Här kommer Lommas postdiligens

Skepp och skepp, i alla ära. 
Det var i alla fall en omsorgsfullt stuvad postdiligens som parkerade alldeles framför mig. Förmiddagens paketleverans till Lommas ”postkontor”, Hemköp. 
Nu kunde jag med egna ögon konstatera den enorma mängd med paket som Lommaborna handlat på webben. 
Hemköp håller på drunkna av alla paket som handlats av köptokiga Lommabor. Vagn efter vagn rullades ut. Toppstuvade med allt mellan himmel och jord. 
Internet har blivit vår tids enorma köpcentrum. 
Det är en fantastisk utveckling. 
När jag själv gjorde mina första köp på webben, fanns inte mycket att välja på. För tolv år sedan räckte det med en liten Hyundai som postdiligens. 
Läget i dag är som ni kan se, helt annorlunda. Alla tecken talar också för att vi bara har sett början. 
Det blir värre, gott folk. 
Nästa steg blir säkert 24-meters långtradare. 
Du milde min tid. 
Det var länge sedan Sven-Ingvars sjöng om ett litet rött paket, med vita snören. 
Närmare bestämt 54 år sedan.

Livet har sina ljusa sidor: Postkontorets död stämmer inte!

Det började med att mitt körkort råkat ut för en omild behandling av plånbokens trånga hörn. Plasten slets loss på baksidan. 
Plötsligt hade jag ett körkort som inte var godkänt som ett körkort. Man kan få huvudvärk för mindre.
In på Transportstyrelsens hemsida. Klickade hit och dit och en dag ramlade det ner en blankett i brevlådan. 
Jag fyllde i lappen i röda rappet. Klippte och klistrade in ett nytt kort av den vackra bilföraren. Betalade in 150 kronor som ett nytt körkort kostade. 
Några dagar gick. Sedan plockade jag upp beskedet i brevlådan. Jag kunde hämta ut mitt nya körkort på POSTEN i Lomma. 
Postkontor i Lomma? 
Fanns det?
Det var alltså inte matbutiken Hemköp, där posten i byn finns sedan flera år. Nej, POSTEN i Lomma. Jag blev helt förvirrad. 
Posten lade ner sitt postkontor i Lomma för länge sedan. Nu återuppstod plötsligt ett livs levande postkontor.  Med tuta och allt (ja, nästan).
På riktigt. 
Fast inga kölappar. Nästan inget folk alls. En känsla av ödslighet infann sig-se löpet. 
Jag fick i alla fall ut mitt nya körkort. 
På Posten. 
Postkontoret som var död, men levde. Om inte annat än för ortens företagare. Och jag är ingen företagare, men kvalade in ändå. 
Ett äkta postkontor.
På riktigt. 
Det kändes nästan högtidligt. 
Livet har sina ljusa sidor, sanna mina ord.