Julfest Lomma: Det började med en korv-slutade med krasch i häcken (jag satt fast)

 

Julfester har man varit på en hel del i sitt händelserika liv. Det har dukats upp till julbord, snaps och dans kring granen. Jag har t o m upplevt kolleger som ramlat in i granen. Tala om tomteri och bjällerklang. 

På äldre dagar har det mest blivit stillsamma familjefester med grillkorv, kakor, julmust och alkoholbefriad glögg. Precis så gick det till när min brf Skrattmåsen i Lomma kallade till årets julfest med tänd gran som ingen ramlade in i. Någonstans från pep det också fridsam julmusik. Stämningen trivsam mellan goda grannar. (texten fortsätter efter bilden)

Plötsligt bröts den förtrollade julstämningen av ett rop: 

”Han har fastnat i häcken.” 

En annan röst fyllde på med: 

”Det är Calle Rockbäck.” 

Mycket riktigt. 

Jag anfölls av den så här års avlövade häcken. Satt fast som i ett skruvstäd. 

Kom varken fram eller tillbaka. 

Mitt ena framhjul på el-scootern skar ner i häckens lösa jordmylla. Det bar sig inte bättre än jag kraschade in i något som kändes som ett monster av grenverk-se vinjettbilden. 

Där satt jag som en annan tokig tomte utan bjällerklang. Brf Skrattmåsens julfest tvärnitade. 

Det var egentligen inget att skratta åt. Fast jag bjuder på det. 

Hjul som jul. 

Tomtarna, Peter och Benny, skyndade till hjälp. Efter ett visst slit och bök fick de loss julfesten märkligaste ekipage. 

Tack ska ni ha. Det gjorde ni bra. 

Festen fortsatte. 

Jag körde hem och slickade den yra tomtenissens sår och kvistar i hår. 

Så kan också en julfest sluta. 

Här nedanför julens hjältar, Peter och Benny.

 

 

Coronatider: Häcken som spelar och sjunger i Lomma

En sjungande och spelande häck är förstås något egendomligt. Möjligen har det rikliga lövverket fått spader i den unkna coronasmörjan. 
Allt är tydligen möjligt denna egendomliga sommar med nordvästan som biter i skinnet, uppblandat med regn och sol. 
Den musicerande häcken passerade jag förbi nere vid segelklubben i Lomma hamn. Stannade och lyssnade en kort stund, rundade sedan hela härligheten till till sång och musik med min elskoter. 
Där bakom häcken satt förklaringen. 
Lommas ukuleleklubb i ABF:s regi. 
Gänget som ett gammalt fint årgångsvin som fick häcken att spela och sjunga. En scen som hämtad från den klassiska TV-serien, Söderkåkar 1970. 
”Coronamusik och så sitter vi med rätt avstånd från varandra,” säger Birgitta som leder gruppen. 
Det är andra gången i sommar jag skriver om ukulelespelarna. Första gången var den 10 juni. Då satt man väl skyddade på segelklubbens altan. 
Till slut avrundade jag med den ständiga frågan i dessa orostider. 
”Har ni 70 plussare klarat er från covid-19?” 
Och det hade man. 
Skönt besked. 
Tack för det. 
Ibland är det bra med häckar.

Lommabon som aldrig ger upp

Det här är Benny. Han är en mycket omtyckt vaktmästare i brf Ankaret i Lomma. Det började för flera år sedan. 
Benny tyckte det saknades en häck som kunde skärma av mot den breda gång-och cykelbanan. Det skulle också effektivt stoppa alla rastande hundar som till de boendes förtret sket ner gräsmattan. 
Benny är en sådan man som gärna antar utmaningar. Nu gällde det plantera en lång häck och få fart på den. 
Det skulle visa sig bli nästan ett sisyfosarbete. Häckrötterna (ja, eller vad det nu heter) vägrade fästa i myllan. 
Benny slet som ett djur varje sommar med jord, gödning och bevattning. Jag följde Bennys slit från första parkett. Bor granne på andra sidan gång-och cykelbanan. Det hände jag gick ut till Benny. Hjälpte till och skälla ut den förbannade häcken som vägrade blir högre än någon decimeter. 
Ja, jo, jag beundrade hans tålamod. 
Sommar efter sommar. 
Tills en annan vacker sommardag. 
Plötsligt började häcken växa OCH VÄXA. Nu fick Benny till och med klippa och ansa sin häck. 
Benny vann kampen över den trilskande häcken. 
Stor triumf.
I veckan som gått var det premiär. Benny pysslade om sin rara avlövade älskling. Nu gällde det, att åter få den grön och grann i sommar. 
Detta är en liten rar vardagshistoria som journalister har så förtvivlat svårt att finna. En motvikt till allt elände som vi annars matas med. 
Givetvis kommer det en rapport på bloggen i sommar om Benny och hans häck. Vi vill gärna vara med när Benny klipper till sin älskling (förlåt, Boel).