Titti i Lomma har jobbat med Kalle Anka-inget skämt utan på riktigt

 

Tänk så litet vi vet om våra medmänniskor. Vi ser folk komma cyklande, skynda fram över torg och trottoarer, jäkta och stå i. Sedan har vi då mitt folk. 

Pensionärerna. 

Många glider vackert fram med sina rullatorer. Andra haltar på sitt vis utan hjälpmedel. 

Vi har också tid för stilla avslappnande samtal. Utan jäkt och stress drar vi våra medicinlistor. Vi hinner många gånger fånga upp varandras levnadsöden. 

Minns när jag på bloggen skrev om Lommabon Janne. Sjömanskocken som introducerade köttbullar i Durban i Sydafrika. 

Tyvärr finns inte Janne med oss längre. 

Frid över hans minne. 

Idag träffade jag Lommabon Titti. Hon har fyllt 85 år, men det kan ingen levande människa tro. 

Kolla in vinjettbilden här ovanför. 

Rena rama kalaspinglan, men så har hon också tecknat Kalle Anka. Evighetsfiguren som aldrig blir en dag äldre. Trots Kalle och hans värld skapades av Carl Barks på 1930-talet. Förlaget och medieföretaget Egmont började tillverka Disneyserier på licens i början av 1960-talet. Frontfigur var givetvis Kalle Anka. Vem älskar inte Kalle? 

”Jag ritade honom fram till 1965. Exakt så som Carl Barks tecknarpenna bestämt Kalle ska skapas. Jag var anställd på Egmont, berättar plötsligt Titti för mig, där vi möts på Centrumtorget i Lomma. 

Det blir nästan för mycket. 

Jag glömmer alldeles bort dra min medicinlista. Jag får bättra mig till nästa gång, Titti. 

Ta väl hand om dig. 

Och Kalle, icke att förglömma. 

FOTNOT. Kalle Anka tecknas idag i Sverige av Tony Cronstam.

 

Gått vilse på Internet 3285 dagar

Precis så är det. Sedan jag startade upp min blogg den 8 juli 2008, har det gått 3285 dagar, samt ett annat skottår. 
Jag öppnade upp mjukt med Adolf Hitlers medicinlist som var något i hästväg. Inte konstigt människan var komplett galen. 
Det var en stark nyhet för nio år sedan. Sedan dess är det inte så konstigt att jag yrat omkring på Internet i alltså 3285 dagar som gett 3810 blogginlägg. En makalös textproduktion som räcker från min dörr i Lomma till Bjärred, fem km bort. 
Jag har blandat och gett. Skrivit om precis allting. 
Riktigt bra berättelser har varvats med mindre bra berättelser. 
Vissa har uppmärksammats runt hela världen (jo, sant). 
En gång har bloggen krisat riktigt ordentligt. 
Det var när jag för över tre år sedan råkade ut för en allvarlig olycka som höll på släcka ner både mitt och bloggens liv. Då hoppade min son Johan-författaren ni vet-in. Johan höll liv i bloggen på ett förtjänstfullt sätt. 
Sedan dess har bloggen till viss del ändrat karaktär. Jag har än i denna dag, inte återhämtat mig fullt ut. Trots det har jag fortsatt producerats blogginlägg. 
Vandringen på Internet har många gånger känts som en ökenvandring. Jag har inte orkat med att bjuda hem folk till samtal i Täppan.
Dragit mig tillbaka.
Blivit en stugsittare, helt enkelt.
Värk.
Drabbats av ångest. 
Sömnstörningar med obehagliga mardrömmar.
Otaliga sjukhusbesök.
Allvarliga planer på lägga ner bloggen. 
Trots motvinden kört vidare. 
Nu har jag bestämt mig för att jag med hustrun vid min sida köra ett år till med livrem och byxhängslor. 
Hålla liv i en blogg under 9 år, har inte varit världens enklaste. Faktiskt värt ett litet pris. Fast 10 år låter fan så mycket bättre. 
Vi kör på.
Häng med!