Släpp inte in tjuven-larm från bostadsrättsförening i Lomma

 

Fick en varningslapp i min brevlåda idag. Styrelsen i min bostadsrättsförening, Skrattmåsen, gick ut med en varning till oss boende. 

På området bor många äldre personer. Någon illvillig person ringde på hos en av våra boende. Bugade och sa det gällde rensning av ventilationskanaler. 

Den boende anade emellertid ugglor i mossen. Släppte inte in personen. Kontaktade i stället föreningens ordförande, Flax. ”Varken vi eller Riksbyggen har beställt någon rensning av lägenheternas ventilationskanaler. Släpp för allt i världen inte in den här personen,” löd Flax klara besked. 

I stället skrevs snabbt samman en varning till de oss boende. 

Bra jobbat! 

Se upp!

Stoppa tjuven!

 

(Avsnitt 1) Lomma: Om kriget kommer går det åt helvete-vi testade ett skyddsrum

Ni har säkert som jag fått broschyren, om krisen eller kriget kommer, i er brevlåda. Den skall om inte rädda våra liv, så i alla fall göra hädanfärden så skonsam som möjligt. Jag bestämde mig för testa verkligheten. 
Ja, om det skulle bli skarpt läge. 
Jag lämnade pappersprodukten från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB), och gav mig ut i verkligheten. 
Ordföranden i min bostadsrättsföreningen, Flax, larmades. Visserligen håller han på Landskrona BOIS, men är en bra grabb för det. 
Jag bad honom öppna upp skyddsrummet. Det är alltså dit vi några hundra vettskrämda personer ska springa vid skarpt läge. 
Det visade sig att skyddsrummet var ett förråd för de boende. Packat med alla tänkbara otänkbara prylar. 
Resväskor.
Kläder.
Julpynt.
De boendes ägodelar i lådor. 
Trångt om saligheten.
”Hur ska alla få plats här,” undrade Flax förvånat och jag kunde inte annat än hålla med. Längst in hittade vi ”krigsmaterialet” som vi inte visste ett dugg om. 
Jo, en hacka och en spade.
Vapen?
Stora obegripliga bruna tunnor. 
Förseglade. 
Låddor med filter.
En vattenkran i all sin ensamhet. 
Vi fattade inte ett barr. Allting helt obegripligt. 
”Har inte pappersmyndigheten, MSB, informerat dig som ordförande i föreningen,” frågade jag lite försiktigt, med tanke på om kriget kommer. 
”Nej, ingenting. Jag vet ingenting alls om dessa prylar.” 
Flax lika förbluffad som jag. 
Vi fick en känsla av att om nu kriget kommer-bevara oss väl-går det åt helvete med besked. Vi bestämde oss för att inom en snart framtid öppna upp en av de där mystiska förseglade bruna tunnorna. 
Vad döljer sig? 
Kommer på bloggen. 
Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) har gått vilse i pappersproduktionen. Verkligheten blev till en makaber upplevelse.
Flax och jag tittade på varandra. Vi kunde inte annat än skratta. Allt var så galet som det någonsin kunde bli.
Rena rama Monty Python-sketchen. 
Fast i verkligheten.
Hörde MSB det? 

Lommabänkens 1000-dagars mysterium löst

Det här är Fredrik och Pelle. De är vaktmästare sedan flera år på en bostadsrättsförening i Lomma. 
Ni vet dessa vaktmästare som gör ett kanonjobb i det tysta. Utan deras insats skulle tusen saker snart få en bostadsrättsförening falla samman. 
Sedan finns det stora problem här i världen som kriget i Syrien och brottningsmatchen i Svenska Akademien. 
Det får andra sköta. 
När det gäller mindre, men ack så viktiga saker som en bänk som står bak-och-fram. Helt enkelt felvänd. Då träder Fredrik och Pelle in i bilden. 
Det började på dagen (nästan) för tre år sedan. Jag tog min lilla runda med rollatorn och upptäckte bänken som stod bak-och-fram. 
Satte du dig och vilade, stirrade du in i en trist förrådsdörr. Bakom din rygg löpte gång-och cykelvägen fram. Du hörde, men såg ingen. Livet liksom upp-och-ner på en grönärgad bänk. Sliten av havets salta vinda. 
Jag skrev inslag på bloggen om mysteriet med den felvända bänken. Många läsare tyckte det var hur kul som helst. 
Nu efter 1000-dagar kom lösningen levererat av vaktmästare Pelle. 
”Begriper inte hur du kunde hitta bänken”, sa han och fortsatte: 
”En gång i tiden var det en sandlåda framför bänken, för barnen att leka i. Men inga barn lekte i sandlådan. Den grodde igen. Det fanns ingen annan råd. Jag fick ta bort sandlådan. Kvar blev bänken som mamma och pappa skulle sitta på, men ingen satt på, för inga barn lekte i sandlådan,” förklarar Pelle för mig med ett leende. 
1000-dagars mysterium är löst. 
Jaha, nu vet vi det. 
Kan då inte Fredrik och Pelle vända på bänken? 
Jag är gärna med och inviger den rättvänd. 
Roligare än både Syrien och Svenska Akademien.