Text utan coronavirus: ”När jag fällde drottning Elisabeth”

Jag kan inte påstå, att jag känner den engelska drottningen. Det vore allt att ta i. Däremot skulle jag inte tackat nej till en kopp te med den nobla kungligheten. 
Viss erfarenhet av de fina salongerna har jag trots allt. Drottning Silvia bjöd mig nämligen en gång i tiden på just te. Vi fick en trevlig pratstund. 
Det närmaste jag kommit det engelska hovet, är en provtur med drottning Elisabeths Rolls-Royce från 1952. Det är verkligen inte det sämsta.
Nu var den till salu hos en bilhandlare i Göteborg. 
Jag skrev ett reportage i Arbetet om bilturen för snart 50 år sedan. 
Mitt bestående minne är att det i baksätet fanns uttag för hög hatt. Från det guldskimrande barskåpet kunde jag också läska mig med en god cognac, "Renault Carte Noir", i Sverige populärt kallad, "Svart Renault". 
Fast detta är en helt annan historia. 
Hur som helst kom drottning Elisabeth rusande i natt över min balkong. Jagad av min gode vän Lennart från Vellinge. 
Jag handlade som blixten. Körde fram balkongens bord, så drottningen stöp i all sin glans. En smäll kunde tydligen höras. 
”Hur gick det”, skriade Lennart hustru Lena som helt överraskande dök upp. Hon är också min kusin. 
”Vad gör du”, skrek min hustru yrvaket vid min sida. 
”Jag fällde drottning Elisabeth”, svarade jag förvånad men klarvaken.
”Jaså”, mumlade hustrun, vände på sig och somnade om. 
Allt visade sig vara en dröm. Utom då reaktionen från hustrun. Bordet var mitt nattduksbord. 
Smällen kom från väckarklockan som for i golvet. 
Efter det märkliga dramat med drottning Elisabeth, låg jag vaken. Upplevde allt som sanning som man kan uppleva sina drömmar. 
Efter en stund gick jag upp och skrev texten som du precis har läst. Jag var så illa tvungen. 
Kände ett starkt behov tömma huvudet på den märkliga drömmen. Sedan försökte jag somna om. 
Det gick dåligt. För att säga knappt alls.
Väckarklockan höll, i alla fall.
Fortfarande undrar jag över, varför Lennart jagade den engelska drottningen?
FOTNOT: Coronaviruset är portad från denna text.

Värmekameror söker motorer bland Tour de France-cyklisterna

Tour de France. 
Historiens största cykellopp. 
Sportens största fuskare. 
Allt kan inträffa. Det gör det också.
Den 16 juli 2008 tog jag tack och adjö av Tour de France här på bloggen. In till döden trött på all doping. 
Det blev inte bättre. 
Snarare värre ändå. 
Cykelkungen själv, Lance Armstrong, vann loppet hela sju gånger. Avslöjad som loppets värste fuskare genom tiderna sedan touren startade 1903. 
I går årets första upplaga av den vildsinta tävlingen. Efter åtta år sitter jag där igen. Sugen på äkta TV-dramatik i fuskarnas storslagna värld. 
Jag blir omedelbart bönhörd. 
Eurosports svenska kommentatorspar, de utmärkta Roberto Vacchi och Anders Adamson-se lilla bilden till höger, avslöjar nyheten om värmekameror: värmekameror, avslöja så inte någon cyklist har en motor inmonterad i ramverket på hojen. 
Det har nämligen förekommit starka misstankar i mindre mer obetydliga lopp. 
En pytteliten Rolls Royce-motor i styret? 
Ramen? 
I Tour de Francen är precis allting omöjligt möjligt. 
Jag blir fascinerad. 
Kan detta vara möjligt? 
Då störtar plötsligt en av årets stora favoriter, spanjoren Alberto Contador (två tidigare vinster), i den hårda asfalten. 
Skador. 
Knä. 
Höger axel värst. 
Upp igen och full rulle. 
Den pajade högerskon langas över från teambilen. Byts i farten. Teamets läkare hänger ur bilen och lappar samman Contadors axel. 
Drama. 
Jag är fast. 
Etapp två i dag. Bra uppladdning inför kvällens bananas. Island möter Frankrike i EM-kvarten. Island vinner. 
På straffar. 
Tänk om det på det hittas en cykelmotor. 
Också det i Frankrike. 
Jag pallar inte mer.