Johan Rockbäck skapade världens första mobilskal av MAD:s galne tecknare-Don Martin!

Min son Johan (frimärksbilden längst upp till höger på löpet), har vi lärt känna som författare till en rad roliga barnböcker som Magister Tutnäsa och Rekordfarfar. 
Nu visar det sig plötsligt, att han även är en fena på designa skal till mobiltelefoner. Något sådant skydd har jag inte. 
Detta upptäckte Johan. 
Vad gör människan? 
Han uppfinner ett helt eget skal till mig: världens första skal till en mobiltelefon med MAD:s galning, Don Martin. 
Fantastiskt. 
Helt unikt-se bilderna löpet och här nedanför. 
Det gör inte saken sämre, att jag sedan 1960, är en stor supporter till Don Martin. Fortfarande 59 år senare. 
Hans makalösa "sjuka" teckningar med ljudlösa ljudeffekter som bildillustrationer är oslagbara. 
När mina söner växte upp fick de en grundlig skolning i Don Martins komplett tokiga värld. Det var klart roligare än plugga tröttsamma bibeltexter. 
Johan har så att säga Don Martin i blodet. 
Det är den här kärleken han tog med sig i sitt skapande av världens första Don Martin skal till en mobiltelefon. 
Jag är mycket stolt och glad över mitt unika skal. 
Då sitter en avrundning som Don Martin skulle sagt: KLONK-TOONGA-BWAP-SPLAGOOK!

MFF slår Besiktas-jag blir ett skal av glädje

Tyvärr har jag på grund av sjukdom, de senaste åren fått följa MFF:s framfart från TV-soffan. Visst, det är guld att möjligheten finns. 
Annat var det förr i tiden. 
I bästa fall några sekunder i Sportspegeln på söndagskvällen. 
Det var allt. 
Jag har följt MFF i vått och torrt sedan mitten av 1950-talet. De flesta matcherna hemma har jag varit på plats. Varit med om makalösa toppar, men också bedrövelse vid enstaka förluster. Då är det som jordens undergång. 
Vid vinst fylls hela ens kropp av ofattbar glädje. Du blir till en Michelingubbe. Från tårna till hjässan. Det är en lyckans berusning som sitter i till nästa match. 
Numera när jag följer matcherna från TV-soffan, har jag upptäckt en märklig effekt av en MFF-seger. 
En vinst går inte längre på djupet. Fångar inte hela kroppen som när man är på plats på arenan. 
Ens inälvor dansar inte hambo. 
Det är ens yttre skal som tar emot glädjen. 
Benrangel. 
Det beror naturligtvis på stämningen. 
Hemma i din stillsamma TV-soffa, kan du aldrig mobilisera fram samma stormande känslor. En eufori som när du är på plats i en galen arena med 20 000 människor som skriker och hoppar ut sin lycka över vinsten. 
Det blir en intensiv upplevelse som måste upplevas. Går inte att förklara. Möjligen kan du hoppa runt i rummet, men det funkar sällan skapa lycka. 
När MFF sensationellt slog Besiktas med 2-0, satt jag där och mös i mitt skal. Det räckte gott och väl. 
För den här gången, vill säga.