Lomma-Bangladesh: Kvinnor syr mina kläder för korvören

 

Här sitter jag som en annan herr Dressmann. Uppklädd från topp till tå. Jag drar så många XL som du kan räkna till. Inget märkvärdigt med det. 

Vi är många herr Dressmann med förhållandevis billiga kläder för storvuxna män från det norska företaget. Då råkade hustrun se lappen vid skjortkragen. 

Tillverkade i Bangladesh. 

Tusentals mil från Lomma. 

Min fantasi började genast skena som en vildhäst i Montana. Nyfikenheten blev för stor. 

Bangladeshiska kvinnor är kända för att vara mycket feminina och eleganta. 

Exotiskt vackra. 

Jag ville veta mer. Det måste nämligen vara en kvinnlig skönhet som sytt mina kläder. 

Jag grävde fram följande om textilindustrin i Bangladesh som sysselsätter några miljoner kvinnor. 

Dessa arma kvinnor arbetar 14-16 timmar om dagen sju dagar i veckan. Vissa slutar klockan 03.00, för gå på nästa arbetspass redan klockan 07.30. Utöver detta möter arbetarna osäkra, trånga och farliga förhållanden som ofta leder till arbetsskador och fabriksbränder, läser jag vidare. 

Låter inget vidare, måste jag medge. 

Lönen är inte heller något att skryta med, ca 1000 kr i månaden. I bästa fall tillverkas 28 skjortor vid varje pass. Det ger en tillverkningskostnad på 1 krona 27 öre för varje skjorta. I bästa fall, är åter kanske bäst tillägga. 

Så där sitter jag med skjortor för några korvören. Dressmann tar i sin tur några hundralappar per skjorta. Det var inte roligt längre. 

Vad gör man? 

Går till Nisses Herrmode och får lägga ut minst en tusenlapp för en skjorta? 

Det gör man inte. 

Det är så det fungerar. 

Stackars kvinnor. 

Några tusen mil bort från Lomma. 

Jag kramar mina skjortor extra länge. Det är allt jag kan göra. Ja, så skriva detta, förstås.

Alltid något.

 

Flanellskjortan

 

En gång i tiden var flanellskjortan arbetarrörelsens signum. Mina släktingar som var skogens folk i norra Uppland, levde och faktiskt dog i sin flanellskjorta. 

Morbror Martin föll död ner över huggkubben i vedboden. Klädd i röd-svart rutig flanellskjorta. 

Skogsarbetet krävde annars flanellskjorta. När helgen kom med ledighet tog man på sig en nytvättad flanellskjorta. Även om det var jul, påsk eller midsommar. 

Alltid flanellskjorta. 

Alla röstade också på socialdemokraterna. 

Numera handlas det andra sorters skjortor på Dressmann. Arbetarrörelsens folk röstar gärna på Jimmie Åkesson(SD). Utan flanellskjorta. 

LO-kollektivet har tappat mark. 

Flanellskjortor finner du annars idag bland högutbildade skäggiga vänsterfolk på Södermalm i Stockholm. 

Kommer genast tänka på Monty Pythons oslagbara, The Lumberjack Song. 

Det börjar med en flerstämmig hyllning till den hårt arbetande timmerhuggaren. 

Timmerhuggaren i flanellskjorta(Michael Palin) sjunger till slut sista versen. En hyllning till hur mycket han tycker om att gå i höga klackar, höfthållare och behå. Då lämnar kören som är klädda som Kanadas ridande polis scenen i protest. 

Där rök flanellskjortan. 

Sedan dog morbror Martin också. 

Därför tar jag gärna själv på mig en flanellskjorta. 

Se det som en hyllning till en fantastisk skogsmänniska.

Trevlig 1 maj.