun och jag blev blöta. 
FOTNOT. Den suddiga damen på bilderna är en illustration.