Memoarflik: Den fantastiska historien om gossarna som vuxna-opererades i veckan för livsfarliga sjukdomar i Lund

 

Översta bilden till vänster är Lennart Eriksson, 76 år gammal. Honom har läkarna borrat hål i huvudet på. Han blev nämligen i veckan opererad för en synnerligen allvarlig blödning i hjärnan. Inget man snyter ur näsan direkt. 

Översta bilden till höger är jag själv. Lika gammal som Lennart. Blev samtidigt opererad för en tumör i vänster ögonvrå. Inte ens det gick och snyta ut ur näsan, minsann. 

Vårt läge jobbigt värre, kan tyckas.

Märkligt. 

Opererades samtidigt på Universitetssjukhuset i Lund.

Vi är kusiner och bästa kompisar sedan födseln. Bilden längst ner på pållen är vi små gossar som delade allt i vått och torrt. Även en ardennerhäst. 

Minns när vi opererade Lennarts fina nallebjörn. Vuxenvärlden skrek hysteriskt. 

”Vad har ni gjort?” 

Sedan dess har vi delat mycket av livets goda. I vått och torrt som man säger. 

Jag lärde Lennart tjuvröka, dricka whisky och charma kvinnfolk. 

Påstår han i alla fall. 

Det skall börjas i tid. 

Lennart blev under 1960-talet pop idol. Hamnade på idolbild i ungdomstidningen, Bildjournalen. Lirade på en Paul McCartney basgitarr i Bawlers Inc, Halmstads svar på Rolling Stones. Uppträdde bland annat på Kiviks Marknad bland fagra strippor. Gud, så avundsjuk jag var. 

Kusin Vitamin blev också en kändis i Halland som revy-och teaterskådespelare. 

Jag blev journalist. 

Fick träffa berömda människor som jag bjöd Lennart kryddade berättelser om. 

Ibland var Lennart med som den gången vi mötte en bombförkyld Rolv Wesenlund, alias Fleksnes. Han låg nerbäddad på hotellrummet. 

Kunde inte prata. 

Visslade svaren på mina frågor. 

En pärla att minnas.

Jag har mycket att berätta om våra gemensamma äventyr. Vi nöjer oss med detta. 

Och så nu detta med hjärnblödning och tumörer. Det bästa till slut. 

Vi har överlevt, så här långt i alla fall. 

Alltid något. 

Rolv Wesenlund dog 2013, 76 år gammal.

 

Strippans tavla från Kiviks Marknad nobbades av konstvärlden

Konstvärlden nobbade Gunilla af Halmstads tavla om sina arbetskamrater på Kiviks Marknad för över 50 år sedan. Fina Liljevalchs vårsalong tackade nej till Gunillas tavla i akryl på duk. 
”Ja, precis så var det,” bekräftar Gunilla själv för mig. 
Under 1960-talet var Gunilla af Halmstad landets mest berömda strippa. Det gjorde inte saken bättre när hon blev legenden, Sten Bromans musa. 
Skvallerpressen slog knut på sig. 
På gamla dagar har Gunilla börjat måla tavlor. Motiven är hämtade från sitt eget, minst sagt, omtumlande liv. 
Här berättar hon om sina forna arbetskamrater på Kiviks marknad som nu blivit akryl på duk. (texten fortsätter efter bilden av tavlan)

”Ja, det var tider det. Fantastiska människor på många sätt som man fick lära känna och arbeta tillsammans med. 
Från vänster på tavlan här ovanför strippan, Miss Dicky. Om henne sas det att hon kunde vissla Marseljäsen med arslet. Hon kunde mycket men jag fick tyvärr aldrig höra henne vissla Marseljäsen med akterkastellet. 
Nästa är gummi-mannen, Martino. Han kunde vända ut och in på sig, hur som helst, Tror nästan på han saknade mänskliga leder. 
Mannen i mitten är fakiren Mr Swing som du har skrivit många blogginlägg om. Han kallades för djävulen i den röda slängkappan. Brände hål på sig så blodet skvätte. Det hände ofta att folk i publiken svimmade. 
Strippan Miss Manana dansade de sju slöjornas dans, utan en tråd på kroppen. 
Till slut längst ut till höger på tavlan, svärdslukerskan Miss Leiane. Hon svalde svärd som det var praliner. 
I dag är det enbart fina minnen kvar,” berättar Gunilla af Halmstad vidare för mig. (texten fortsätter efter bilden)

Liljevalchs vårsalong nobbade alltså den historiska tavlan. Det konstnärliga värdet kan alltid diskuteras, men historiken, Gott Folk, historiken. 
Den går inte av för hackor. 
”Calle, du får tavlan av mig. Helt gratis. Jag vill inte ha ett rött öre för den,” slutar Gunilla af Halmstad vårt samtal. 
Jodå, några dagar senare dök klenoden upp med posten. Nu lyser tavlan upp mitt hem. Ett Kiviks marknad som aldrig mer kommer tillbaka. 
Jag vet inte hur jag ska tacka Gunilla. 
Det får bli en slängkyss. 
Postas. 
FOTNOT. Mer Gunilla af Halmstad på bloggen. Klicka HÄR!

