Hallå Lomma kommun! Res Sofia upp

Den nedersta texten står skrivit på Sofia Olssons gravsten som ligger där den ligger på Lommas kyrkogård: 
”Lomma kommuns tacksamhet för ett uppoffrande och plikttroget arbete”. 
Det visade sig nämligen, att sjuksköterskan, Sofia Olsson, som dog i december 1934, testamenterat sin större kvarlåtenskap till kommunen. 
Tacket från Lomma kommun fick hon på sin gravsten. 
Det var Sofia mer än värld. 
Jag har tidigare vid flera tillfällen skrivit om Sofia Olsson och hennes gärning. Hon var på sitt sätt en, Florence Nightingale, av sin tid. Lomma kommuns åldringsvård i en och samma person. 
Inte minst när dåtidens coronavirus, Spanska sjukan, skördade sina offer i byn. Sofia Olsson var en älskad person. 
Åren har gått. 
Ingen minns längre Sofias storartade arbete för kommunens sjuka och gamla. Tills jag upptäckte graven 2013. 
Kyrkogårdsförvaltningen planer var att ta bort graven. 
Det fick jag stopp på. 
Fast fortfarande finns den lilla skylten kvar som uppmanar anhöriga kontakta kyrkogårdsförvaltningen. 
När Sofia Olsson dog för snart 86 år sedan, hade hon inga anhöriga. Hon gav hela sitt liv åt gamla och sjuka. 
Därför tycker jag Lomma kommun i alla fall, kan resa Sofias gravsten upp på den tomma sockeln. 
Det är inte för mycket begärt. 
Hör ni det? 
Res Sofia upp! 
FOTNOT: Bilden här nedanför tog jag sommaren 2013.

Lommakonstverk blev ”gravplats” för kärlekspar

För många år sedan fann jag blommor och bilder vid foten vid en av de fyra diabaspelarna-se pilen på bilden, här ovanför. 
Konstverket är ett känt landmärke på kullen i Lomma hamn. Det var välordnat som en gravplats. 
Jag gick här nästan dagligen i samband med mina rundor med vår lilla vovve. Aldrig tidigare hade jag sett döden få plats här uppe. 
Jag stod en bra stund och tänkte på vad som hänt. 
En sak är då säkert. 
Det var mycket älskade personer. 
Saknaden hade förvandlat platsen till en minneslund. 
Åren gick. 
En dag fick jag berättelsen. 
Ett mycket ungt kärlekspar, valde självmord som en sista utväg för att få vara tillsammans i evigheten. 
En modern och annorlunda variant av William Shakespeares drama, Romeo och Julia. Numera är de begravda på kyrkogården. 
Varför döden?
De hade hela livet framför sig.