Bloggen avslöjar: Pensionerad 76-årig operationssköterska i riskzonen fick jobberbjudande

Jo, det är alldeles sant. 
Det låter banne mig som ett skämt. 
Coronakrisen fräter. 
En person som står mig nära, fick i förra veckan ett sms om jobberbjudande inom den svenska sjukvården. 
Efter ett långt liv som operationssköterska finns visserligen gedigna yrkeskunskaper. Erkänt duktig på sin tid. 
Fast det är länge sedan nu. 
Närmare bestämt 11 år.
Kroppen har också tagit stryk efter alla år stående vid operationsborden. Ändå vill sjukvården ha hennes tjänster i kaoset efter coronaviruset. 
Hen erbjöds bra villkor och hög lön. 
”Bara man ställde upp med en rollator, samt andra hjälpmedel skulle jag nog klarat av några minuter,” berättar hen för mig, och så skrattar vi åt galenskapen. Nej, vi tog det knappast på allvar. 
Så illa kan det väl inte ändå vara inom den svenska sjukvården? 
Att man kallar in före detta sjukvårdsanställda som är över 70 år och befinner sig i riskzonen? Andra sidan. 
Satt och tittade på partiledardebatten i TV om covid-19. Slogs främst av hur Ebba Busch(KD) och Jimmie Åkesson(SD), visade upp en karta av galenskap. Buschen menade också att regeringen med hennes borgerliga kamrater vid sin sida, visat upp ett dysfunktionellt beteende. Bar en sådan sak. 
Statsminister, Stefan Löfven(S), har det inte lätt i dessa tider. Dessutom visar han ofta upp en bristfällig sida i motvind. 
En klar svaghet som lär vara ett bekymmer även internt bland ledande socialdemokrater. Jag satt faktiskt och skämdes över hur svaga politiker vi har i det här landet. Och har haft i allt för många år. 
Därför gick det också käpp rätt åt skogen med åldringsvården, när pandemin slog till. Lena Melin i Aftonbladet sköt pricksäkert.

Coronaröra: ”Jag vill också testas”-ingen lyssnar

Här sitter jag och kan inget annat göra. 
Jag har suttit som jag satte mig för ett par månader sedan. 
I karantän. 
Isolerad. 
Känner mig som en smittospärr. 
En 70 plussare med bakomliggande sjukdomar. 
Jag sitter still i riskzonen. 
Får i bästa fall höja rösten. 
Numera den vanliga umgängestonen med familjen. 
Får krama barnbarnens skolkort. 
Är livrädd ta mig ner till Lomma Vårdcentral, för normal blodprovstagning. Personalen är inte testad för covid-19. 
Det ska bli ändring på det nu, sägs det: vi ska fram över kunna ringa 1177 (Vårdguiden) för få en test. 
Läser om drive-in stationer. 
Självtester. 
Coronatest för antikroppar. 
Ny test ger svar på 30 minuter. 
Apoteken ska sälja tester före midsommar. 
Stationer för test utanför matbutiker. 
Snabbtester. 
Självtester (igen).
Tester om du är symptomfri osv osv, i all oändlighet. 
Det har gått troll i socialminister, Lena Hallengrens, omfattade testpaket med 100 000 tester i veckan som i verkligheten blev 30 000. 
Alla danskar ska coronatestas, 5 800 000 invånare. 
Hur fixar danskarna det? 
Småsmulor testas i Sverige, Lena Hallengren. 
”När fan blir jag testad?” 
Frågan hänger i luften. 
Jag ställer frågan till den numera prisade vården. 
Ingen kan svara. 
Inte ens landets statsminister, Stefan Löfven, som verkar ha fullt upp med den tänkta allsvenska fotbollsstarten den 14 juni. 
I en annan tid läste jag så här års spännande fotbollstabeller. 
Numera matas jag dagligen med obefintligt spännande kurvor om sjuka i covid-19, svårt sjuka under intensivvård samt senaste statistiken om döda. 
En viss eftersläpning är dagens moderna ramsa.
Något rejält trendbrott lyser med sin frånvaro. 
Därför är det få som orkar snofsa upp sig idag. 
Coronaröran känns total. 
”Jag vill också testas”. 
Tack. 
Ingen lyssnar.