Coronaskyltning centrala Lomma-allt blir inte rätt

Skylten överst med billig sås just nu, finner jag utanför Hemköp, några meter bort från Centrumtorget i Lomma. 
På sitt vis rätt kul, faktiskt. 
Någon skylt som flaggar för undvikande av köbildning, snuva eller hosta i butiken, bryr sig inte Hemköp om det minsta. 
Den understa skylten ännu några meter bort, larmar Coop kunder som är snuviga och hostar, att helst stanna utanför butiken. 
I dessa tider med coronavirusets jävelskap, känns Coop betydligt mer rätt än katastrofen Hemköp med sin billiga sås. 
Nys och hosta gärna på såsen, tycks både kunden och matkedjan tänka. 
Jag fortsätter min road trip bland skyltarna i centrala Lomma. (texten fortsätter efter bilden)

Översta bilden är från Systembolaget. 
Skylten är svårt inklämd i den automatiska dörröppnaren. Det är helt klart lättare köpa sig en flaska brännvin än upptäcka skylten. 
Den nedersta skylten är från Hjärtat, apoteket. 
Rakt över från Hemköps sås. 
Apotekets skyltning helt okej. 
Det är även Lommas Hembageri skylt-se här nedanför. 
Den står som en maffig fralla en bit ut. Lyser nästan upp Centrumtorget. Helt annan kaliber än Hemköps skyllt med billig sås för 17:95 riksdaler. 
Fast andra sidan.
Lommas mest roliga skylt i coronatider. 
Inte nog med det. 
Bakom såsen lyser även en skylt med prisvärd fläskkarré. 
Hemköp tar hem dagens humorpris i Lomma. 
Den såsen hade inte ens, statsepidemiologen Anders Tegnell, någon aaaning om. Tänk som det kan bli. Och sluta.

HOPPLA! 
Idag slog Hemköp i Lomma till med ännu en skylt-svensk gurka. Det blir bara roligare och roligare...

Har Brexit blivit en engelsk folkdräkt?

Läser den eminente skribenten, Johan Hakelius, historiska resa in i Brexits tokiga värld, i veckans nummer av tidskriften Fokus. 
Johan Hakelius tar oss med flera hundra år tillbaka i tiden som mest speglar engelsmännens sätt att vara eller inte vara. 
Mycket galenskap. 
Illustrationen förnämlig: en kryddstark flaska HP-sås med söt röksmak. Tillverkas i Birmingham. 
En gång i tiden fick jag jobb på stadens sjukhus som vårdare. 
Orsaken enkel. 
Vi har fått mycket skoj från detta land. Allt från The Beatles, Churchill, Monty Python till William Shakespeare samt mycket mer därtill som gett bestående avtryck. Inte minst fotbollen. För inte tala om publivet som jag lärde mig älska för 50 år sedan. 
Ja, så då röran med Brexit som ytterst få, begriper sig på. 
Den älskar vi inte alls. 
Johan Hakelius lyckas väl si-så-där, med att släppa slutdevisen. Fast intressant läsning är det allt. 
Det värsta är att EU behöver mer britterna, än vad britterna behöver EU. Heller det kanske är tvärtom. 
Vem vet? 
Bäst är när Hakelius citerar journalisten, A A Gill som skrev så här: 
”Det som tycks massivt engelskt är, faktiskt, ilska. Kollektivt och individuellt är engelsmännens arga över något. Den hopsnörda munnen och de muttrade kraftuttrycken, den ursinniga blicken och rynkande pannan är Englands folkdräkt.” 
Hur gick det då med det där jobbet i HP-såsen hemstad Birmingham? 
Jag hoppade av. 
Lika så bra det. 
Annars kanske ni inte fått läsa denna texten. 
Engelsk folkdräkt? Ja, inte som bilden här nedanför, i alla fall, men kunde gott vara det. För hur skulle det annars se ut?