Bröderna Larsson-urgrunden till dansbanden som SVT missade

 

På den här underbart gamla gulnande bilden ser ni Bröderna Larsson med sina instrument, fr.v. Martin, Oscar, Axel och Otto. Dessa glada spelmän är egentligen urgrunden till vad som sedan skulle bli Flamingokvintetten, Lasse Stefanz, Sven-Ingvars, Sten & Stanley samt tusentals andra dansband i Svea Rike. 

På Bröderna Larssons tid fanns ingen lead singer. Ingen sjöng, nämligen. Det hörde inte till. 

Det lirades i stället svensk folkmusik för glatta livet på dragspel, fiol och nyckelharpa. 

Lördagar spelades det upp till logdans, eller en vägkorsning som snabbt förvandlades till en grusig dansbana. Det var inte så noga. 

Hembränt flödade. 

Drängarna slogs med dåtidens stenhårda snusdosor. 

Mitt i allt virvlade dansen med rosiga pigor. Det var ett liv och kiv när kärleken kom till byn. 

Jag vet, för min mormor har tårfyllt berättat för mig, om en glömd svensk musikalisk historia. 

Bröderna Larsson var mycket populära. 

Min mormor fångade in Axel i brödraskaran som alltså är min morfar. 

Egentligen en helt underbar berättelse som äger sin egen historia. 

Inget av detta får ni reda på i kvällens första avsnitt i SVT om den svenska dansbandshistorien. Där brakar man direkt in i 1970-talet med Bert Karlsson som Mästertupp. 

Det är trist man packar samman en sådan här spännande musikhistoria utan känsla och finess. Något som ska städas bort i sex program. 

Bara jag hyllar Bröderna Larsson.

Morfar Axel som dog julaftonen 1943, var en hedersman.

 

Farfars julklapppshelvete-från skumma tomtar till dansbandsmusik

Farfar har fått bekymmer i julstöket. De beställda julklapparna, visade sig inte alls vara de klappar de borde vara. 
I stället för de traditionella jultidningarna, landade en hel hög med skumtomtar. Två hela kartonger med skumtomtar. 
Inte nog med det. 
Två(2) CD-skivor med våra mest kända dansband bland klapparna blev det också. Inte ett rätt, alltså.
Inga jultidningar med varken Kronblom, 91:an Karlsson, Fantomen, Kalle Anka eller Knasen-Schassen, Generalen, Jägarn, Nollan och Fröken Fröjd.

Farfars frivolt bland skumma tomtar till dansbandsmusik ett faktum. 
Hur kunde det gå så fel? 
En dag när träden fortfarande grönskade, kom ett av mina barnbarn med några listor. Beställning av jultidningar samt andra onödiga saker. 
Redan här började svårigheterna för farfar som inte alls var i julform i början av september. Dessutom påminde listornas trassel om den förhatliga självdeklarationerna för 50 år sedan. Nu ser vi hur det gick. 
I alla fall inte bättre än för 50 år sedan. 
Farfar prickade inte alls rätt. 
Jultidningarna förvandlades till skumtomtar och dansbandsmusik. 
I dubbla upplagor. 
Så denna julen blir det Thor Görans, Änglar att landa, i CD-spelaren. 
HO-HO! Finns det några snälla barn här?

Memoarflik: Bert Karlsson-asylkungen

Bert Karlsson. 
Alltid denne Bert Karlsson. 
Första gången jag hörde talas om honom var för 46-47 år sedan. Det totalt okända dansbandet Schytts trummis mamma berättade för mig, att bandet fått kontakt med en obekant figur i Skara.  Mamman städade vår lilla redaktion på Lerums Tidning utanför Göteborg.
”Jag tror han heter Bert Karlsson. Har du hört talas om honom?” 
”Nej, det har jag inte. Vad vill han?” 
”Bli manager eller vad det heter, för bandet. Vet inte om man kan lita på den här Karlsson”, svarade en orolig mamma till Schytts trummis. 
Jag sa lite försiktigt.
"De har väl inget att förlora.  Kör på!"
I Skara hade Bert Karlsson bestämt sig för att lämna köttdiskarna i den lokala handeln. Han skulle erövra Sverige med en gammal indian. 
Bert fixade också så grabbarna fick spela in. Det blev stora framgångar för Schytts. 
Ungefär samtidigt släppte Bert Jigs, ”Hallå du gamle indian”. 
Den blev en braksuccé. 
Bert Karlsson var på banan. 
Snart nog erövrade dansbanden hela Sverige. 
Bert Karlsson blev dansbandskungen. 
Några år in på 1970-talet när allt börjat rulla på i ett vilt tempo, fick jag träffa Bert i Skara. Människan höll 110 km även i kurvorna. Telefonerna ringde, människor sprang ut och in, någon kom med en macka till Bert. 
Jag var mitt i den svenska dansbandsvärldens karusell. Mitt i smeten stod dansbandskungen själv som en general som tog 100 beslut i minuten-en upplevelse att skåda. 
Jag fick till slut samman min splittrade intervju, så det räckte till en artikel i GT. Efter det ringde Bert lite då och då. Alltid nya sensationella dansband på gång. 
Varför han hoppade in i politiken, begrep jag aldrig. 
Såg väl en affärsidé även i det. 
Till tidskriften, i veckans Fokus, säger Mikael Ribbenvik, ställföreträdande generaldirektör på Migrationsverket. 
”Utan privata seriösa entreprenörer som Bert Karlsson skulle vi inte klara oss”. 
Nu är det asylboende som gäller. Bert Karlsson har blivit asylkungen.
Man måste beundra en sådan stark personlighet som Bert Karlsson. Rasande skicklig affärsman är han också. Utom när det gäller gamla badkar, men det ska jag berätta om en annan gång.
Hur orkar människan? 
Det går fortfarande 110 km i kurvorna.