Ja, hoppla. 
I bland är postgången i landet snabbare än en dalahäst. 
Gunilla af Halmstad hade knappt landat i min slängkyss, innan hon kvitterade med ett eget kisses: 
"Tack för slängkyssen, här kommer en tillbaka". 
Det är bara till att buga sig djupt.

Kiviks marknad-från porr till plastgrodor

Visst, det ska villig erkännas. Kiviks marknad var roliga förr i tiden. 
Det var galenskap i kubik. 
Tidningen SE pumpar 1976 ut om rekord i nakenhet. Då får man allt ta i. Inte så att det på något vis var konstigt med nakenhet på Kiviks marknad, men rekord. 
Det var under mer än en tio-års period alltid rekord i sex på Kiviks marknad. 
En gång skulle jag skriva ett reportage om saligheten. Det var på den tiden sexshower var på upphällning. 
Dåtidens marknadsgeneral slog plötsligt till med förbud. Mitt sexpar som laddat för samlag inför publik i ett sunkigt tält, föll nästan i gråt av besvikelse. 
Mannen skolade snabbt om sig till eldslukare. Märkligt att han inte brann ner till en askhög. Kvinnan stod vänd mot publiken och putade ut med sin nakna röv. 
Det var allt. 
Bondgrabbarna på träbänkarna buade mest. 
Fyllan var en annan stor sak på gamla tiders Kiviks marknad. 
Det krökades friskt. 
I dag öppnar Kiviks marknad i dagarna tre. Det blir mycket saft och bullar. Det mest spännande att se är ett gäng plastgrodor. 
Det var faktiskt roligare förr i tiden. 
Då var det galenskap i kubik.
Allt var möjligt. Och inträffade. 
Plastgrodor?
Nä, fy för den lede. 

Hallå Hasse Andersson! Här har du din fakir

Jag satt och tittade på det mysiga TV-programmet om och med Hasse Andersson. 
Hasse rev av den ena låten efter den andra som han skapat. Äkta skånskt country. Läckert. Plötsligt berättar han om sin marknadsvisa. Texten hämtad från ungdomens vilda år när Hasse lirade på Kiviks marknad. 
”La Pari hette en varité. Det var strippor och fakiren Mr Swing. Han kallades djävulen i den röda slängkappan. 
Där klack det till i mig. 
Hasse syftade på fakiren Kjell Swing. (texten fortsätter efter bilden)

När min blogg knappt var en vecka gammal den 15 juli 2008, lade jag ut en efterlysning på fakiren. 
Jag hade blivit intresserad av fakiren Kjell Swings öde och äventyr. Det gick de mest otroliga rykten om honom. 
Det senaste var att han omkommit i en brand i Hudiksvall samt många andra bisarra historier. Vad var sant? 
Vad var myt? 
Levde den internationellt berömde fakiren fortfarande? (texten fortsätter efter bilden)

Det blev ett enormt genomslag. En man ringde t o m från Finland sent en kväll och berättade om sina möten med fakiren Kjell Swing. 
Så där höll det på. Det blev ingen riktig ordning på någonting. Uppslagen otaliga. Fakiren var som uppslukad av jorden. 
Vilket skulle visa sig äga sin riktighet. 
För den 11 januari 2009 kunde jag på bloggen t o m visa upp fakirens grav på bild i bloggen. Efter det blogginlägget hörde anhöriga till Kjell Swing av sig. Hans tidigare fru i Blekinge skickade t o m över bröllopskortet. 
Det blev ännu ett blogginlägg med sorgkanter den 31 januari 2009. Nu också med polaren Cornelius Vreeswijk (1937-1987). 
Själva livet blev tuffare än livet som fakir. 
Kjell Swing låg död i sin etta i Malmö i en hel vecka innan han upptäcktes. Utfattig. Socialen fick betala begravningen. 
Så Hasse Andersson, läs mina blogginlägg om fakiren Kjell Swing. Då får du hela den fantastiska storyn om mannen du mötte en gång på Kiviks marknad.  
Det blev inget guld och gröna skogar för mannen du lärde känna en gång i tiden.
FOTNOT. Den 15 juli 2008. Klicka HÄR! Den 11 januari 2009. Klicka HÄR!. Den 31 januari 2009. Klicka HÄR!